Greenpeace har nyligen publicerat artiklar som beskyller de svenska kärnkraftverken för att vara farliga och borde stängas omedelbart. Detta stämmer dåligt med budskapet från SSM att EU-kommissionen i sin slutrapport om stresstesterna anser att det inte finns tekniska skäl att stänga något kärnkraftverk i Europa.

Greenpeace exploaterar folks rädsla för kärnkraft som är bland de minst farliga kraftslagen.

Vi har den senaste tiden sett angrepp på svensk kärnkraft från Greenpeace. Uppenbarligen hade de fått reda på att Frankfurter Allgemeine skulle publicera en rapport från EU som riktar viss kritik mot bland annat svensk kärnkraft. Kritiken verkar bygga på resultatet av de stresstester som EU initierade efter olyckan i Fukushima. I dessa har man gått igenom hur man klarar ännu mycket mer fantasifulla scenarier än de som låg till grund för verkens konstruktion. 

Om man skulle göra liknande tester på andra industrier, som vattenkraftdammar, kemisk industri, raffinaderier med mera, så skulle man även om dem kunna få fram en lång rad scenarier som de ”inte klarar”. Tittar man på de seriösa jämförelser som finns mellan olika kraftslag, till exempel kraftbolagens livscykelanalyser eller EU:s utredning om skadeeffekter vid olika slag av elproduktion (ExternE), så finner man snabbt att kärnkraften tillhör de minst hälsofarliga och minst miljöskadliga kraftslag som finns. Statistiken talar sitt tydliga språk. Från den nämnda (ExternE-) utredningen framgår att bara i Tyskland dör årligen över 10 000 människor av kolkraft. Om man där ersatte kolkraft med kärnkraft skulle uppemot en miljon människor slippa dö i förtid bara i Tyskland. Hur ofta läser vi inte om dödsfall i kolgruvor, dammar som brister, eller oljekatastrofer?

Det finns också uppgifter om att bara i Sverige dör årligen ungefär 300 människor av cancer orsakad av röken från småskalig vedeldning och ungefär 50 000 människor i Europa dör årligen av svavelföroreningar, som huvudsakligen kommer från olika former av förbränning. Trafiken dödar också årligen tusentals människor bara i Sverige om man utöver de ungefär 500 som dör direkt vid olyckor även räknar dem som dör av avgaser, partiklar som rivs upp från vägen och så vidare.

Det är i praktiken omöjligt att åstadkomma en kärnkraftolycka som ens kommer i närheten av dessa skador som sker utan att vi bryr oss eller ens kallar det för olycka. De är helt enkelt bara accepterade fenomen. Vi skall också komma ihåg att ”radioaktiv strålning” är en helt naturlig del av vår miljö, som funnits här sedan långt innan det fanns någon människa på jorden, ja ända sedan universum bildades. Tittar vi på den totala stråldos vi människor får, räknat över hela jorden, så är det mindre än 0,5 procent som på något sätt kan knytas till kärnkraft, uranbrytning, anrikning, drift, avfallshantering och hittillsvarande olyckor (som till exempel Tjernobyl) inräknade. (80 procent är från helt naturliga källor och 20 procent är från medicinsk användning).

Det är därför tragiskt att organisationer som Greenpeace utnyttjar varje tillfälle att exploatera människors rädsla och angripa något som i själva verket hör till de allra minst skadliga verksamheterna. Såvitt man kan förstå är det för att tjäna pengar enligt principen varna för saker som man kan få folk att tro är farliga, så får man mer pengar för att hitta nya ”farligheter”. Här är kärnkraften ett lätt objekt att skrämmas med. För att nå sina syften använder man en suggestiv teknik som med säkerhet skapar en felaktig bild hos allmänheten. Man säger till exempel att Forsmark och Olkiluoto ”inte skulle klara en timmes strömavbrott”.

Vad man inte säger är att det definitivt inte är vad gemene man menar med strömavbrott som vi drabbas av titt och tätt. Det är den i kärnkraftsammanhang ytterst osannolika händelsen som kallas för ”station blackout”, det vill säga att alla yttre förbindelser med stamnätet försvinner och dessutom att inget av de interna reservkraftaggregaten skulle starta. (Alla reaktorer har överdimensionerad reservkraft bestående av bland annat dieslar, batterier och gasturbiner, som ger tillräcklig effekt även om alla aggregat inte skulle starta.) Inte ens i Fukushima inträffade någon ”station blackout” innan flodvågen nådde land. Reservkraft och kylsystem fungerade som förväntat efter jordbävningen, trots att den var över nio på richterskalan. Nådastöten kom först efter 40 minuter som det tog innan flodvågen nådde land. Den var mer än dubbelt så hög som någonsin inträffat i mannaminne och den befintliga invallningen räckte inte till. Här bör nämnas att liknande flodvågor inte kan inträffa i Sverige på grund av geografiska och geologiska förhållanden (och ännu mindre i Centraleuropa).

Nästa brist är att man inte säger vad som skulle kunna hända om denna högst osannolika ”station blackout” varar mer än en timme. Förvisso blir det så småningom en härdsmälta, men i en normal lättvattenreaktor (till skillnad från Tjernobyl) är detta en hanterbar händelse som inte ger stora utsläpp. Detta visades vid härdsmältan i Three Mile Island år 1979 där utsläppen var så små att ingen blev skadad och ingen evakuering behövde ske. Av de tre härdsmältorna i Fukushima har ingen dött av strålning. Vissa utsläpp gjorde att man evakuerade en del områden för att vara på säkra sidan.

Den enda kärnkraftsolyckan hittills med utsläpp som orsakat dödsfall bland befolkningen var Tjernobyl, där trots att förloppet var mycket snabbt och viktiga barriärer saknades, endast 15 människor i befolkningen har dött på grund av skörtkörtelcancer (källa: Chernobyl’s Legacy som kan nås via IAEAs hemsida). Jämför detta med de 10 000 dödsfallen per år på grund av tysk kolkraft! Men det blir ju suggestivt och bra ur skrämselperspektiv att bara säga ”kärnkraften klarar inte”.

Medan denna artikel skrevs har EU-kommissionen gett ut sin rapport om resultatet av de sk stresstesterna, där man noggrannt undersökt alla händelser som skulle kunna inträffa, hur osannolika de än är. Rapporten konstarerar att det inte finns några tekniska skäl att stänga några kärnkraftverk i Europa. När man ser hur Greenpeace agerar blir man allt mer övertygad om att denna organisation har människors rädsla som ledande affärsidé. Det vore mera klädsamt om de som säger sig värna om miljö och klimat i stället riktade sin udd mot kolkraft, men kärnkraften är lättare att skrämmas med och antagligen därmed mera lukrativ.

Miljövänner för kärnkraft 
Nils-Erik Nilsson, vice ordförande
Lars Wiegert, sekreterare