Fyra reformer behöver genomföras för att minska elkostnaderna för de små och medelstora företagen, skriver Nima Sanandaji och Sten Lindgren, utredare respektive förbundssekreterare på Småföretagarnas Riksförbund. En av dem är att underlätta för företag att investera i lokal kraftproduktion, till exempel i vattenkraftverk, för el till sig själva och som dessutom kan bidra till den lokala elförsörjningen, menar de.
Tidigare var låga och stabila elpriser en konkurrensfördel för det svenska näringslivet vilket länge sågs som något givet. De enda som fortfarande har någorlunda hanterbara elpriser är stora elkonsumenter med speciella avtal och försumbar energiskatt. Små och medelstora företag har ofta höga elpriser som underminerar verksamheten, något som accentuerats senaste året med skenande elpriser. Problemen är välkända, men konkreta och långsiktiga lösningar lyser med sin frånvaro. Småföretagarnas Riksförbund menar att fyra åtgärder å det snaraste behöver lyftas upp av regeringen, och oppositionspartierna.
Nima Sanandaji
Avskaffa punktskatten på el. Förutom höga generella skatter finns i Sverige punktskatter som syftar till att särskilt beskatta vissa former av ekonomisk aktivitet, till exempel konsumtion av tobak och alkohol. Elkonsumtion är en grundläggande nödvändighet, inte något som behöver ”bestraffas” med en riktad skatt. Särskilt svårt är det att förstå hur staten å ena sidan tar ut en särskild elskatt med ena handen samtidigt som den andra handen verkar för att ge ”elstöd” till företagen och hushållen. Tilläggas kan att”elstödet” handlar om återbetalning av förinbetalade belopp. Att avskaffa elskatten är en början på förbättring, som leder till att såväl hushållen som företagen får lägre kostnader.
Se över gränshandeln med el. Som framförts av olika experter inom området är den nuvarande elmarknadsmodellen en katastrof för de svenska kunderna och då främst för småföretag och konsumenter. Det förefaller därför oundvikligt att ifrågasätta nuvarande prismodell vilket kan ske genom att exporten och den inhemska konsumtionen betraktas som två olika företeelser. Regeringen behöver utreda hur systemet bäst kan utformas för att svenska elkunder inte ska betala marginalpriset för den sista kWh som behöver produceras för att klara exportförväntningarna.
Omfördela ansvaret för stamnätet. Sverige har ett gammalt stamnät som inte är dimensionerat för dagens situation och än mindre för framtidens behov. Det finns flaskhalsar i nätet och lokal kapacitetsbrist. En viktig reform är att separera Svenska kraftnäts myndighetsuppdrag från byggande och driften av elnäten. Vidare måste nuvarande tillståndsprocesser som gör att det kan ta många år, ibland ett årtionde, att bygga en stamnätsledning förändras i grunden.
Sten Lindgren
Det behövs också mera transparens kring hela hanteringen av elmarknaden i Sverige, idag kan elproducenterna agera utan att ifrågasättas och politikerna förefaller agera i det fördolda i kontakter med Bryssel. Likaså finns det anledning att ifrågasätta favoriseringen av storföretagen när det gäller elskatten.
Ta bort regelhindren för småskalig elproduktion. Det finns i många fall möjligheter att bygga ut elproduktionen lokalt i liten skala, särskilt mindre vattenkraftverk. Investeringsbehovet är ofta relativt litet för enskilda nya kraftverk, i synnerhet när investeringen sätts i förhållande till den mycket långa livslängden. Små och medelstora lokala företag kan investera i kraftproduktion för sig själva och dessutom bidra lite till den lokala elförsörjningen. Otydliga och alltför rigida miljökrav gör att utvecklingen rör sig snarare åt fel håll, då många fungerande små vattenkraftverk har ansökt om nedläggning redan under första året av omprövningar till moderna miljövillkor.
Dessa fyra reformer kan sammanlagt bidra till att minska elkostnaderna, för de små och medelstora företagen, samt även allmänt i samhället. Det saknas inte konkreta reformvägar till att skapa förbättring. Vad som saknas är att de politiska partierna, i regering och opposition, börjar driva på reformerna som kan göra skillnad. Återgången till lägre elpriser innebär inte bara mera livskraftiga företag, utan verkar också inflationsdämpande. Kostnaden för el är nämligen del av de allra flesta varor, samt även tjänster, som konsumeras i Sverige. Att minska näringslivets elkostnader är en bred reform som på flera plan gynnar samhällsekonomin. Det är dessutom i linje med målsättningen om ett grönt skifte, vilket är en av Sveriges stora framtidsutmaningar. I en tid där många små och medelstora företag pressas ekonomiskt av de höga elpriserna hoppas vi på politisk handlingskraft, kring de fyra reformerna som tillsammans kan göra betydande skillnad. Bidrag kan inte vara hela lösningen, det krävs strukturreformer för lägre elpriser.
***
Bild: Turbinhuset i Västerås. Foto: Wikipedia.
7 Kommentarer
7 Kommentarer
Lars-Göran Johansson
24 maj, 2023: 11:18 f mBra förslag! Bl a skriver utredarna, som båda är ekonomer, att:
”Det förefaller därför oundvikligt att ifrågasätta nuvarande prismodell vilket kan ske genom att exporten och den inhemska konsumtionen betraktas som två olika företeelser. Regeringen behöver utreda hur systemet bäst kan utformas för att svenska elkunder inte ska betala marginalpriset för den sista kWh som behöver produceras för att klara exportförväntningarna.”
Detta verkar närmast vara identiskt med den s k Bekenmodellen! En modell som en del av de nationalekonomer som ofta uppträder i TV-rutan hävdar är omöjlig att införa p g a EU. Men det kanske trots allt är möjligt om vår regering bara ansträngde sig en smula!
Att sänka elmoms och elskatt är närmast självklart. Och detta är frågor som regeringen äger. Dessutom borde regeringen snarast avskaffa våra inhemska hittepåelområden och därmed reducera elkundernas totalkostnad med ett antal 10-tals miljarder kr per år.
Det är dags för vår regering att lämna åskådarplatsen och börja agera!
SvaraJohan Montelius@Lars-Göran Johansson
24 maj, 2023: 12:35 e mDet är inge ”hittepåområden” det är områden med begränsad överföringskapacitet.
Låt oss säga att vi avskaffar områdena och har ett pris i hela landet. Låt oss säga att priset är en krona per kWh men till det priset så är efterfrågan större i nuvarande SE4 än vad som kan transporteras dit – vem skall då få den el som kan levereras? Låter vi priset stiga till två kronor så är vi kanske i balans men till det priset så sänks efterfrågan i SE1 så att efterfrågan är mindre än utbudet – vem skall få sälja sin el?
Allt går naturligtvis att lösa med planekonomi men jag tror att de flesta är överens om att Albanien inte var ett speciellt lyckat experiment. Att priserna skjuter i höjden i ett område är en bra signal till att dra ner på förbrukningen, öka produktionen och – vilket tar tid – öka överföringen från andra delar.
SvaraLars-Göran Johansson@Johan Montelius
24 maj, 2023: 1:40 e mDu tror att elkunderna i SE4 plötsligt skall slå på allt som förbrukar el om Sverige skulle bli ett gemensamt elområde. Det gör inte jag. Dessutom har vi vad jag förstår en ledningskapacitet mellan SE3 och SE4 på cirka 6200 MW. Fast Svk tillåter max 4560 MW. Kanske för att klara av avbrott i en av ledningarna enligt N-1 principen.
Och hur mycket förbrukar de elkunder som bor i SE4 när de förbrukar som mest? Jag har i alla fall aldrig sett högre siffror än 3500 MW. Skulle det någon gång bli problem så beror det på att elexporten ut från SE4 är för stor. Men upp till 70 % av den ledningskapaciteten kan ju, enligt EU, även svenska elhandlare bjuda på.
Hur en övergång till ett elområde skulle göra Sverige till en planekonomi som Albanien förstår jag inte. Menar du att alla de övriga EU-länderna, bortsett från Danmark, är planekonomier? De består ju också alla av ett enda elområde.
SvaraJohan Montelius@Lars-Göran Johansson
24 maj, 2023: 2:01 e m”… plötsligt skall slå på allt som förbrukar el”
Nej, men ett högt pris har en effekt att konsumtionen dras ner – vem tror något annat?
”… så beror det på att elexporten ut från SE4 är för stor”
För stor – säger vem? Att begränsa någon att sälja sina varor över gränser är någonting som hörde 1700-talet till. Det är inte din el eller min el, den tillhör den som har producerat den och de skall få göra vad de vill med elen. Att sälja den till högstbjudande är naturligtvis det rätta – utom i Albanien.
Att Tyskland har ett enda prisområde är ett problem idag och det som står på tapeten är att dela upp det i fyra områden. Att ha ett område för en marknad där ingen behöver ta hänsyn till begränsade transportresurser är dömt att misslyckas.
SvaraAnders Gustafsson@Johan Montelius
24 maj, 2023: 3:52 e mJohan!
Du har rätt i det mesta du skriver.
När det gäller elmarknaden och priser har du helt fel!
Elmarknaden är ingen Marknad, det är ett monopol ,oligopol!
Tycker du tomaterna eller ölen är för dyra köper du inga! eller så går du till en annan affär och tittar.
Man kan inte handla el vart man vill och el måste 99% av befolkningen ha.
Hugg av exportkablarna får du se vad som händer med elpriset.
SvaraJohan Montelius@Anders Gustafsson
25 maj, 2023: 7:21 f mDu har helt rätt i att elmarknaden skiljer sig rejält från grönsaksmarknaden men det är en marknad. Visst behöver alla el men jag likt alla andra drog ner på konsumtionen i höstas när elpriserna drog iväg. De höga priserna gav en direkt signal till marknaden att dra ner på konsumtionen och öka produktionen – marknaden fungerade.
Problemet ligger kanske inte så mycket i marknaden utan i hur vi konsumenter tecknar avtal. Jag med många har ett rörligt avtal där jag i princip säger till min leverantör att det kvittar vad elen kostar, jag betalar – vilken annan vara köper jag på de premisserna? När en stor del av konsumenterna har sagt att det kvittar vad det kostar så är det inte konstigt att priserna drar iväg.
Att välja ett fast avtal är det alternativ jag har idag men en leverantör måste lägga på en rejäl riskpremie eftersom avtalet säger att oavsett hur mycket jag konsumerar i januari så kommer kWh-priset att vara det samma. Leverantören skulle kunna köpa el på termin (och gör det säkert) men vet inte hur mycket som kommer att behövas och riskpremien blir hög.
Ett alternativ skulle naturligtvis vara att jag som konsument skrev ett terminsavtal med min leverantör där jag fick ett fast pris på x antal kWh varje timme i januari. Konsumerar jag mer än det betalar jag spotpris eller fast – men konsumerar jag under vad terminskontraktet säger så betalar jag likväl det fulla priset. Med ett sådant avtal kan leverantören utan risk köpa nödvändig produktion på termin.
En bieffekt av terminsavtal skulle vara att planerbar kraftproduktion gynnas – vilket vindkraftverk kan lova att leverera i januari?
Du skriver att det är ett oligopol och det är naturligtvis rätt, tre stora drakar står för merparten av produktionen. Varför inte dela upp Vattenfall i: Kärnfall (Forsmark), Vindfall (vindkraften), Umefall, Skeleftefall, Dalafall mm Det skulle kanske resultera i bättre konkurrens (och inte beslut om att stänga ner kraftverk för att man tjänar in det på högre elpriser).
Att hugga av exportkablarna är naturligtvis en åtgärd som får direkta konsekvenser, men det är inte statens uppgift att begränsa export vare sig det gäller el, trä, järn, bilar eller falukorv. Världen, och Sverige, har tjänat enormt mycket på en fri marknad och vi vill inte tillbaks till en värld där varje land var en egen sluten marknad.
SvaraJohan Montelius
24 maj, 2023: 7:38 f mAtt avskaffa elskatten borde göras redan i morgon, 12% moms på el borde vara en rimlig nivå – varför ha olika moms på falukorv och den el som krävs för att steka den?
Att införa exportförbud på varor (el eller falukorv) är nog någonting som ingen i längden tjänar på. Att el på något sätt skulle tillhöra svenska folket är en planekonomisk inställning.
Att i grunden förändra regler för att bygga elledningar låter enkelt men vad är det egentligen man förespråkar: att miljöhänsyn och kringboendes rättigheter skall avskaffas? Problemet är inte brister i överföringskapacitet om kraftproduktionen förläggs till de områden där konsumtionen är som störst. Att bygga ut den för att vi genom politiskt haveri har en stokastisk vindproduktion i norr är inte lösningen.
Att småföretag skulle behöva engagera sig i egen elproduktion är naturligtvis inte en ideal situation, något som man vill undvika. Med decennier av energipolitik där kärnkraft i söder har ersatts med vindkraft i norr så är det kanske var vi hamnar men om vi gör det skall vi vara medvetna om att det är konsekvensen av en huvudlös politik som få protesterat mot. Naturligtvis skall det inte finnas hinder för företag att skaffa sin egen elproduktion men att därmed säga att de skall få bygga ut vattenkraft är feltänk. Vindkraft och vattenkraft är stora ingrepp i vår miljö och vi skulle inte behöva något av dem. Vi skulle på tio år kunna riva all vind och vattenkraft i Sverige och ersätta den med kärnkraft, det skulle vara ett lyft för miljön och för vår elförsörjning.
Svara