Risken för effektbrist och bristen på investeringar är i hög grad problem som är orsakade av politiska beslut. Nu blir det alltmer aktuellt för politiker i olika länder att lösa den här formen av problem med ytterligare regleringar i form av så kallade kapacitetsmekanismer. Motiven för att införa dessa skiljer sig åt, berättar Mats Nilsson, adjungerad professor i nationalekonomi och elmarknadsanalytiker på Svensk Energi.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Kapacitetsmarknad nämns allt oftare som lösning på framtidens elmarknader i Europa. Men att det handlar om en marknad slår Mats Nilsson, adjungerad professor i nationalekonomi och elmarknadsanalytiker på Svensk Energi, hål på. Det handlar snarare om en reglering på befintliga marknader som ska tillhandhålla kapacitet när det behövs.
– En marknad uppstår spontant, det som det talas om på olika marknader i Europa är en reglering, säger Mats Nilsson.

Så ett bättre begrepp är kapacitetsmekanism, som alltså innebär att man reglerar för att garantera att den efterfrågade kapaciteten på elmarknaden alltid finns. Det här kostar pengar och ifrågasätts av kritiker då det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan vara ett ineffektivt sätt att ta vara på resurserna.

Argumenten för kapacitetsmekanismer beror på vilket problem den ska lösa. Här i Norden ser vi det ibland som ett sätt att kunna ta in mer väderberoende elproduktion i systemet, men så behöver det inte vara. I USA och Spanien är problemet man vill lösa att medborgarna ska slippa för höga elpriser. Man har infört ett pristak för elkonsumenterna och det glapp som blir mellan vad producenterna behöver och vad konsumenterna betalar, kallas missing money, ordnas genom kapacitetsmekanismer.

På det sättet upplever aldrig medborgarna några pristoppar.
– I USA och Spanien har man bestämt sig för att medborgarna inte tål pristoppar och har tagit bort dem. Att medborgarna inte skulle tåla pristoppar är inte särskilt väl underbyggt utan bygger mest på en känsla. De amerikanska systemen fungerar dock relativt väl. Det blir lite dyrare, samtidigt har man en försäkran mot att det alltid finns kapacitet, säger Mats Nilsson.

Storbritannien har ett annat problem som man vill lösa genom sin kapacitetsmekanism: uteblivna investeringar. Man har ett förhandlingsbaserat system för kärnkraft och havsbaserad vindkraft som i praktiken innebär att producenterna garanteras en ersättning för varje levererad kWh. Engelsmännen har i tillägg till detta ett auktionsförfarande för att säkerställa kortsiktiga resurser.

– Politikerna tror inte att marknaden ska klara av investeringarna på egen hand, man har inte 100 procent tilltro och saknar den sista iskalla nerven. Med tveksamma argument som stor politisk risk och stora finansiella kostnader menar man att en kapacitetsmekanism måste finnas. Men det är bara att vända blicken mot Finland så ser man att det görs investeringar i kärnkraft utan statligt stöd, säger Mats Nilsson.

Både Danmark och Tyskland är exempel på ett tredje problem som kapacitetsmekanismen är tänkt att lösa: att få in mer väderberoende kraft i systemet.
– Danmark har hittills löst kapacitetsproblematiska lägen genom att importera el från framför allt Sverige och Norge och har på det sättet fått en så kallad handelskapacitet. Det kan inte Tyskland göra och de har därför vad jag kallar ”0,9 MW-problemet”. Det innebär att för varje MW installerad vind- eller solkraft måste man ha 0,9 MW installerat av annan kraft som back-up av leveranssäkerhetsskäl. Tyskland har i dag en enorm överkapacitet, säger Mats Nilsson.

I Tyskland löser man situationen genom att arrangera betalningar till dedikerade gaskraftverk som finns i beredskap när de behövs, den här kraften säljs inte på den ordinarie marknaden. Tysklands lösning på kapacitetsproblematiken är att man med största sannolikhet kommer att införa en strategisk reserv, som helt enkelt innebär att kraftverk står och vilar i väntan på att sättas i gång när de behövs. Det är den lösningen vi har i Sverige i dag.

Sverige har enligt Mats Nilsson ett fjärde motiv till att ha en kapacitetsmekanism. Han kallar det för att ”politiker ska kunna sova gott om natten”. Sveriges effektreserv består av bland annat Vattenfalls oljekraftverk i Stenungsund, Eons oljkraftverk i Karlshamn och Mälarenergis kraftvärmeverk Aros och kan användas när behov uppstår.

De behövs ytterst sällan, men något som Mats Nilsson tycker är besynnerligt med den svenska effektreserven är att politikerna aldrig har bestämt hur den ska se ut.
– Vi har ingen lagstiftning som talar om vad som gäller när det uppstår riktigt kritiska situationer. Vi har historiskt sett bara haft en effektreserv ”I fall att…”. Nu när det talas om att förlänga effektreserven görs det utan analys till vilka situationer det kan behövas, utan man går mer på känsla och för att man som politiker ska kunna sova gott om natten. Den svenska reserven har dock, betonar Mats Nilsson, varit väldigt billig och stört marknaden ytterst lite. Den är därför ett av de exempel som EU-kommissonen studerar närmare när de analyserar kapacitetsmekanismer på Europeisk nivå.

Frågan är om vi kommer att få se större inslag än i dag av kapacitetsmekanism på den nordiska marknaden. Mats Nilsson bedömer inte att det kommer att bli så. Anledningen är att den svenska och nordiska elmarknaden är baserad på energi istället för på kontinenten där det är effektbaserat.
– Det innebär att vi egentligen är mer beroende av tillströmningen av vatten än någon annan faktor. Vi har installerad effekt i tämligen god utsträckning och det som hände vintern 2002-2003 var att vi fick energibrist på grund av litet vatten i magasinen. Vi har också i dagsläget en överkapacitet i systemet och ska vi få till en god prisbildning måste den fasas ut, förklarar Mats Nilsson och fortsätter:

– Jag kan bara se att vi kan behöva en kapacitetsmekanism på sikt om vi fortsätter att subventionera vissa kraftslag. Och då egentligen av det tysk-danska skälet, även Norden får ett 0,9 MW-problem. Mycket förenklat kan vi säga att om förslaget om att förändra elcertifikatsystemet går igenom, så borde vi också ta en diskussion om kapacitetsmekanismer, eftersom vi då väljer att reglera in kapacitet som inte bidrar till systemsäkerheten. Men jag tror fortfarande att vi kommer att välja att fokusera på klimatproblemet, och på EU:s handelssystem och därmed avstå från att ytterligare öka subventionerna till vissa kraftslag.

Men på lång sikt tror han att Norden kan lösa effektproblemet genom att öka handelsmöjligheterna, mer evolutionärt göra omställningen – det vill säga undvika en tysk energirevolution – och fundera på om kärnkraft i viss mån ska ersättas av kärnkraft.
– På ännu längre sikt kan vi få energilager och andra lösningar. Men låt dessa bli en kommersiell realitet innan vi räknar med dem.

Mats Nilsson sätter också fingret på en konkret faktor som går stick i stäv med svenska politikers strävan att föra in mer förnybar produktion i systemet – en effektreserv skulle innebära ökat beroende av fossil energi.
– Det blir ju märkligt att Sverige ska vara ett land som ökar det fossila beroendet, då vi ställer om systemet för att lösa problemet med fossil kraftproduktion och klimatpåverkan. I stället bör vi föra en diskussion om hur vi kan ersätta den klimatneutrala kärnkraftsproduktionen som nu utgör en viktig del av baslasten. Och enklast vore, och kanske bäst för den europeiska klimatsituationen, att inte forcera ut befintlig kärnkraft med extra skatter och pålagor. Vi skulle då tjäna viktig tid för att kunna hitta långsiktigt hållbara lösningar för både miljö och ekonomi, säger Mats Nilsson.