Trots nya rekord för solkraften och vindkraften ökar användningen av fossil energi fortfarande mer i världen. De förnybara kraftslagen kämpar med en ”komplex makroekonomisk miljö”, enligt den gröna tankesmedjan REN21. Energiomställningen verkar ha kommit in i en mer svårhanterbar fas, sägs i en tysk analys.

2023 var globalt ett rekordår för den förnybara kraftproduktionen. Den installerade kapaciteten ökade med 473 GW, 36 procent mer än ökningen året innan, till totalt 3 870 GW i slutet av fjolåret, framgår av den gröna tankesmedjan REN21:s senaste årsrapport Global Status Report of Renewables. REN21 grundades 2004 som ett tyskt regeringsinitiativ med deltagande också av ett antal andra regeringar.

Bild: Vindkraft i kinesiska Shanxi.

Även sett till den del av energianvändningen som omfattar elproduktionen var 2023 ett rekordår för de förnybara kraftkällorna med en andel på 30,2 procent, fördelat i procentenheter på vattenkraften 14,2, vindkraften 7,8, solkraften 5,4 och övriga (som biomassa) 2,8.

Överlägset i topp i utbyggnaden av förnybara kraftkällor ligger Kina, som med nyinstallation av 216 GW under 2023 ensamt ökade sin solcellskapacitet nästan fyra gånger så mycket som EU-ländernas 56 GW. I fråga om vindkraftsutbyggnaden 2023 var skillnaden ungefär likaså den fyrdubbla – cirka 70 GW ny vindkraft i Kina jämfört med 17 GW i EU. Totalt hade Kina vid årsskiftet över 1 000 GW installerad vind- och solkraftskapacitet att jämföra med ungefär 480 GW i EU.

Under 2023 tog Kina emellertid även i bruk 114 GW ny kolkraftskapacitet, att jämföra med 104 GW ny kapacitet året innan. Sammantaget skulle dessa två års nyinstallerade kolkraft på 218 GW (motsvarande tvåhundra kärnkraftverk) räcka till för att producera all el för Brasiliens behov.

Globalt ökade den totala kolanvändningen 2023 till rekordnivån 8,5 miljarder ton, varav Kina stod för ungefär hälften. Även oljeanvändningen noterade all time high i fjol med i genomsnitt över 101 miljoner barrels/dag. I linje med detta ökade också växthusgasutsläppen under 2023, med 1,1 procent till rekordnivån 37,4 miljarder ton koldioxid, en årsökning på 410 miljoner ton.

Sammanfattningsvis illustrerar REN21 utvecklingen under perioden 2012 – 2022 så här:

På tio år har den förnybara energin sett till användningen alltså ökat med 58 procent och den fossila energin med 13 procent. Volymmässigt har den förnybara energin trots detta inte hunnit med i den fossila energins ökningstakt. Och fortfarande håller sig vindkraftens och solkraftens sammanlagda andel av världens totala energitillförsel kring bara 3 procent (ingår i de 7 procenten förnybar el i illustrationen ovan).

Hur kommenterar REN21 den här utvecklingen?

Årsrapporten hänvisar bland annat till en ”komplex makroekonomisk miljö”, som hög inflation och höga räntor, kvardröjande hög elprisnivå trots billigare kol och naturgas, stigande materialkostnader och problem för leveranskedjorna. Även om de globala investeringarna i förnybar energi under fjolåret steg från 576 till 622,5 miljarder dollar, senarelades eller nedlades många projekt.

En annan stark trend är protektionismen, där till exempel USA och EU trots enorma stödprogram som Inflation Reduction Act och Net-Zero Industry Act har svårt att hantera Kinas allt större dominans. Till exempel är de tio ledande solcellsleverantörerna numera kinesiska, och mer än 95 procent av de solpaneler som installeras i EU är kinesisktillverkade.

Till detta en iakttagelse, välbekant också för Sveriges del: omställningen bromsas globalt i allt högre grad in på grund av flaskhalsar i elsystemet. Nya elnät behöver byggas i en aldrig tidigare skådad skala, de befintliga näten behöver uppgraderas och systemsäkras och även utvidgas över landsgränserna.

I dagsläget väntar förnybara projekt på åtminstone 3 000 GW i olika stadier på inkoppling i elnäten världen runt – REN21 exemplifierar med USA, Spanien, Japan, Brasilien, Italien, Storbritannien, Tyskland, Indien, Australien, Mexiko, Chile och Colombia. I Storbritannien kan man förvänta sig en kötid på 10-15 år.

En studie på detta tema, Electricity Grids and Secure Energy Transitions – den första i sitt slag, enligt IEA – visar omfattningen av utmaningen: utgående från klimatmålen behöver 80 miljoner kilometer kraftledningar nyinstalleras eller ersättas fram till 2040, vilket är lika mycket ledning som finns totalt i dagens globala elnät. Parallellt krävs en mängd åtgärder för att systemsäkra elnäten, liksom långtgående förändringar gällande regelverken och den operativa driften.

Die Welts kunniga energiredaktör Daniel Wetzel menar att energiomställningen med detta kommit in i en ny och mer svårhanterbar fas. Förutom att nätkapacitet, energilagringsmöjligheter och infrastruktur saknas hänvisar han till de globala leveranskedjornas bräcklighet och de regionala monopolens marknadsdominans i fråga om viktiga komponenter.

Detta samtidigt, säger Wetzel, som det sett till nyttokurvan kan frågas varför förnybarhetsmiljarderna investeras i de relativt rena energisystemen i industriländerna och inte i energiprojekt i utvecklingsländerna där utsläppsvinster är lättare att nå.

I debatten är tonläget ofta högt om effekterna av Sveriges energi- och klimatpolitik. Med tanke på att atmosfären inte tar hänsyn till landsgränser är det ändå svårt att hävda att de svenska utsläppen skulle spela en avgörande roll. Under 2022 uppgick Sveriges växthusgasutsläpp enligt SCB till omkring 49 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar ungefär 1,3 promille – alltså drygt en tusendel – av världens totala utsläpp.

Uttryckt på annat sätt: Om Sverige och svenskarna skulle avlägsnas från jordens yta, skulle det med rådande trend hålla tillbaka ökningen av växthusgasutsläppen med fem veckor.

Mer meningsfullt kan vara att försöka förstå den kinesiska utvecklingen. Ett initierat underlag för det ges i en ny studie av klassifikationsbolaget DNV. Studien beskriver huvudmotivet för den kinesiska energiomställningen vara strävan till energisjälvförsörjning, vilket landet på grund av beroendet av fossila bränslen inte kommer att ha lyckats med ännu 2050.

Däremot kommer Kina, som alltså redan i dag är världsledande inom förnybar energi, att mer än femdubbla sin kapacitet inom sektorn fram till dess och då ha nått en inhemsk energimix på 88 procent förnybart – och ha befäst sin ledarroll i den globala energiomställningen ytterligare. De kinesiska växthusgasutsläppen väntas nå sin peak 2026 och därefter minska med 30 procent till 2040.

Så här utvecklas relationen mellan fossil och ickefossil energi i fråga om den globala användningen fram till 2050, enligt DNV:s fjolårsanalys:

Vad gäller de globala växthusgasutsläppen ger DNV som mest sannolik bedömning att de snart slutar öka i omfattning och att en minskning på 4 procent kan förutses till år 2030.

***

Toppfoto: By Hahaheditor12667 – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=44784099