”Avskaffa elområdena – skydda industrin”

”Avskaffa elområdena – skydda industrin”

DEBATT
Elmarknadsanalytikern Mats Nilsson pekar på en rad argument för att avskaffa den svenska indelningen i elområden. Fördelarna med ett avskaffande är både ekonomiska och politiska, menar han. Den svenska regeringen kan skydda svensk industri och svenska hushåll från mycket stora framtida prishöjningar på elen, genom att avskaffa indelningen i elområden, skriver han.

I Sverige bestämmer regeringen hur indelningen i elområden ska se ut. Nu har denna fråga, i skymundan, kommit att bli väldigt viktig. Den svenska regeringen kan skydda svensk industri och svenska hushåll från mycket stora framtida prishöjningar på elen, genom att avskaffa indelningen i elområden.

Bild: Produktion av fossilfritt stål. Beroende av bra pris på el. Foto: SSAB.

Vidare kan regeringen visa att den bryr sig om utvecklingen av förnybara kraftslag genom att rädda kvar den marknad där aktörerna kan handla sig i balans om något oförutsett händer, nämligen intradagmarknaden. I framtiden kan vi förvänta oss en högre volatilitet i prisbildningen. För att aktörerna på ett effektivt sätt ska kunna skydda sin verksamhet mot alltför kraftiga prissvängningar måste en effektiv finansmarknad för el finnas.

Slutligen upplevs en styckad svensk marknad som illegitim av många kunder. Det är inte transparent hur Svenska kraftnät delar landet och varför. Allt detta kan den svenska regeringen lösa genom att åter göra Sverige till ett elområde.

När den nya metoden för att beräkna handelskapaciteter över elområdesgränser träder i kraft i oktober kommer de svenska elpriserna att öka avsevärt. Denna ökning sker utan att något fysiskt förändrats. I de simuleringar som gjorts ökar till exempel priserna i Svealand med 20% trots att man överutnyttjat vattenkraft i norr. Det senare hade logiskt, med dagens beräkningsmodell, lett till lägre elpriser.

Genom att göra Sverige till ett elområde kan mer av omvärldens (läs Norges) problem tvingas kvar utanför Sveriges gränser. Det är framför allt norska intressen som gynnas av att Sverige är fortsatt delat, och att Sverige får en försämrad samhällsekonomi i den nya beräkningsmodellen. Principen att den som orsakar problemen också ska bära dem blir tydligare med ett enda elområde. Sverige kan på ett helt annat sätt värna svensk industri, och svenska hushållskunder. Jag ser detta som helt nödvändigt om vi ska undvika en tyskifieringen av den svenska elmarknaden. Vi vill inte ha en så dyr elmarknad att företag bara kan räddas kvar genom långtgående subventioner.

När vi får alltmer vindkraft i systemet så blir det också svårare att prognosticera och lämna riktiga bud till elmarknaden. Rent generellt så inträffar dessutom alltid saker som gör att en köpare eller säljare kan behöva handla med kraft för att lösa problem som inträffat i närtid. En effektiv intradagmarknad löser problemen samhällsekonomiskt effektivt under dagen så att när Svenska kraftnät tar över i driftstimmen kan de ägna sig åt mindre justeringar.

Nya siffror visar att denna marknad hotas av den nya beräkningsmodellen för handelskapacitet över elområdesgränserna. De siffror jag har tagit del av är skrämmande tydliga. Eftersom stora delar av intradagmarknaden idag sker över elområdesgränser är det efter införandet av den flödesbaserade kapacitetsberäkningsmodellen slut med en fungerande intradagmarknad i Sverige.

Handeln på den finansiella marknaden har under flera års tid försvagats och vi kan observera en allt sämre likviditet när behovet av denna marknad egentligen borde vara växande. Ett av problemen är indelningen i för små elområden. Sverige som ett elområde skulle lösa flertalet likviditetsproblem.

Det fanns goda skäl till att en gång i tiden dela in Sverige i flera elområden. Många av dessa skäl föreligger inte längre. Den nuvarande elområdesindelningen bidrar också till att Svenska kraftnät tar in oerhörda summor i flaskhalsintäkter. Det börjar dessutom bli svårt att förklara varför Skåningarna ska betala 7 kronor när Norrbottningarna betalar 30 öre. Elmarknadens legitimitet ifrågasätts. Därför argumenterar man i Finland och Tyskland att elmarknaden måste hållas ihop nationellt.

Argumenten för ett elområde är både samhällsekonomiska och politiska. Samhällsekonomin gynnas genom en bättre fungerande elmarknad, en väl fungerande intradagmarknad, och en finansiell marknad som kan leverera prissäkringar till ett rimligt pris. Men ingen marknad går långsiktigt säker om den inte upplevs som legitim. Argumenten för att återgå till ett elområde i Sverige är därmed överväldigande.

16 Kommentarer
Av Mats Nilsson
Elmarknadsanalytiker. Docent i miljöekonomi.
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lars Munter skriver:

    Så länge som Danmark eller Tyskland inte har byggt bort sina interna kapacitetsproblem i nätet och begränsar sin utlandshandel kommer problemet kvarstå.

    Nu vill danskarna lösa sina interna problem med att bygga ut kapaciteten på Kontiskan (SE3-DK1) och tyskarna bygga Hansa PowerBridge (SE4-DE).
    Ingen av dessa länkar förbättrar situationen i Sverige.
    Åtgärderna med Kontiskan leder till större problem med öst/västliga flöden som Svk löser genom att bl.a. begränsa överföringen i snitt 4 (SE3-SE4).

    I likhet med Norge bör ett virtuellt prisområde (NO2A) införas i SE4 för utlandsförbindelserna för att optimera överföringen i snitt 4 så länge som Tyskland och Danmark inte själva har kapacitet inom sina länder att hålla ihop sina elmarknader. Deras interna kapacitetsproblem ska inte lösas genom att bygga förbindelser till Sverige som medför olösta och nya utmaningar för det interna svenska nätet. Så vitt jag vet finns inga öst/västliga överföringsbegränsningar inom SE4 mellan Öresund, Baltic Cable, Swepollink och Nordbalt, så ett virtuellt prisområde SE4A kan hantera flödet SE3-SE4 inom stamnätets kapacitetsgränser. Det löser nog de flesta prisskillnaderna mellan elområdena i Sverige.

    Metoden med att bedöma om en förbindelse är samhällsekonomiskt lönsam är förrädisk eftersom den i varje potentiell sammanlänkning mellan prisområden leder till att ge svaret att förbindelsen är lönsam så länge som produktion och förbrukning inom ett prisområde inte är i balans. Jag vill minnas att jag lärt mig en gång att det inte är samhällsekonomiskt försvarbart att lösa strukturella brister i produktion genom att bygga nät. Rätta mig om jag har fel.

    1. mats nilsson skriver:

      Lars,

      Bra poänger! Jag tycker att andra saker än produktionskostnader ska ingå i den samhällsekonomiska kalkylen. Det blir för enkelt, vilket jag tror är din poäng? Det är också min poäng!

      Bra exempel förresten

      Trevlig sommar

  2. Åke Modee skriver:

    Vi måste komma ihåg att Vattenfall säljer 70% av sin elproduktion på kontrakt med ett pris under 20 öre per kWh.
    Med detta i minnet framstår den öppna elmarknaden mycket begränsad och som i huvudsak gäller hushåll och icke elintensiva företag.

  3. Bengt Ekenstierna skriver:

    Jag välkomnar att Mats Nilsson höjt blicken och nu sällar sig till oss som hävdat att elområdesindelningen inte fungerar under de omständigheter som råder sedan 2021 (gas- och Ukraina kriserna). Modellen fungerade däremot hyfsat när den infördes 2011, för att då lösa de problem som då skulle hanteras. Fram till 2019 så bidrog elprisområdesindelningen till en marginell prisskillnad (enstaka ören) mellan södra och norra Sverige. Svk fick på den tiden in ca 500 Mkr per år i flaskhalsintäkter mot de senaste åren 50-70 miljarder kronor per år.

    Havererad elmarknad Dock så havererade elområdesindelningsmetodiken i och med elkaoset som bröt ut med start 2021. Flaskhalsavgifterna ökade då lavinartat på elkundernas bekostnad och Svk överdebiterade elkunderna i företrädesvis SE4 och SE3 med hitintills över 130 miljarder kronor. En märklig styrmodell där en aktör (i detta fallet Svk) ökar sina intäkter i takt med att de ”missköter” sitt uppdrag – i detta fallet att bygga ut ett stamnät för att klarar av sin uppgift att överföra efterfrågad el från produktionsanläggningarna till geografierna där förbrukningen sker.
    Om elområdena slopas, så som Mats Nilsson föreslår, så kvarstår fortsatt de tekniska överföringsbegräsningarna i elnätet. Detta får då hanteras via motköp på samma sätt som Svk gjorde fram till 2011. Motköp innebar kostnader för Svk, som fördelades ut via stamnätstariffen och får i slutändan ändå betalas av det svenska elkundskollektivet.

    Beken metodiken klarar av elområdena
    Mats Nilsson har inte velat förstå Beken metodiken – antagligen mer av teoretisk filosofiska aspekter än metodikens förträfflighet att angripa problemställningen med skenande elpriser, som en konsekvens av export av el till högprisområden (företrädesvis Tyskland, Polen och Baltikum). Om Beken metodiken införs samtidigt som vi behåller en något reformerad elområdesmodell, så kommer flaskhalsavgifterna mestadels att uppstå när vi exporterar el. Då kommer dessa kostnader att hamna på exportnotan, men väldigt sällan belasta elpriset på de volymer el som efterfrågas i Sverige. Svk kommer fortsatt att få flaskhalsintäkter, men bara de som uppstår i gränssnitten där vi har elförbindelser till utlandet och harmoniseras till rimliga belopp, men tillräckligt för att delfinansiera Svk årliga investeringar i stamnätsutbyggnader.

    Beken Team har efterfrågat att de som sitter på all data (Nordpool, Svk) Energimarknadsinspektionen och Elforsk) tillsammans med oss skulle göra ett antal simulering med olika utformade Beken modeller ett år bakåt i tiden och se utfallet både avseende elpriset på efterfrågade volymer i de fyra delområdena i Sverige, elpriset på exporterade volymer och se varifrån flaskhalsavgifterna uppstår. Alla fyra aktörerna har negligerat vår förfrågan och inte ens motiverat varför.

    Svk brister i sitt uppdrag Intresset för sådana analyser finns inte hos Svk, som istället fortsätter i fel riktning i form av införandet av handelskapaciteter över elområdesgränserna till hösten. Mats Nilsson har på ett föredömligt sätt utvecklat denna modells katastrofala brister för elkunderna (industri, företag, samfärdsel och hushållen) i södra (SE4 och SE3).

    Med ett sådant beslut så är det uppenbart att Svk styrelse inte besitter den analysförmågan och kompetens för att granska (konsekvensanalyser) på förslag som tjänstemannakåren på Svk lägger fram. En tjänstemannakår som under elpriskaoset uppvisat ointresse och oförmåga att agera till gagn för elanvändarna i Sverige (industri, företag, samfärdsel och hushållen). Svk lever i sin egen bubbla.

    Till sist …
    Beken Team stödjer Mats Nilsson inspel, men låt oss först titta på fördelarna med införandet av Beken metodiken för då uppstår inte motköpskostnaderna på svenska elkunders elräkningar.

    //Beken Team
    10 juni 2024

    1. mats nilsson skriver:

      Tack för stödet Bengt! Jag tror att vår omtanke om svenska kunder och svensk konkurrenskraft är genuint delad. Våra lösningar skiljer sig dock åt 🙂

      Som jag beskrivit i mitt 7-sidiga PM så finns det ett antal PRAKTISKA invändningar mot BEKEN-modellen. Den innebär en långtgående och krånglig prisreglering som i värsta fall kan göra det sämre för kunderna i södra Sverige.

      Men som sagt – Svenska kunder behöver människor som står upp för dem. Varken systemoperatör eller reglermyndighet axlar den manteln

      trevlig sommar Bengt

      Mats

    2. Gustav Boëthius skriver:

      Hej Mats, Bengt, och ni andra,

      Tack för en intressant inlaga och efterföljande diskussion. Mycket av det som avhandlas övergår mitt förstånd, men en sak jag särskilt reagerar på är detta som Bengt skriver:

      ”Beken Team har efterfrågat att de som sitter på all data (Nordpool, Svk) Energimarknadsinspektionen och Elforsk) tillsammans med oss skulle göra ett antal simulering med olika utformade Beken modeller ett år bakåt i tiden och se utfallet både avseende elpriset på efterfrågade volymer i de fyra delområdena i Sverige, elpriset på exporterade volymer och se varifrån flaskhalsavgifterna uppstår. Alla fyra aktörerna har negligerat vår förfrågan och inte ens motiverat varför.”

      Att centrala aktörer undanhåller data från utomstående analytiker i det eländiga läge som Sverige befinner sig i kan inte längre accepteras. Det är uppenbart att Sveriges officiella energipolitiska analysinstanser har misslyckats med sina uppdrag, och att nya aktörer nu måste kunnas släppas in för att kunna bidra till analysarbetet.

      Vidare är det min bestämda uppfattning att transparens är det mest effektiva botemedlet mot dålig energipolitik. Att gömma energiproblem (och sig själv) bakom sekretess- och hemlighetsstämpeln är måhända bekvämt i det korta perspektivet, men i längden skadar detta Sverige.

      Jag rekommenderar er att begära ut informationen igen och, om er begäran avslås, be om ett överklagbart beslut som ni sedan kan driva i förvaltningsrätten.

      Vänliga hälsningar,
      Gustav Boëthius

  4. Lars-Göran Johansson skriver:

    Kan bara hålla med!

    När vi, Sveriges Näringsdepartementet och Svk, en gång genomdrev att Sverige skulle delas in i olika elområden så fanns det en viss logik för det. Dansk Energi hade klagat på att de inte fick köpa tillräckligt med el. Samtidigt var Sverige en nettoimportör av el. Det löstes genom att konstruera fram ett högre elpris i södra Sverige för att göra det mindre attraktivt för Danmark att vilja handla el från Sverige.

    På köpet fick Svk automatiska intäkter i form av interna eltullar mellan våra elområden. I dag av storleksordningen några miljarder kr per år.

    Men nu, när Sverige har blivit en av EU´s största nettoexportör av el, finns det få tekniska skäl för att behålla våra elområden.
    T ex exporterar SE4 i skrivande stund (Kontrollrummet 10/6 kl 10) 733 MW till Litauen, 555 MW till Polen, 615 MW till Tyskland och 1058 MW till Danmark. D v s SE4 exporterar ca 3000 MW. Och det fungerar alldeles utmärkt trots påstådd flaskhals mellan SE3-4.

    Sverige borde därför rätta in sig i ledet och bli som de flesta andra EU-länder. 25 av EU´s 27 medlemsländer har samma elpris inom sitt eget territorium. Sverige är med sina interna eltullar ett avvikande land. Det borde vi inte vara!

    1. Mikael Odenberg skriver:

      Svenska kraftnät indelade inte Sverige i elområdena för att ”konstruera fram ett högre elpris i södra Sverige”. Indelningen gjordes för att hantera inhemska svenska överföringsbegränsningar (flaskhalsar) på ett mer marknadsekonomiskt sätt och utan att illegalt diskriminera utländska kunder. Och de inhemska flaskhalsar som måste hanteras har har inte blivit mindre sedan dess.

      1. Bengt Ekenstierna skriver:

        Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så fungerade elområdesmodellen hyfsat bra när den infördes 2011. Men som modell har den havererat när elkaoset bröt ut i Europa med start under 2021. För att vidta åtgärder/anpassningar härför var en fråga för Mikael Odenbergs efterträdare som gd på Svk – vilket inte skett. Varför?

        Låt mig få göra en tillbakablick i frågan om elområdenas uppkomst.
        År 2000 så anmälde jag i min roll som VD för Baltic Cable AB, Svk till Energimyndigheten för de ständiga överföringsbegränsningar som Svk utfärdade på Baltic Cable med hänvisning till bristande förmåga att överför tillräckligt med elenergi till stamnätsstationen i Arrie där Baltic Cable anslöt mot stamnätet.

        Svk yttrade sig då, med Jan Magnusson som gd, med att Svk hade laglig rätt att som systemoperatör utfärda sådana begräsningar om stamnätet blev överbelastat. Energimyndigheten gick på Svk uttalande och avslog vår anmälan och Svk fortsatte att utfärda överföringsbegränsningar, vilket drabbade ägarna till Baltic Cable (Sydkraft, Vattenfall och PreussenElektra) negativt.

        När den danska stamnätsoperatören gjorde motsvarande anmälan ca 6 år senare (i princip kopia på Baltic Cable anmälan), men de adresserade denna till EU rättssystem, så blev utfallet ett annat vilket ledde till det Mikael Odenberg redogör för – att Sverige införde elområden för att inte diskriminera andra länder. Det som istället skedde var att svenska elkunder, företrädesvis i det sydligaste elområdet (SE4), diskriminerade gentemot övriga svenska elkunder. Var detta aldrig en fråga som Svk och EU funderade över?

        Min slutsats måste bli att det av Energimyndigheten avslag av Baltic Cable anmälan, måste ha skett i strid mot EU lagstiftningen …!!! Om så är fallet är det anmärkningsvärt att en svensk myndighet inte var kapabla att toka EU lagstiftningen i början på seklet, då min uppfattningar att denna var densamma år 2000 som 10 år senare.

        En fråga til Mikael Odenberg – var Svk beslut att införa elområden en följd av ett direktiv från Bryssel (EU kommissionens domstol) eller var det Svenska regeringen som inte ville bråka med Danmark och Finland? Om jag minns rätt så var Energidepartements sakkunniga/tjänstemän emot införandet av elområdena, men blev tydligen överkörda. Vem körde över dem? Vad hade hänt om Sverige likt Tyskland sagt nej, vi inför inte elområden utan får hantera överföringsbegräsningarna via motköp.

        1. Lars-Göran Johansson skriver:

          Såvitt jag kan förstå, efter att använt Google, var tidsordningen följande:

          2006 skickade Dansk Energi in en klagan till EU-kommissionen.

          Sept 2008 drev, av någon anledning, näringsminister Maud Olofsson frågan på Nordiska ministerrådets möte. Och fick Nordiska ministerrådet att ställa sig bakom införandet av olika elområden.
          Dec 2008 skickade näringsministern, med stöd av Nordiska ministerrådet uttalande (som hon själv drivit igenom!), ett reglerbrev till Svk där det uttryckligen stod att Svk skulle påbörja processen med att dela in Sverige i olika elområden.
          Mars 2009 kom en lägesrapport från Svk till näringsdepartementet där Svk bl a skriver att indelningen skulle medföra högre elpriser i södra Sverige och lägre i norra Sverige.

          April 2009, och först nu, beslöt EU-kommissionen att ta upp Dansk Energis klagan men fortfarande utan att ta ställning.

          Sept 2009 skickade näringsdepartementet in Svk´s utredningsförslag till EU-kommissionen.
          Jan 2010 skickade Svk´s förslag in ytterligare en gång till EU-kommissionen. Nu i form av ett ”Final Commitments”.

          April 2010 beslutar EU-kommissionen, utan att egentligen någon gång ha tagit ställning, att Svk´s förslag kan vara en bra lösning. Men lägger till att de valda elområdena skall gälla i 10 år. Den tiden har nu gått ut!

          Maj 2010 fattar nu Svk beslut om att dela in Sverige i 4 olika elområden. Och 2011 träder beslutet i kraft.

          Det är alltså inte EU-kommissionen som på något vis krävt att Sverige skulle delas in i olika elområden. Det är helt och hållet hemmasnickrat. Och kan naturligtvis också upphävas av Sverige!

        2. Klas Roudén skriver:

          Bengt!
          I sista stycket ovan kommer du nog, som jag ser det, till pudelns kärna, vi blev överkörda i den Brysselska stugvärmen med att införa prisområden. Och alternativet med motköp, då ofta baserad på snabbstartad Själländsk fossilkraft i s k strippade aggregat var inte (politiskt) opportunt.
          Men vi borde ändå satt ned klackarna och sagt frankt nej till den fräcka danska propån som hävdade fysisk kapacitet i Öresundskablar, vilka tillkom p g a Barsebäck, som Danmark sedan stoppade via politisk svensk feghet.
          Men vilka motköpsmöjligheter finns idag?
          Om vi släpper lite på vår beröringsskräck för allt fossilt, så föreslår jag nya moderna gasturbiner i söder (jfr artikel nyligen här på sajten av prof Genrup), vilka även skulle ha andra värden än för motköp, se mera nedan, alltså t ex också för rotationsenergin i det här utarmade elområdet SE4.
          Och sådana aggregat kan ju också med snabbt frånkopplad turbin köras som synkronkompensatorer med sina funktioner: rotationsenergi, spänningsreglering (reaktiv effekt) och kortslutningseffekt (reaktansminskning) och i så fall helt fossilfritt.

      2. Lars-Göran Johansson skriver:

        Om nu flaskhalsarna har blivit ännu värre så kan man fråga sig varför Svk under de drygt 10 år som gått inte har byggt någon ny transmissionsledning ned till SE4. (Sydvästlänken var beslutad långt innan!).

        Kan det vara som riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson sa i en debatt med näringsministern Maud Olofsson i jan 2010. Citat:

        ”Jag förmodar att Svenska kraftnät har ett ganska tungt inflytande i beslutsprocessen, och de skriver själva så här: Det är inte lönsamt att bygga bort alla flaskhalsar i Sverige. Ska man tolka Svenska kraftnät rätt har man inte för avsikt att bygga bort det som skapar problem, och då blir jag bekymrad. Det innebär att de prisdifferenser som nu har etablerats också kommer att finnas kvar framöver.”

        1. André Nilsson skriver:

          ”Om nu flaskhalsarna har blivit ännu värre så kan man fråga sig varför Svk under de drygt 10 år som gått inte har byggt någon ny transmissionsledning ned till SE4. (Sydvästlänken var beslutad långt innan!).”

          För att detta gagnade inte (Svamp) regeringen. De gav dessa instruktioner (direktiv till SvK) sommaren 2022, när det inte längre gick att ljuga för väljarna i valrörelsen 2022 så kunde de plötsligen säga att ”vi har nu agerat”. På ett problem som varit känt sedan 80-talet. Defintiivt visste vi 2015 att R1/R2 skulle stängas och ändå väntade de 7 år med agera och som tar minst 15, om inte 20 år att bygga bort under gynnsamma former.

          1. mats nilsson skriver:

            Vad värre är -Svk har byggt sydvästlänken men den används i stort sett aldrig. Svk har ganska konsekvent begränsat handeln med sydsverige sedan länken kom i drift. Så mer transmissionskapacitet har egentligen inte inneburit mer kraft till SE4. Men det är tyvärr SvKs vägran att mothandla som ligger bakom detta.

            1. Klas Roudén skriver:

              Mats!
              Det är en allvarlig anklagelse du kommer med gentemot Svk, dvs att dom, mot sin övergripande ambition att alltid eftersträva maximal överföringskapacitet i de interna nätsnitten, inte skulle göra detta genom att systematiskt inte använda Sydlänken, vilket du antyder.
              Jag utgår från att du kollat dess fysiska tillgänglighet vid aktuella tillfällen.
              Och vad skulle mothandeln rent fysiskt bestå av? Inget finns ju i SE4, och det måste väl vara något planerbart, alltså något fossilt utanför landet.

        2. André Nilsson skriver:

          Apropå vad fd Riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson sa så var det så att Regeringen Reinfeldt valde att uppgradera kkv i södra Sverige för att återställa den effektbalans som uppkom när B1 och B2 stängdes. Denna kunskap om obalanser när vi stänger kkb var som jag tidigare nämnt redan känd för politikerna på 80-talet , t.ex. från SOU 1987/88:90.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet