Batterier och flexibel elanvändning räcker inte till. Ska Tyskland säkra sin elförsörjning framöver behövs 45 nya gaskraftverk på tio år, säger den ansvariga myndigheten. Om energiomställningen ”försenas”, behövs 71 nya gaskraftverk. Nu är politikerna på kollisionskurs om detta.

Tyskland ligger stadigt där det ligger, centralt i Europa, och påverkar redan genom det i hög grad grannländerna, som Sverige, vad gäller eltillförsel. Dels för att det tyska elsystemet rent fysiskt ständigt kommunicerar med grannarnas elsystem. Dels för att Tyskland i sin energipolitik inte kan beskrivas agera med större hänsyn till hur andra länder påverkas.

Bild: Katerina Reiche (CDU) är tysk närings- och energiminister sedan maj 2025. Foto: Tysklands förbundsregering/Jesco Denzel.

Inte heller den tyska självbilden verkar så gärna ta in fakta, som att Tyskland efter nedläggningen av all kärnkraft blivit en nettoimportör av el – underskottet under första halvåret 2025 var 7,7 TWh – och trots den enorma utbyggnaden av vindkraft och solkraft tvärtemot alla politiska löften fortsätter att ha Europas dyraste el.

Tysklands förra energiminister, de grönas Robert Habeck höll fram till regeringsskiftet i maj i år otröttligt fast vid att all energi som används i landet ska vara helt förnybar till 2045. Elförsörjningen skulle vara utsläppsfri till 2035. Lösningen, när vind och sol inte fungerar, ska vara vätgas, närmare bestämt ”grön” vätgas, sådan som framställts av förnybar energi.

Det sista stora beslut han drev igenom var att ett ledningsnät på närmare 10 000 kilometer rör för (i huvudsak grön) vätgas ska stå klart till 2032. Detta till en kostnad för skattebetalarna på omkring 20 miljarder euro.

När den federala tillsynsmyndigheten Bundesnetzagentur 2023 varnade för att den allt mer krävande balanseringen av elnätet krävde ny planerbar kraftproduktion motsvarande 17-21 GW, adderade Habeck till sin agenda att – som en övergångslösning – nya gaskraftverk på nivån 12,5 GW skulle byggas till 2030 (ett senare bud var 18,8 GW till 2035). Tänker man sig 500 MW per kraftverk, hamnar man på 25 nya gaskraftverk. I väntan på grön vätgas skulle kraftverken kunna drivas av fossil naturgas.

Fram till sin avgång agerade Habeck hårt i Bryssel för att få tillstånd av EU att subventionera de nya gaskraftverken, utan någon framgång

Den nya tyska regeringen – vars bas är borgerliga CDU/CSU och socialdemokraterna – står nu inför samma fråga, bara i ett mycket större format.

Problemet i fråga om grön vätgas är att knappast någon visat sig villig att betala för den. Den är för dyr. För tillfället är den nya regeringen i gång med en kartläggning hos den tunga industrin om hur den förhåller sig i saken.

Det är mot den här bakgrunden man ska läsa den nya rapport som Bundesnetzagentur lade fram för några dagar sedan. Denna mäktiga myndighet, som leds av den tidigare gröna politikern Klaus Müller, gör med stor tydlighet klart att reglerbara kraftverk – vilket alltså inte handlar om vind och sol – ”fortsatt är en nödvändig del av ett försörjningstryggt system”. Och ”de investeringar som kraftverksoperatörerna hittills gjort räcker i praktiken inte till”.

Bundesnetzagenturs analys visar ett behov av att till år 2035 bygga ut planerbar kapacitet, ”till exempel gaskraftverk”, på upp till 22,4 GW, detta förutsatt att de energipolitiska målen verkligen uppnås inom utsatt tid. Vilket allt fler betvivlar. Vid en ”försenad energiomställning” är utbyggnadsbehovet fram till år 2035 upp till 35,5 GW.

Teoretiskt finns alternativ till alla dessa gaskraftverk, framför allt en ”flexibilisering” av elanvändningen. Detta skulle i så fall förutsätta att ett effektivt samspel, med tillhörande infrastruktur, snabbt fås till stånd mellan laddboxar, elbilsbatterier, solcellsbatterier, elektrolysanläggningar, industriella produktionsanpassningar och annat.

Det här alternativet får emellertid inget stöd i rapporten. konstaterar Die Welts energiredaktör Daniel Wetzel. Samtidigt som han noterar att ordet ”gaskraftverk” återkommer på 50 sidor i Bundesnetzagenturs rapport.

Politiskt har detta redan utkristalliserat sig som en stridsfråga. 35,5 GW gaskraft motsvarar 71 nya gaskraftverk. Kraftverken bör alltså byggas på bara tio år. Varje anläggning beräknas kosta motsvarande 7-9 miljarder svenska kronor.

Detta för användning av i huvudsak fossil gas. Just det som den tyska energiomställningen skulle eliminera.

På ena sidan i striden står den nya näringsministern Katerina Reiche, vars departement i sitt yttrande i saken uteslutande talar om gaskraftverk. Katerina Reiche vill senast i början av nästa år påbörja de första utlysningarna för stöd till 40 nya sådana anläggningar (20 GW). Hennes samtal med konkurrensmyndigheten vid EU-kommissionen sägs vara långt gångna.

Som motståndare till detta framstår inte bara olika klimatgrupper, utan även De gröna som politiskt parti. Trots att den nya näringsministern enbart för vidare sin gröna företrädares ansträngningar, sparar de grönas gruppledare i förbundsdagen, Katherina Dröge, inte på orden:

”En politik som satsar på gigantiska mängder fossila gaskraftverk utan att gå vägen mot vätgas bränner upp vår framtid och skadar Tysklands ekonomi”, förklarar hon, och aviserar ”en höst av klimatsmotstånd” mot ”fru Reiches vansinnesfärd”.

Kanske får Daniel Wetzel rätt i sin spekulation om att det blir kolkraftverk som även framöver ska leverera den planerbara kapaciteten. ”Om EU-kommissionen fortsätter att inte godkänna subventioner till gaskraftverk, har Tyskland inget annat val än att inte bara hålla de befintliga kolkraftverken i reserv, utan även använda dem i större omfattning,” säger han.

Wetzel nämner att Tyskland den kommande vintern behöver reservkraftverk med en effekt på 6,4 gigawatt, varav 1,3 gigawatt säkras genom avtal med kraftverksägare i utlandet. Att Bundesnetzagentur inte släpper kolkraften i första taget i Tyskland framgår av att den utpekat en rad inaktiva kolkraftverk som systemrelevanta fram till 2031, vilket innebär att kraftverken måste hållas i beredskap både tekniskt och i fråga om personal.

Förutom att detta är en dyrbar affär är ett tilltagande problem att det blivit allt svårare att hitta kvalificerad ny driftspersonal när äldre medarbetare slutar. Också här har Bundesnetsagentur satt ner foten: ”Operatörer av kraftverk som har utpekats som systemrelevanta kan inte åberopa att de vid en viss tidpunkt har för lite personal och därmed avstå från ytterligare ansträngningar för personalförsörjning”, meddelar myndigheten.