Kriget i Iran håller just nu på att utveckla sig till en global energikris. Samtidigt som kaoset i Hormuzsundet exponerar brister i kritiska leveranskedjor förbjuder europeiska politiker inhemsk produktion av olja och gas. ”Storbritannien har mycket, men man får inte borra ”, säger energiexperten Kathryn Porter till Second Opinion.

International Energy Agency, IEA, varnade nyligen för att blockaden i Hormuzsundet har orsakat den största störningen i den globala oljemarknadens historia. Det rör sig om en 33 kilometer smal flaskhals som binder ihop Persiska viken med Omanbukten men i praktiken är den passage som fartygen faktiskt kan använda mycket mindre än så.

Toppbild: Kathryn Porter, energiexpert på Watt-Logic, är kritisk mot förbud att leta efter olja och gas i Nordsjön.

Normalt flödar omkring 20 procent av världens oljekonsumtion dagligen genom sundet och snarlika siffror gäller för flytande naturgas, så kallad LNG. Denna fraktväg är nu alltså i praktiken stängd och problemen gäller i allra högsta grad även raffinerade produkter såsom flygbränsle, LPG, konstgödsel med mera.

Två ledningar, en västerut genom Saudiarabien och en södergående från Förenade Arabemiraten kan undvika sundet men volymerna i dessa är begränsade till omkring 7 miljoner respektive 1,5 miljoner fat per dag jämfört med Hormuzsundets 20 miljoner.

Under helgen har kriget också eskalerat ytterligare då USA valt att anfalla militära mål på Irans strategiskt viktiga energiö Kharg, där stora delar av landets oljeinfrastruktur ligger. Irans revolutionsgarde har varnat för att man kommer ”sätta hela regionens olja i brand” om deras energiinfrastruktur attackeras.

– Det är ett mycket allvarligt läge eftersom nästan ingen trafik kommer igenom sundet, konstaterar Christian Kopfer, råvaruexpert på Handelsbanken.

Som det ser ut just nu går världen alltså för närvarande mot det största utbudstappet i modern tid samtidigt som kriget också riskerar att förvärras med långsiktiga skador på oljeinfrastruktur för några av världens största energiproducenter. Som jämförelse bedöms de två näst värsta oljekriserna, nämligen Suez-krisen 1956-1957 och Yom Kippur-kriget 1973 sett utbudsminskningar på 10, respektive 7 procent av världens konsumtion.

Christian Kopfer, råvaruexpert på Handelsbanken.

IEA har kommit överens om att släppa 400 miljoner fat olja från världens gemensamma oljereserv på totalt omkring 1,2 miljarder fat. Det rör sig om det största släppet sedan 182 miljoner frigjordes i samband med Ukraina-kriget. Samtidigt motsvarar detta gigantiska släpp alltså endast 20 dagar av volymerna som dagligen trafikerar Hormuzsundet och dessutom är det förstås utmanande att rampa upp ett sådant släpp samtidigt som mixen mellan olika raffinerade produkter kan bli utmanande.

– Väldigt mycket beror på hur långvarigt det  här kriget blir. Det finns ett strategiskt lager men det är inte tillräckligt uthålligt om kriget blir långvarigt. Om problemen inte är lösta innan sommaren så är det väldigt allvarligt, konstaterar Christian Kopfer.

Värst på importsidan ser Asien ut att drabbas och hamstringstendenser har redan börjat synas. Under helgen har filmer av tankköer i Kina cirkulerat i sociala medier och det rapporteras bland annat om brister på gasprodukter för matlagning i Indien vilket fått restauranger att justera sina menyer.

I Europa kunde tajmingen inte vara sämre. Förutom att naturgasen är kritisk för den europeiska industrin är den också insatsvara till de gaskraftverk som fungerar som marginalprissättare i det europeiska elsystemet.

Om gaspriset ökar, vilket det just nu gör, finns det alltså god anledning att tro att detsamma kommer att ske med elpriset.

Ett viktigt land för att försöka ersätta det tapp av naturgas som tidigare kommit från Ryssland har för Europa varit Qatar, som är en av världens största exportörer av LNG.

Qatar blockeras däremot helt av stoppet i Hormuzsundet och statsägda Qatar Energy har stängt ned produktionen och varnat för en global energikris om konflikten inte löses snabbt.

I Europa har vi precis kommit ur en kall vinter med europeiska gaslager som för närvarande är väldigt låga samtidigt som fyllnadsgraden i de skandinaviska vattenmagasinen också är låga. Under sommaren behöver alltså gaslagren i Europa fyllas på medan en av de viktigaste leverantörerna just nu är bortkopplad från marknaden.

Det finns med andra ord god anledning till reflektion över energival bland europeiska politiker och alldeles nyligen har åtminstone EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen erkänt att det var ett ”strategiskt misstag” att reducera kärnkraften i Europa.

Frågan är om inte Europa håller på att göra fler fatala misstag i klimatets namn. Så är det i allra högsta grad i Storbritannien, anser energiexperten Kathryn Porter på Watt-Logic.

– Det finns gott om olja och gas i Nordsjön. Norge har det senaste året gjort stora fynd på gränsen till den brittiska kontinentalsockeln som alldeles säkert fortsätter här. Problemet är att vi inte får borra och ta reda på vad som finns där, säger hon till Second Opinion.

Att Storbritannien så sent som i år bekräftat stopp för nya borrningstillstånd i Nordsjön är helt galet, anser hon.

Världen står i brand, det råder global energikris och Europa importerar stora mängder LNG från både Ryssland och från Qatar. Men Storbritanniens politiker har ändå inte vaknat upp och insett att det kan vara en bra idé att öka sin egna inhemska gas- och oljeproduktion.

De här förbuden borde skrotas omgående, menar hon.

– Det visar hur dålig vår strategi varit. Strategin för Miliband (minister för energi och netto noll) och ambitionen med ”Clean power 2030” var bokstavligen att försöka bli ren och hoppas att inget dåligt händer under tiden. Och då är elektricitet endast 20 procent av Storbritanniens energikonsumtion, påpekar Kathryn Porter.

Det kaos som utspelar sig just nu sätter fingret på hur katastrofalt energisystemet i Storbritannien hanterats, menar hon.

Om den Qatariska LNG-anläggningen Ras Laffan hålls nedstängd under en längre period kan vi snabbt få se priser som under energikrisen 2022, menar hon.

– Europeiska lagernivåer för gas är nu väldigt låga, liknande 2022, och vi kommer att vara beroende av import av LNG. Det här är givetvis varför vi behöver utveckla vår egen gasproduktion vilket då också sparar in kostnader både för transport och extra processer. Dessutom ger det skatteintäkter.

Hon är heller inte ensam om att kritisera den brittiska regeringen. Inte minst har den amerikanska presidenten Donald Trump vid flera tillfällen gått till stenhård retorisk attack mot Storbritannien och uppmanat premiärminister Keir Starmer att omedelbart öppna upp Nordsjön.

– Alla i Storbritannien håller med om det utom Miliband, säger Kathryn Porter.

Jan Emblemsvåg, professor vid NTNU i Norge, är inne på samma spår. Han tycker att det är väldigt märkligt att flera europeiska länder infört regler som bromsar den europeiska olje- och gasindustrin.

Det gäller heller inte bara Storbritannien utan flera länder inklusive Frankrike, Danmark, Spanien, Portugal och Irland för att nämna några. Även i Sverige såg den förra regeringen sommaren 2022 till att införa ett förbud mot att utfärda nya prospekteringstillstånd för olja och gasformiga kolväten, även om dessa resurser förstås är begränsade här.

Det är också mycket märkligt att Europa så tydligt är emot ny prospektering av olja och gas då det inte direkt är så att utsläppen minskar bara för att våra europeiska gas- och oljebolag tvingas leta på andra ställen runtom i världen. Utsläppen flyttar nämligen bara till andra länder och kommer tillbaka som import i stället, menar Jan Emblemsvåg. Då också med betydligt högre utsläpp eftersom man också behöver addera ytterligare steg i processen.

– Dessutom gör det oss mer sårbara när det kommer till geopolitik, vilket Iran och Hormuzsundet på ett mycket tydligt och smärtsamt sätt just nu visar, säger han.

Jan Emblemsvåg, professor vid NTNU i Norge.

Han tror att politikerna i Europa helt enkelt målat in sig i ett hörn då man under så lång tid strävat efter att bli klimatneutrala och skaffa sig ett förnybart energisystem, kosta vad det kosta vill.

– Det är mycket politiskt kapital investerat och då är det kanske svårt att bara ändra sig, inte minst i Tyskland. Men ge det tio år till så kommer nog till och med de mjukna, säger han.

– Det är på gränsen till komiskt när man pratar om 50 terawattimmar vätgas som ska transporteras till Tyskland. Det är trist bara att så mycket tid och kapital har felinvesterats.

Du tror inte att vi kommer lyckas med något Parisavtal med andra ord?
– Nej, det tror jag inte. Om vi fortsätter på samma spår som nu så kan vi nog vara färdiga om 200 år. Politikerna har problemet att man vill lova saker men samtidigt har en verklighet att förhålla sig till.

Det överdrivna fokuset på just förnybar energi har också gjort att man skjutit sig själva i foten, menar han.

– Kina kontrollerar någonstans runt 90-95 procent när det gäller sektorer som solceller, batterier och vindkraft.

I stället anser han att Europa bör storsatsa på kärnkraft långsiktigt och inse att vi inte kommer att bli kvitt fossila bränslen ännu. Det blir inte bättre av att man stoppar huvudet i sanden, menar han.

Kathryn Porter tror inte heller på något netto noll och anser att det är dags att skrota det målet. Ju längre Europa väntar, desto mer på efterkälken hamnar man. Dessutom behöver exempelvis ESG-regler ändras, menar hon.

Just nu hindras institutionella investerare att allokera kapital till Europas olje- och gassektor.

– Reglerna är korkade. Olja och gas är fundamentet för ett modernt liv och har lyft miljarder människor ur fattigdom.

Om du fick välja tre politiska förändringar i Europa, vad skulle det vara?
– Skrota net zero, återbygg industribasen och avreglera allt, anser Kathryn Porter.

Christian Kopfer hos Handelsbanken är däremot inte lika optimistisk kring oljan i Storbritannien.

– Storbritannien är en ganska mogen oljemarknad. Om det hade funnits några stora  mängder ytterligare olja och gas hade det nog redan varit utbyggt, säger han och tillägger:

– Jag tror nog mer på att satsa på grön el och elektrifiering med exempelvis elbilar.