Vi bör ha rimliga antaganden om hur en elmarknad faktiskt fungerar, skriver Lennart Söder, professor i elkraftsystem vid KTH i en replik på Lina Håkansdotter och Staffan Qvist.

Jag undrade, i ett tidigare inlägg, om det verkligen är rimligt att anta att Sverige inte får importera el från Norge via Danmark bara för att det körs kolkraftverk i Polen. Det är ett märkligt antagande som får konsekvenser för vad som är ett effektivt elkraftsystem i Sverige. Av någon mycket märklig anledning tolkar Staffan Qvist detta som att jag skulle ”efterfråga fossilt importberoende”. Lina Håkansdotter skriver i ett svar att ”Inget kunde vara mer fel” än att modelleringen skulle leda till ”importstopp”. Också detta är ett mycket märkligt uttalande baserat på vad som faktiskt görs!

Läs Scenarioanalysen inom Kraftsamling elförsörjning.

För den som är intresserad av bakgrund till mina kommentarer så har jag skrivit 2 korta rapporter om dessa: ”Kommentarer till antagna kostnader”, och ”Kommentarer till antagen modell av elmarknaden”. Jag ska här sammanfatta dessa baserat på vad Staffan Qvist och Lina Håkansdotter hävdar:

Angående att jag skulle ”efterfråga fossilt importberoende”.
1. Det är självfallet helt orimligt att vi i Sverige inte skulle kunna importera el från Norge via Danmark bara för att det körs 1 kW el i ett kolkraftverk i Polen. Men det är faktiskt så som modellen ser ut!

Bild: Det polska kolkraftverket Bełchatów. Foto: Wikipedia.

2. Den använda modellen beskriver omvärlden med timvisa priskurvor som inte är kopplade. Dvs i utlandet är det, i modellen, omöjligt att lagra el eller vara flexibel mellan olika timmar.

3. Frånvaron av denna tidskoppling medför att a) det finns inga vattenmagasin i Norge (i verkligheten 86 TWh), b) det finns inga pumpkraftverk i Tyskland (i verkligheten 6800 MW) eller i Litauen (i verkligheten 900 MW), eller Norge (i verkligheten 1400 MW), c) inga av Tysklands ca 44 miljoner bilar antas vara elbilar om 25 år med en flexibel laddning, d) inga elbilar i något annat grannland. d) det finns inga batterier omvärlden om 25 år (200000 i Tyskland idag), e) i Sverige talar alla om Hybrit-projektet, men ingenting antas ha hänt i våra grannländer gällande vätgaslagring under de kommande 25 åren trots EU:s ambitioner.

4. I verkligheten kan det vara så att om man vid ett specifikt tillfälle kör 1 kW kolkraft i Polen och Sverige importerar el, kan denna el komma från lagrad el i något grannland. Men denna möjlighet beaktas överhuvudtaget inte.

5. I modelleringen antas att vi i Sverige har höga klimatmål, men inte i något grannland då de fortfarande antas använda mycket fossila bränslen. Det är knappast rimligt. Danmark en ambition att blir fossilfritt till 2050 och bör ha kommit en bra bit på väg om 25 år då det är 5 år kvar till 2050.

Den modell som satts upp innebär en stor överskattning av det fossila inslaget i möjlig import. Flexibiliteten i omvärlden har satts till långt under alla rimliga antaganden. Jag håller helt med Lina Håkansdotter när hon skriver ”Klimatutmaningen är global och känner inte av några nationsgränser”. Men då är det inte ”varje timme” som är central utan totala utsläppen per år. Och det finns absolut inget i det jag skrivit som på något sätt leder till ökande utsläpp av koldioxid!

Angående att ”Inget kunde vara mer fel” än att modelleringen skulle leda till ”importstopp”.
6. Det är, formellt, korrekt att modellen inte ”leder till importstopp”. Men det är inte det formella jag vänder mig mot utan det faktiska resultatet vilket också framgår av det jag skriver.

7. Eftersom modellen ”förbjuder import” från Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland eller Danmark om det körs en enda kW fossilbaserad el i något av dessa länder så blir det extremt liten import (nivån nämns inte ens) i situationer då den annars vore ekonomiskt effektiv. Det är just denna märkliga uppsättning som får en oerhört restriktiv påverkan på hela systemet.

8. Att förbjuda import vid dessa situationer (då det körs 1 kW kolkraft i Polen) tvingar det svenska systemet till mycket kostsamma investeringar trots att det finns mycket billigare investeringsalternativ som skulle minska koldioxidutsläppen.

9. Att inte tillåta import från Danmark då el produceras i ett polskt kolkraftverk, är i praktiken omöjligt att genomföra om man inte skall bryta mot EUs Elmarknadsdirektiv. Att Svenskt Näringsliv nu vill lämna EUs frihandel för att förbjuda import av en vara bara för att den producerats med fossila bränslen är oväntat och knappast i det svenska näringslivets intresse.

Förutom detta finns det en hel del andra antaganden som har stor betydelse för simulerings-resultaten, t ex:

10. Vattenkraft i Sverige beskrivs i rapporten på ett rimligt sätt. Detta innebär, t ex, att om det är en prisskillnad mellan 2 timmar om enstaka öre/kWh så utgår man från att vattenkraftägarna vill utnyttja detta och flyttar då vatten till den timme där man får bäst betalt. Norska vattenkraftägare agerar på samma marknad som de svenska och agerar därmed på liknande sätt i verkligheten. Men: I den valda modelleringen av Norge så krävs 10 ggr högre prisskillnad (ca 30 öre/kWh) för att de norska ägarna ska vara intresserade av att flytta vatten trots att deras magasin är mer än dubbelt så stora som de svenska. Detta är självfallet orimligt.

11. Alla kärnkraftverk antas, i modellen, fungera perfekt vid varje enskild timme, dvs de går aldrig sönder oavsett om vi talar om dagens kärnkraftverk om 25 år, eller om nya kärnkraftverk. Vid maxkonsumtionen i Sverige under 2009, fungerade 57% av kärnkraften, vid maxkonsumtionen 2012: 55%. Ett nyare exempel är den 25 juni, i år 2020, då vi hade höga elpriser i södra Sverige. Denna dag hade flera kärnkrafts-reaktorer tekniska problem som tvingade fram reducerad effekt: Forsmark 2: Oplanerat nödvändigt underhåll av en generator efter oförutsedda problem, Forsmark 3: Bränsleläckage som medförde att man stängde verket, Ringhals 4: Oplanerat underhåll, gick på knappt halv effekt på grund av problem med en av generatorerna och byte av en rotor. Genomsnittlig tillgänglighet för kärnkraften vid maximal konsumtion 2001-2018 var 89%. Men i rapporten är kärnkraftens tillgänglighet alltid 100.0% i 25 år till för samtliga nuvarande reaktorer. Dvs med denna modellering underskattar man kraftigt kostnaden för de extra reserver som behövs som back-up då kärnkraft inte fungerar.

12. Alla år antas vara ”torrår” i Sverige, dvs mycket mindre tillrinning än ett normalår. Detta är inte rimligt. Ja, man ska förstås klara torrår, men det är inte samma sak som att alla år är torrår. Det är helt olika prisbilder beroende på tillrinning mm. Torrår har 20% mindre flexibel vattenkraftsenergi än ett normalår. Våtår har ännu större mängd flexibel vattenkraft.

Jag vill avsluta med att säga att jag tycker det är mycket positivt att man studerar nya sätt att dimensionera det svenska kraftsystemet, i detta fall med modellen GenX. Jag har inget principiellt att invända mot denna typ av modell. Och jag anser det mycket intressant att inte ha några förutfattade meningar om vilken kombination av kraftslag som är rimligt/möjlig/ekonomisk, dvs teknikneutralitet. Men: Det är många detaljer i antagna data och modeller som har mycket stor betydelse, och om dessa antaganden är orimliga blir förstås även resultatet orimligt. De resultat som redovisas baserat på denna studie blir, tyvärr, vare sig teknikneutrala eller relevanta. De leder också till ett mycket dyrare kraftsystem än vad som skulle vara fallet med mer rimliga antaganden. Vem vill ha det? Jag hoppas, precis som Lina Håkansdotter att vi nu kan låta diskussionen handla om att finna lösningar på de stora utmaningar elsystemet står inför. Men då bör vi också ha rimliga antaganden om hur en elmarknad faktiskt fungerar.