Staffan Qvist skriver  att det är principiellt riktigt att i framåtriktade studier dimensionera ett svenskt kraftsystem utan ett inneboende importbehov av utländsk fossil elproduktion, i en replik på Lennart Söder.

Att Lennart Söder väljer att gå ut och varna för att en modellering av det framtida svenska kraftsystemet inte tillräckligt har förlitat sig på ett beroende av import av fossil el, är överraskande. Det är också, i ljuset av vad vi idag vet kring klimatförändringar och utsläpp av växthusgaser, en ganska unik inriktning för kritik. Scenarioanalysen inom Svenskt Näringslivs projekt Kraftsamling Elförsörjning, som utförts av Qvist Consulting i samarbete med energisystemsexperter vid Princeton University och MIT i USA, har i sin systemoptimering ämnat dimensionera ett framtida svenskt kraftsystem som inte behöver förlita sig på fossil elproduktion varken inom Sveriges gränser eller i andra länder.

Läs Lennart Söders artikel.

Klimatet ”bryr” sig inte om landsgränser. Därför är det relevant att använda konsumtionsbaserade snarare än produktionsbaserade utsläppsberäkningar när internationell handel inkluderas i analyser (inte bara för kraftsystemet). Ingen förbränner extra fossila bränslen för elproduktion för skojs skull, utan det handlar uteslutande om kraftkällor med relativt höga marginalproduktionskostnader. Om det svenska kraftsystemet efterfrågar utländsk kol eller gaskraft så bränns just dessa fossila bränslen på grund av denna svenska efterfrågan (de hade inte förbränts annars), och ansvaret för utsläppen som detta orsakar ligger därför i det scenariot rimligen på Sverige.

Bild: Elproduktion i Litauen, Lietuvos elektrinė. Foto: Wikimedia commons.

Ett system som dimensioneras utan ett inneboende behov av utländsk fossil elproduktionskapacitet (som är det som vi gjort i vår scenarieanalys) har två avgörande fördelar:

– Det är faktiskt fossilfritt, inte bara fossilfritt i någon sorts bokföringsmässig mening enbart innanför landets gränser.

– Det är robust mot en utveckling där Sveriges grannländer avvecklar sin fossila kapacitet. Mycket allvarliga problem kan uppstå för en systemdimensionering som istället förlitat sig på tillgänglig fossil import, om omvärlden faktiskt lyckas med sina klimatplaner.

Ett system som dimensionerats för att inte vara beroende av utländskt fossil kraft kan i teorin givetvis sedan handla precis som det vill – det finns ingen relation till vad som gjorts i studien och ”EU:s elhandelsdirektiv”.

Lennart Söder beskriver i två listpunkter att modelleringen av handelsförhållandet mellan Sverige och Norge i modelleringen är baserat på faktiska historiska handelsdata. Projektet landade i just denna metod efter flera månader av diskussioner och ett specialseminarium där frågan diskuterades utförligt med många av Sveriges ledande energisystemsmodellerare. Den som är intresserad av antaganden, motivering och metod kring just detta kan läsa underlagsrapportens sida 38–43.

Samtliga övriga av Lennart Söders listpunkter är olika sätt att beskriva att denna studie, i likhet med alla andra liknande studier som behandlar internationell elhandel, har använt en ”handelsnod” som inkluderar mer än ett enskilt land. Formellt sett borde givetvis alla enskilda länder i hela Europa (och kanske ännu längre bort?) beskrivas i full detalj, samt den timvisa handeln mellan alla dessa länder och mellan dessa länder och Sverige. Detta skulle möjligen kunna vara relevant i en extremt ambitiös marknadsanalys för den nuvarande eller historiska elmarknaden. För år 2045 är osäkerheterna i utvecklingen av den installerade kapaciteten i omvärldens kraftsystem så stor att en sådan hög upplösning på handelsanalysen blir irrelevant, och samtliga optimeringsanalyser som ser långt framåt i tiden gör därför grövre antaganden om omvärlden, alternativt inkluderar omvärlden inom optimeringsområdet självt. I underlagsrapporten sida 23–38 beskrivs detta i större detalj.

En intressant kommentar (som alltså ska tolkas som kritik?) är punkten:

”– Om fossil elproduktion ”levererar el för inhemsk konsumtion i ett av Sveriges grannländer så antas att all möjlig export från det landet vid den specifika tidpunkten komma från fossila källor”

Det bör vara tydligt för alla som är intresserade av artiklar som denna på Second Opinion att detta påstående stämmer med mycket få undantag. Fossil kraftproduktion med ETS-pålaga ligger redan idag högt upp i marginalkostnadskurvan (högre än fossilfria alternativ som sol, vind, kärnkraft och biokraftvärme) och om den därför är med och levererar för inhemska behov i ett grannland år 2045 så är det givetvis ytterst osannolikt att de har någon större mängd övrig fossilfri produktionskapacitet i reserv redo att fylla ett marginalbehov för export till Sverige vid det tillfället.

Slutligen ges följande kommentar:

”Ett enkelt exempel är att investera i biobränsledrivna gasturbiner på t.ex. totalt 7 300 MW. Då är vi inte ”beroende” av import, men kan utnyttja elhandel för att få ett effektivt elsystem, sänka totalkostnaderna och minska klimatpåverkan. För de få timmar per år som gasturbinerna skulle behöva användas, skulle kostanden [sic] bli cirka 1,3 öre/kWh utslaget på all elanvändning.”

Vår scenario-analys är sammanfattad i två rapporter på sammanlagt 264 sidor, där hela projekt-teamet, som inkluderar ledande forskare vid Princeton University och MIT, har gjort vårt yttersta att motivera och beskriva och förklara både ingångsvärden, metoder och resultat. Biogasturbiner, både med öppen cykel och kombi-gas, är beskrivna och med som investeringsalternativ i alla våra analyserade scenarier (de är även med i varierande utsträckning i många kostnadsoptimala system i vår analys). Det vore här rimligt för Lennart Söder att åtminstone länka till någon sorts motivering eller beskrivning av de siffror som han nämner, för att någon som läser detta ska ha en chans att värdera var de kommer ifrån, för vilket system de antas gälla och om de verkar rimliga.[1]

Trots dessa överraskande och något ”otidsenliga” kommentarer från Lennart Söder, vidhåller vi att det är principiellt riktigt att i framåtriktade studier dimensionera ett svenskt kraftsystem utan ett inneboende importbehov av utländsk fossil elproduktion.

***

[1] Vi får i ljuset av kritiken ovan rimligen anta att dessa siffror inte kommer från den senaste version av Lennart Söders studie ”På väg mot en elförsörjning baserad på enbart förnybar el i Sverige”, vilken, till exempel, antar ett elbehov från 2011, modellerar vindkraft enligt resurs från 1992 (!?), inte optimeringar någonting, generellt saknar kostnader, inte inkluderar elhandel överhuvudtaget, saknar efterfrågeflexibilitet och inte beskriver driftbegränsningar för olika kraftslag.