Det pågående kriget visar hur oerhört viktigt det är att ha ett robust och oberoende elsystem, säger professorn i elkraftnät Lina Bertling Tjernberg. Samtidigt gör starka ideologiska agendor det svårt eller omöjligt att föra en saklig energidebatt. ”Det är lite gymnasiekänsla, alla ska tycka lika, annars blir man mobbad”, säger hon.

Med kriget i Ukraina är det uppenbart att vi i fråga om energiförsörjningen är inne i en väldigt skakig period, säger Lina Bertling Tjernberg.

”När man hamnar i en situation där det faktiskt är krig, då blir det oerhört viktigt att ha ett robust och i någon mån oberoende elsystem. För oss i Sverige är kontexten att vi är en del av EU, och just nu är det tydligt att detta är väldigt positivt för oss. Vi hjälper varandra, och energiförsörjningen ligger väldigt högt på EU:s agenda.”

Samtidigt är den bristsituation som Europa står inför, då en stor del av energitillförseln är på väg att strypas, en markering av hur viktigt det är för Sverige att ha ordentligt med elproduktion. ”Stoppas produktion någonstans, måste kravet vara att samtidigt stötta ny produktion. Det kravet bör gälla både i fråga om vattenkraft och kärnkraft”, säger Lina Bertling Tjernberg.

En annan sak att väga in är Sveriges traditionellt låga pris på el.

”Vårt samhälle är byggt på det. Det används nu av många som att argument att inte bygga ut vår överföringskapacitet, eftersom det kan förmodas föranleda ett högre elpris. Men vi tillhör en marknad, det är inget vi kan påverka. Om vi skapar flaskhalsar i systemet, kanske vi klarar att hålla priset nere hos oss. Men tekniskt sett är det inte korrekt och det är inte särskilt juste mot Europa. Vi behöver mer överföringskapacitet både från norr till söder i Sverige och för att kunna exportera mer.”

Lina Bertling Tjernberg vill även lyfta frågan om utländskt ägande, som Sverige i motsats till många länder har förhållit sig mycket liberalt till.

”Vi behöver se att ett stort utländskt ägande även innebär en risk. I Kanada, där jag bott i ett par repriser, har man i den västra delen, British Columbia, på goda grunder infört olika regler knutna till den obalanserade inflyttningen från Asien, exempelvis försökt begränsa försäljning av mark. När vi talar om ny elproduktion, kunde man tänka sig en begränsning att ägandet måste vara europeiskt.”

En ständig utmaning är alla agendor som frodas i energifrågorna. Lina Bertling Tjernberg beskriver hur vattenkraftens roll i elsystemet som följd av miljötillståndsprocesserna blivit allt mer osäker.

”Det förvånar mig att så pass många är negativa till småskalig vattenkraft. För mig är den positiv, vi har byggt vårt land på den. När vi studerar flexibilitet i elsystemet, har vi sett att samma sak som kan åstadkommas med solpaneler kan också åstadkommas med småskalig vattenkraft. Jag hävdar betydelsen av samverkan. Historiskt har vi varit skickliga på det i Sverige.”

Om vi nu ska stödja det här med cirkulär ekonomi, så behöver vi bidrag på många fronter, tillägger hon.

”Jag har en vision framåt att vi ska fortsätta med storskalig elproduktion, eftersom den tekniskt sett är absolut mest effektiv. Då har vi vattenkraften, storskalig vindkraft, som jag förespråkar att vi ska bygga till havs i första hand, och kärnkraft. Men i kombination med de storskaliga inslagen är småskalig vattenkraft jätteintressant.”

Lina Bertling Tjernberg beskriver hur de småskaliga vattenkraftverken ofta har funnits på plats i hundratals år och skapat idylliska miljöer, där man till exempel kan bada och fiska. Om man nu i miljövårdens namn river ut de här vattenkraftverken, är det verkligen bra för miljön?

”Vi har fått in en natursyn från kontinenten där till exempel en skog uppfattas som en park. Men i Sverige har skogen under generationer setts som en del av en gemensam tillgång som vi kan använda. I fråga om den småskaliga vattenkraften undrar jag vad historikerna säger. Det här är en fråga om kulturhistoria, de borde delta i debatten.”

Det är precis detta som satt sin prägel på Tyskland och landets val i energifrågorna, säger Lina Bertling Tjernberg.

”Det finns grupper som har fått väldigt stor makt trots avsaknad av plattform i form av kunskaper eller vetenskap eller teknik. Det finns ingen reson i att riva bort små fina vattenkraftverk. Det ger inget värde till någon, varken till fiskarna eller naturen eller till samhället.”

Hur kunde det bli så här?

”Ideologi har fått styra snarare än fakta. På många sätt är det en skrämmande utveckling.”

”Från mitt perspektiv har vi följt hur Energimyndigheten på ett upprörande sätt har fått politiska direktiv för vad som ska finansieras och inte. Till exempel fick fram till nyligen ingen finansiering ges till forskning rörande kärnkraft. I fråga om vindkraft var direktivet att forskningsmedel skulle gå bara till landbaserad sådan. Varför då? Hela världen arbetar med havsbaserad vindkraft. Som vetenskapligt tema har den varit av mycket större intresse”, säger Lina Bertling Tjernberg.

”I det här känner jag mig ändå trygg i att jag som forskare gör det som jag ser är bäst. Jag har alltid arbetat med havsbaserad vindkraft därför att jag bedömt att det varit mest relevant. Samtidigt har jag tänkt att de metoder som jag använder kan komma i fråga för landbaserad vindkraft också.”

”Men det är tydligt att alla inte vågat stå upp för sina bedömningar. Att det kan bli så i ett samhälle är ju helt fruktansvärt. Det är katastrofalt för vetenskapen att man går in och styr på det sättet. Jag hoppas verkligen att vi nu nått en punkt där den här kulturen kan förändras.”

Lina Bertling Tjernberg har funderat mycket också på en fråga som ofta ventilerats på Second Opinion: Kunde Svenska kraftnät inte bättre ha förutsett de flaskhalsar i nätet som nu hindrar flödena i stamnätet?

”Det känns som att Sverige – inte bara i denna sak, utan i många frågor – saknar någon klok aktör som jobbar långsiktigt”, säger hon.

”Jag är frustrerad generellt över den bristande utbyggnaden av stamnätet, vi har ju vetat om detta i tjugo år. Så det handlar inte om att det tar tio år att bygga, utan om att vi inte har gjort det på tjugo år.”

”Något gör att vi i vårt land inte tar strategiska långsiktiga beslut. Jag kan se samma sak i den akademiska värld där jag själv arbetar. Vem tar ett långsiktigt ansvar? Carl Bildt skrev häromdan att man ska tänka på att ministrar kommer och går. Vi behöver i viktiga frågor ett fördrag som sträcker sig över regeringsperioder och riksdagsval.”

”Att Sverige lagt ner så mycket elproduktion, och inte har byggt ut ny, det är ett misslyckande. Vem tar ansvar för det? Vem har gjort de beräkningar som legat till grund? Från universitetssidan känner jag stor förvåning över att vi i de här frågorna inte heller har tillfrågats. Varför använder man inte oss som en oberoende resurs?”

Lina Bertling Tjernberg nämner att Svenska kraftnät låter göra en hel del studier och har också resurser. Men Svk delar inte så ofta med sig.

Varför?

”Jag tror att det handlar om att de inte måste.”

Lina Bertling Tjernberg konstaterar att hon numera är ganska senior och vågar säga saker.

”Men när man är yngre och måste meritera sig, då är man väldigt beroende av finansiering. Jag vet att vissa saker jag säger kanske gör att jag inte får några forskningsmedel. Då känner jag att jag faktiskt struntar i det, men det är inte alla som gör det.”

Lina Bertling Tjernberg har i dag två roller på KTH. Förutom professor i elkraftnät är hon också föreståndare för Energiplattformen.

”Det är en roll som jag brinner mycket för. Jag tar på väldigt stort allvar att den plattformen ska vara en oberoende plats. Alla är välkomna, saken ska inte bero på vem man har finansiering ifrån.”

”Jag insåg, när jag tillträtt i den här funktionen, att många hade avstått från att delta för att de inte känt sig välkomna. På vår plattform ska det kunna handla om kärnkraft, biomassa, sol, vind, fusion, allt. Det är otroligt viktigt att se hela spektrumet, att skapa en akademisk och intellektuell miljö där man kan föra fram idéer och tankar. Vi måste återerövra det.”

Lina Bertling Tjernberg säger att hon börjat protestera mot vissa sociala medier, där man förväntas lägga en stor del av sin tid.

”Vi behöver i stället få till riktiga möten, där det finns tid att problematisera. Tack och lov finns de personer kvar i högskolan som under långa perioder arbetat i motvind, i vissa fall rentav blivit mobbade, och har fortsatt att arbeta inom områden som de tror på, som havsbaserad vindkraft, kärnkraft och fusion.”

Hon nämner en lång konversation med en kollega där det till sist framgick att personen i fråga var positiv till kärnkraft.

”Det här vågade min kollega inte säga. Det sitter djupt i många att det inte anses korrekt att se något positivt i kärnkraft. Sverige är ett så litet land. ’Ja men alla vi tycker om det här, gör inte du det?’ Det är lite gymnasiekänsla, som att alla plötsligt bär kläder i senaste modefärgen.”

”Min vision är att vi ska få till sådana möten i energifrågor där vi verkligen för öppna och professionella samtal”, säger Lina Bertling Tjernberg.