Ei: ”Minskar risken för felkompensation”

Ei: ”Minskar risken för felkompensation”

DEBATT
En kalkylränta baserad på faktiska historiska marknadsförhållanden minskar risken för felkompensation över tid, skriver Energimarknadsinspektionens Tommy Johansson i en replik på Energiföretagen Sveriges Tomas Malmström. De förändringar Ei har presenterat uppfyller sammantaget en bra balans mellan elnätsföretagens behov att attrahera kapital till nödvändiga investeringar och kundernas intressen av rimliga avgifter, menar han.

Tomas Malmström på Energiföretagen skriver i ett inlägg på Second Opinion att det inte kommer att vara möjligt för elnätsföretagen att attrahera kapital till nödvändiga investeringar i elnäten med den inriktning för intäktsramar som Energimarknadsinspektionen (Ei) presenterat. Ei delar inte den bilden.

Det kommer att krävas stora investeringar i elnätet för att möjliggöra pågående elektrifiering och gröna omställning. Regleringen behöver möjliggöra de här investeringarna, samtidigt som hushåll och företag betalar rimliga nätavgifter. Ei har sedan flera år tillbaka sett ett behov av att se över regleringen av elnätsföretagens intäktsramar. Målet är att öka förutsägbarheten i regleringen och att intäktsramarna på ett bättre sätt avspeglar nätföretagens effektiva kostnader. Nätföretagen behöver stabila och långsiktiga förutsättningar att driva och utveckla sina nät på ett kostnadseffektivt sätt.

Energiföretagen kritiserar i sitt inlägg den förväntade nivån på kalkylräntan för nästa tillsynsperiod. Energiföretagen är kritiska till att Ei framöver avser använda historiska tidsserier för att beräkna riskfri ränta och inflation, två parametrar som ingår i kalkylränteberäkningen, och menar att kalkylräntan kommer att landa under två procent. Det bör här noteras att Energiföretagen då menar en real kalkylränta som i nominella termer skulle motsvara cirka fem procent, vars rimlighet ska bedömas utifrån en monopolverksamhet med förhållandevis låg risk jämfört med konkurrensutsatta verksamheter.

Den inriktning som vi har presenterat ska gälla för en lång tid framåt och kommer ge nivåer på kalkylräntan som varierar med marknadens utveckling. Elnätsverksamhet är monopol där regleringen syftar till att skapa marknadsmässiga förutsättningar. Kopplingen till faktiska marknadsvillkor är därför central. De förändringar som Ei föreslagit när det gäller beräkningen av kalkylräntan gör att kalkylräntan framöver blir mer förutsägbar och ger elnätsföretagen stabila och långsiktiga förutsättningar. Inriktningen är också i linje med hur majoriteten av tillsynsmyndigheterna i Europa skattar riskfri ränta.

På konkurrensutsatta marknader fångas ny information löpande in i avkastningskrav som därmed varierar. I intäktsramsregleringen ska en kalkylränta fastställas för en fyraårsperiod. Vi gör bedömningen att stabilitet mellan tillsynsperioder är viktigare än att varje enskilt år ha en kalkylränta som följer marknadsräntorna. Därför är vår inriktning att använda åttaåriga historiska tidsserier för att skatta de ingående parametrarna. Att det blir en skillnad i nivån på kalkylräntan jämfört med tidigare tillsynsperioder är naturligt då vi nu föreslår en metod som i högre grad inkluderar de faktiska marknadsförutsättningarna.

Energiföretagen förespråkar att riskfri ränta och inflation ska skattas med prognoser och scenarier. En kalkylränta baserad på prognoser och scenarier ökar risken för felkompensation. De senaste åren har prognoserna och scenarierna medfört högre nivåer av den riskfria räntan än de nivåer som gällt på marknaden. En kalkylränta baserad på faktiska historiska marknadsförhållanden minskar risken för felkompensation över tid.

Det stämmer att nivån på kalkylräntan för kommande period kan komma att bli lägre än tidigare. Anledningen är att den historiska utveckling som inkluderas i våra beslut för nästa period, med ny metod, inkluderar några år med låga räntenivåer. Det är en naturlig del av att basera kalkylräntan på faktiska marknadsförhållanden, något som skyddar både kunder och nätföretag.

Vi vill också understryka att det är viktigt att inte se till den faktiska räntenivån en enskild tillsynsperiod eller att jämföra kalkylräntan med en enskild investering. En investering i elnät är långsiktig och kommer att generera kassaflöden under många år. Investeringar behöver göras löpande, både under hög- och lågkonjunkturer. Det innebär att många företag kommer att ha en portfölj med lån som är tagna under olika marknadsförhållanden. Det är den portföljen av lån och finansiering över tid som kalkylräntan bör jämföras med. Det är viktigare att diskutera metoden i sig än nivån under en enskild period.

Vi menar att en kalkylränta baserad på faktiska historiska tidsserier ger förutsägbarhet, i det att alla aktörer vet vilka värden Ei kommer att basera sina intäktsramsbeslut på. Långa prognoser och scenarier medför skattningar av parametrar som närmar sig jämnviktsläget i samhället. Det innebär i praktiken att om marknaden inte befinner sig i jämnvikt finns risken att skattningarna antingen över- eller underskattar de faktiska marknadsförhållandena. Att i stället basera skattningarna på historiska tidsserier, innebär att skattningarna över tid ger kompensation för marknadsförhållanden. Det skapar möjlighet och trygghet att göra de investeringar och attrahera det kapital som krävs för elektrifieringen, oavsett konjunkturläge.

Det är viktigt att intäktsramsregleringen ses som en helhet. Tillsammans med andra delar av regleringen ska intäktsramarna ge en bra balans mellan elnätsföretagens behov att attrahera kapital till nödvändiga investeringar och samtidigt värna kundernas intressen. Vi menar att de förändringar vi har presenterat sammantaget uppfyller detta mål.

Avslutningsvis vi vill poängtera att den slutliga nivån på kalkylräntan inte är fastställd än. Vad kalkylräntan slutligen blir kommer att påverkas av resterande delar av metoden som vi avser presentera under hösten, men också av vad som sker på marknaden de kommande åren.

 

 

 

 

3 Kommentarer
Av Tommy Johansson
avdelningschef på Ei
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Obligatoriska fält är markerade med *

3 Kommentarer

  • André Nilsson
    23 juni, 2025: 8:37 f m

    2% kalkylränta när USAs 10/30-åriga statsobligation har 5% är ett hån mot alla som kan räkna.

    Svara
    • Linnea Tengvall@André Nilsson
      24 juni, 2025: 2:01 e m

      Här måste vi skilja mellan reala och nominella räntor. Den kalkylränta på under 2% som Tommy Johansson och Energiföretagen hänvisar till är en real kalkylränta men amerikanska statsobligationsräntan på 5% är i nominella termer. Dessa kan inte jämföras.

      För att vara jämförbara behöver den nominella räntan justeras för inflationen, då får vi den reala räntan som kan jämföras med den reala kalkylräntan. Eller ännu hellre, jämföra den nominella kalkylräntan med marknadsräntor (som är nominella).

      Svara
      • André Nilsson@Linnea Tengvall
        25 juni, 2025: 7:03 e m

        Du menar som i förra artikeln där nominell ränta och real ränta blandades med varandra helt i jämförelserna.

        Under 90-talets finanskris så fick Sverige betala 4,5% i ränta på realobligationer som vi emitterade. Krisen för elsystem idag är realt och som andel av BNP mycket större än den var under finanskrisen på 90-talet.

        1,7% i realränta är därför likväl ett fullständigt hån när man får 5% nominell ränta på USAs 10/30-åriga statsobligationer, dvs för de som kan räkna. Bara det i sig ger ~2,7% i realränta för USA exkluderat valuta-risker.

        Riskerna åt andra hållet, dvs ett underinvesterat elnät (vilket Sverige nu har, särskilt sedan 4 reaktorer stängts ned men som vi egentligen gjort sedan 1999) kostar däremot ackumulerat över 20 års tid 1000-tals miljarder. Dels i högre elpriser (särskilt SE3/4) men också i direkt uteblivna investeringar och därmed tillväxt.

        I realiteten ställer ni er på EI några få enskilda årliga miljarder mot risker på 1000-tals miljarder över 20 års tid. För alla som kan räkna är det likväl ett fullständigt hån.

        Svara