– Med högre bränslepriser och ökade krav på cirkularitet är det rätt tid för svenska fjärrvärmebolag att satsa på att använda mer restvärme. Det kräver dock en annan typ av kompetens och riskhantering än om man enbart har egen produktion, säger Kristina Lygnerud, adjungerad professor vid Lunds universitet och forskare på Svenska Miljöinstitutet, IVL.

I EU:s uppdatering av energieffektiviseringsdirektivet, som kom förra året, likställs för första gången restvärme med förnybart bränsle. Energieffektiviseringsdirektivet ställer också krav på att kommuner med fler än 45 000 invånare ska ha lokala värmeplaner. Dessutom diskuteras på EU-nivå om restvärme från datahallar ska vara bindande att använda när det är tekniskt och ekonomiskt möjligt.

Förändrade omvärldsfaktorer som högre priser på bränslen gör restvärme än mer intressant, menar Kristina Lygnerud. Foto: Sofia Sabel.

– Det innebär att EU för första gången erkänner restvärme som likställd med förnybar energi och man visar på ett tydligt sätt att restvärme är något att satsa på, säger Kristina Lygnerud.

Idag står det industriella restvärmen för drygt åtta procent av värmetillförseln i de svenska fjärrvärmesystemen och därigenom är Sverige bäst i världen på att använda denna energikälla.

– Det är ju en förhållandevis låg siffra och visar att det finns mycket kvar att göra. Det har vi konstaterat för länge sedan, men nu har vi förändrade omvärldsfaktorer med höga priser på biomassan, höga priser på avfallsbränslen (höga utsläppspriser och transportproblem) och EU som i sin taxonomi trycker på att cirkularitetsprincipen ska gälla och därmed bör mängder avfall minska över tid. Då behöver man tänka till vad man ska ha för värmetillförsel i fjärrvärmesystemen, säger Kristina Lygnerud.

– Nu är rätt tid att tänka förnybart i kombination med restvärme, men det finns också utmaningar med att arbeta med restvärme som fjärrvärmebolagen måste vara beredda på, säger hon vidare och hänvisar till den forskning som hon varit och är involverad i.

Kristina Lygneruds egen forskning har fokus på affärsutveckling och riskhantering vad gäller fjärrvärme. Under senare år har hon projektlett EU-projektet Reuseheat där man undersökt hur outnyttjade värmeflöden i städer kan användas i befintliga fjärrvärmesystem. Det har handlat om restvärme från den urbana miljön, bland annat fastigheter, tunnelbana, vatten (avloppsvatten och havsvatten) och datahallar. Hon är också involverad i andra forskningsprojekt kring restvärme och har tillsammans med Sven Werner (professor emeritus i energiteknik vid Halmstad Högskola) publicerat en bok om hur man kan använda restvärme i lågtempererat fjärrvärmesystem.

– Denna forskning visar på möjligheterna med restvärme, men också på utmaningarna. Restvärmesamarbeten, oavsett temperatur på restvärmen, skapar nya risker genom att man som energibolag blir beroende av någon annans process. Dessutom måste man ha koll på att man får den volym och de tempereratur man blivit utlovad. Det kräver ett nytt sätt att tänka, säger Kristina Lygnerud och fortsätter:

– Tekniskt så löser vi restvärmesamarbeten. Omställningen handlar snarare om att utveckla system och strukturer kring vem som ska äga vad, vem ska investera i de olika delarna av systemet och vilken återbetalningstid som olika aktörer har. En industriaktör har exempelvis ofta en kortare återbetalningspraxis på sina investeringar än vad ett fjärrvärmebolag har.

Kristina Lygnerud talar om att det finns ”patience capital” inom fjärrvärme. Ett exempel på detta är från Köpenhamn, där energibolaget för några år sedan ville ta emot restvärme från en fabrik som ägs av ett amerikanskt bolag. Där hade det amerikanska bolaget mycket kortare avbetalningstid än fjärrvärmebolaget.

– Lösningen blev att man ingick ett restvärmesamarbete där det amerikanska bolaget fick tillbaka sina pengar först och fjärrvärmebolaget fick vänta, då de har möjlighet att ha tålamod kring intäktsströmmar. Sådana arrangemang kan bli väldigt relevanta framöver och för att få fler industrier att bli intresserade av restvärmesamarbeten.

Kristina Lygnerud pekar samtidigt på att det är energibolagen som behöver vara drivande för att restvärmesamarbeten ska komma till stånd, eftersom det inte ingår kärnverksamheten för industrier, datahallar eller aktörer som arbetar med urban infrastruktur.

Hon lyfter fram att för att restvärmeåtervinning ska fungera i praktiken krävs väldigt tydliga kontrakt, men också ett nära samarbete. Erfarenheter från framgångsrika restvärmeprojekt visar att det är viktigt att man fortsätter att ha en dialog även när restvärmeaffären är i hamn. Det organisatoriska minnet kan ju vara kort. Har man en dialog löpande blir energibolaget uppdaterat om vad som sker hos industrin och kan därmed minska risken för oväntade förändringar. Medan restvärmeleverantören bli påmind om varför den jobbar med den lilla sidoverksamheten.

Här uppmanar Kristina Lygnerud energibolag att se över att de har rätt kompetens för att driva restvärmeaffären, eftersom det kräver en annan typ av kompetens än att köpa bränsle och ha egen produktion. Det blir också ett förändrat fokus vad gäller bolagets tillgångar.

– Det handlar om ett skifte för fjärrvärmebolagen, där produktionen över tid inte längre är det centrala utan i stället blir fjärrvärmenätet bolagens stora resurs i kombination med lager och att kunna leverera värmen när den behövs.

– Eftersom det oftast inte är ett jämnt flöde av restvärme blir lager väldigt viktiga. Många fjärrvärmebolag har ju ackumulatortankar som kan lagra för några dagar, men jag tror det kommer att bli vanligare med säsongslager.

En risk som ofta påtalas med restvärmesamarbeten är att industrin kan lägga ner. Kristina Lygnerud och Sven Werner har studerat restvärmesamarbeten i Sverige mellan 1974–2014 för att se det finns några särskilda orsaker till att sådana samarbeten avslutas.

– Vi fann att de främsta orsakerna till att restvärmesamarbeten lades ner var att värmekällan försvann till följd av att verksamhet lades ner eller att man satsade på alternativ värmekälla i stället för att förlänga restvärmesamarbetet. Tillsammans orsakade dessa ett bortfall av 6 procent av de årliga värmeleveranserna. Vi fann också att ett restvärmesamarbete oftast håller längre än för att få pay back, vilket i litteraturen varierar från 1–7 år.

– Men fjärrvärmebolaget kan ju minska risken med att restvärmen faller bort. Detta genom att skriva in i kontraktet att om restvärmeleverantören bestämmer sig för att flytta eller lägga ner verksamheten så har värmeleverantören ansvar för att tillhandahålla en interimslösning under en viss tid och då leverera restvärme under den tiden, avslutar Kristina Lygnerud.

***

Fakta: Syftet med energieffektiviseringsdirektivet är att förbättra energieffektiviteten i hela energikedjan, från produktion, överföring, distribution och till slutanvändning av energi. Dess uppdatering ska vara ska vara infört i medlemsländernas lagstiftning senast i oktober 2025.

Källa: Energimarknadsinspektionen