Det går att förmå befolkningen att minska elförbrukningen, det visar erfarenheter från Kalifornien. Det skriver professor Magnus Söderberg vid Ratio, som också menar att utfallet kan öka genom att ta hänsyn till att individer motiveras på olika sätt.

Riksdagen är enig om att Sverige ska sänka elförbrukningen med fem procent under höglasttid. Av vad vi vet förefaller det som att detta ska uppnås med hjälp av direkta uppmaningar att vara sparsam.

Kan man verkligen sänka elförbrukningen på aggregerad nivå endast genom att uppmana människor att vara sparsamma? Baserat på de fall som är dokumenterade i den vetenskapliga litteraturen verkar det gå. Ett exempel är vad som hände i Kalifornien 2000-2001. Sommaren 2000 fördubblades elpriserna under två månader. Den kraftiga prisuppgången ledde till att delstaten införde ett pristak som sänkte priserna till nivån användarna var mer vana att betala. Detta innebar också att förbrukningen ökade till vad den varit innan prisuppgången. För att skydda elbolagen från att gå i konkurs och för att undvika planerade avbrott fanns det dock ett behov av att dra ner på förbrukningen. Man bestämde sig då för att istället uppmana användarna att spara el, det vill säga att genomföra en kampanj likt en sådan det nu pratas om att genomföra i Sverige.

Omräknat i dagens penningvärde kostade kampanjen 1,1 miljarder kr och den omfattade reklam- och informationsinsatser i TV, radio, tidningar och på affischer. Den övergripande insatsen varande i ett halvår, med varierad intensitet, och den ledde till att förbrukningen sjönk med sju procent. Som jämförelse kan nämnas att ingen storskalig uppmaning att spara el genomfördes i Texas i februari 2021 och den gången kollapsade stora delar av elsystemet vilket fick katastrofala följer. Krisen i Texas skedde dock under kort tid så förutsättningarna var sämre.

Om utfallet i Kalifornien kan upprepas i Sverige nås alltså målet som riksdagen beslutat om. Men det finns ett antal ”men”. För det första finns strukturella skillnader mellan Sverige och Kalifornien som gör det svårt att säga vad utfallet blir på den ena platsen baserat på vad som hände på den andra. I Sverige används t.ex. el i mycket större utsträckning för uppvärmning och uppvärmning är användarna inte alls lika villiga att dra ner på som de är när det gäller den vanliga hushållselen.

För det andra, vilket är relaterat till det första skälet, är minskad användning av el för uppvärmning förenat med hälsorisker så vi vill inte att hushåll i allmänhet ska sänka inomhustemperaturen särskilt mycket. Välmenande individer, ”idealister” enligt en segmentering av elanvändare, kan sänka inomhustemperaturen mer än vad de borde och därmed orsakar sig själva skada.

För det tredje finns elanvändare som inte är mottagliga för rena uppmaningar. Ett särskilt användarsegment har kallats ”problemmedvetna och bekvämlighetsinriktade” och dessa behöver andra motiv för att ändra sina beteenden. Det faktum att individer motiveras på olika sätt talar i största allmänhet för att använda olika interventioner parallellt.

Givet ovanstående är min rekommendation att dela upp den budget som avsatts till sparkampanjen i två delar: en som används till att genomföra en ren energisparkampanj enligt nuvarande plan och en som fokuserar på att (primärt) motivera de som kan och vill sänka sin förbrukning ännu mer.

Upplägget skulle kunna vara något i stil med följande. Börja med att be hushållen spela in filmer på sig själv när de förklarar och/eller visar hur de minskar sin elförbrukning. Att spela in en video på sig själv då man utför en handling ökar självmedvetenheten vilket i sin tur skapar starkare incitament att förändra ett beteende i en socialt och moraliskt åtråvärd riktning. Det positiva förhållandet mellan självmedvetenhet och önskvärda beteendeförändringar har varit känt sedan 1970-talet. Filmerna skickas sedan in, granskas och goda exempel uppmärksammas. Ett särskilt intressant sätt att uppmärksamma någon på är att ge en social belöning, t.ex. att videofilmer med bra tips sprids i sociala medier.

Forskning har visat att möjligheten att få en social belöning leder till större ansträngning. Beteendevetenskapliga interventioner likt denna vänder sig till andra användare än de som reagerar på breda uppmaningar och inramningen att de är frivilliga minskar trycket på de som har små marginaler att minska sin förbrukning.

***

Foto: HUUM / Unsplash