För Second Opinion ger Jan Kjerstensson sin bild på några av de utmaningar som det svenska kraftsystemet står inför.

Jan Kjerstensson arbetade i närmare 40 år i olika roller inom produktionsledningen på Vattenfall, och därmed i gränslandet mellan teknik och ekonomi. Det innebär han har en unik överblick över kraftsystemet och dess utmaningar. Exempelvis har Jan Kjerstensson haft ansvar för Vattenfalls produktionsplanering för kärnkraft. Han har under tio år ansvarat för systemets reservkraft, inklusive Vattenfalls avveckling av den funktionen under 90-talet. Under några år i närtid ansvarade han för Vattenfalls elproduktion i Danmark, vilket innefattar bland annat stora mängder vindkraft och kraftvärme.

Här kommenterar han skriftligen flera av de svåra avvägningarna för kraftsystemet, inklusive möjligheten till ökad flexibilitet, nedläggningen av Ringhals 1 och 2, och kärnkraftens framtid. Han tecknar en bild av att kraftsystemet står inför en stor utmaning som ännu inte har hanterats. ”Transformeringen av systemet har ju redan påbörjats utan att några egentliga åtgärder satts in eller i alla fall inga åtgärder av någon substantiell omfattning.”, skriver han.

Kan du beskriva utmaningen för kraftsystemet?
Med vatten i norr och kärnkraft i söder, nära förbrukningscentra, har vi haft ett mycket kostnadseffektivt kraftsystem. Denna kostnadseffektivitet är viktig att bevara i transformeringen som till en del påbörjats men till stora delar återstår att genomföra. Detta viktigt för att bevara svensk industris konkurrenskraft.

Transformeringen består i rätt kraftfulla ändringar inom såväl produktion som förbrukning, med en snabbt ökande vindproduktion och en planerad snabbt ökad elektrifiering främst av transportsektorn.

Svensk Vindenergi presenterade en sammanställning över vindkraftutbyggnad perioden 2017 – 2021 omfattande 25 TWh, och av dessa kommer 22 TWh i norr dvs i SE1 och SE2. Samtidigt avvecklas kärnkraft i söder nära förbrukningscentra som inleddes med Ringhals 2 det gångna årsskiftet, följt av och Ringhals 1 vid kommande årsskifte. Skillnaden mellan kraftslagen är slående, med vindkraftens produktion kopplad till hur mycket det blåser och kärnkraften, som när det fungerar som tänkt, producerar nära max stor del av året och med revisioner under sommarhalvåret.

På förbrukningssidan talas det om en ökning med 60 TWh från dagens ca 140 till upp emot 200 TWh årligen och detta inom några år.

Det är alltså en både omfattande och snabb förändring vi har framför oss och detta inom kraftsystemområdet med sina strikta krav på balans mellan produktion och förbrukning. Det måste nog betecknas som en rätt stor utmaning att hantera.

Samtidigt presenteras en rad skilda förslag med mer eller mindre förankring i verkligheten.

Det är viktigt att fokusera på realistiska lösningar med god effekt och låg kostnad, för att så långt möjligt bevara vårt kostnadseffektiva system. Vanligt förekommande presenterade alternativ är batterier i skilda former, produktion av vätgas, stora utrymmen med tryckluft mm. Jag skulle vilja påstå att samtliga dessa är för dyra eller har för låg verkningsgrad för att passa i det svenska kraftsystemet i någon nämnvärd omfattning. Det blir helt enkelt för dyrt. Det låter kanske väldigt negativt, men jag vill säga att jag tror lösningar finns men att det mycket är en fråga om att plocka ”de lågt hängande frukterna först” för att se hur långt det räcker och sedan gå vidare med de ytterligare åtgärder som behövs.

Jag vill här ta upp pumpkraftverket Juktan som Vattenfall hade tidigare, och som lades ned av främst lönsamhetsskäl. Man hade förluster på 20 – 25 % mellan pumpning och generering och det fungerade inte ekonomiskt. Det sätter lite ramen för vilka åtgärder som är möjliga att använda i vårt system. Med mer vind i systemet kommer visserligen prisskillnaderna öka och lönsamheten för ett verk som Juktan öka men inte desto mindre får vi se upp. Stora prisskillnader får betraktas som en kostnad i sig och får inte bli för stora.

Det är alltså stora förändringar på gång i kraftsystemet viket gör det viktigt att snabbt komma igång med hur dessa förändringar ska hanteras. Transformeringen av systemet har ju redan påbörjats utan att några egentliga åtgärder satts in eller i alla fall inga åtgärder av någon substantiell omfattning.

Vad var det som hände i kraftsystemet i somras?
Prisbilden med extremt låga priser i nordväst (Norrland och Norge) och höga sydost visar på ett närmast dysfunktionellt system, där åtgärder behöver sättas in omgående. Till och med reservkraft i form av oljekondens i Karlshamn kördes i somras.

Svenska kraftnät slöt en överenskommelse med Vattenfall om att starta Ringhals 1 som var avställt av marknadsskäl. Vattenfall ersattes med 300 milj kr för att starta blocket igen. Det Svenska kraftnät främst var ute efter är att skapa bättre balans i systemet, energimässigt behövs inte produktionen. Det som skedde var att det tillkom produktion i söder men också att överföringen norr till söder stärktes genom den reaktiva effekt som tillkommer från Ringhals, vilket förbättrar möjligheterna till spänningsreglering i söder nära förbrukningscentra. Det innebär alltså att kraftbalansen i söder stärktes betydligt, alltså både genom tillkommande produktion och tillkommande överföringskapacitet.

Viktigt att komma ihåg är att denna överenskommelse var möjlig i år men en omöjlighet nästa år, då har Ringhals 1 stoppats permanent.

Är nätfrågorna på väg att lösas?
Det ser ut som att det finns en stor samstämmighet rörande behovet av utbyggnad, så den frågan är inte så mycket att orda om. Problemet med nätutbyggnad är utsträckningen i tiden. Det tar för lång tid från beslut till att färdig anläggning blir verklighet, många överklaganden på vägen bromsar processen. Uppfattar dock energiministern Anders Ygeman är medveten om problemet och har talat om behovet att korta tillståndstiderna.

Känns som den här delen av problemet kan lösas och det förhoppningsvis relativt nära i tiden.

Hur ser du på kärnkraftens roll?
Beslutet att stänga Ringhals 1 och 2 betraktar jag som helt riktigt sett ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Jag ska här nämna att jag alltså tidigare jobbade på Vattenfalls Produktionsledning som ansvarig för just planering av kärnkraften men att det här beslutet togs helt av företagsledningen utan min medverkan. Jag låg i princip i startgroparna för att ta upp något likande men företagsledningen förekom mig på den punkten. Nar man jobbar i stort företag som Vattenfall är det inte alltid man sympatiserar med alla de beslut som tas men det här vill påstå var ett bra, företagsmässigt riktigt beslut.

Jag ser på det så här:

Kraftbalansen mycket stark och anläggningarna är gamla och det måste till krävande investeringar och underhåll. Att medvetet gå in och påbörja reinvesteringar i gamla anläggningar vars ekonomi redan i starten är begränsat goda är ett vågspel.

Ska vi ha kvar kärnkraft i framtiden måste vi vara beredda att titta på ny kärnkraft. Ny teknik är i princip alltid bättre än gammal och dessa

anläggningar med över 40 års drifttid får anses ha fallit för åldersstrecket. Jag menar också att det egentligen inte är kostnaden för ny kärnkraft som är problemet utan riskdelen i kalkylen. Vi talar om stora investeringar med lång livslängd (60 år?) och med låg rörlig kostnad och att det främst är dessa delar i investeringskalkylen som ger problem. Sett till prisbilden just nu förstår man att det inte blir något enkelt investeringsbeslut att ta i den marknad vi har.

I debatten gällande stängningen kommer det upp argument som att det är fel att stoppa ur miljösynpunkt eftersom kraften kan exporteras till kontinenten och Tyskland och där ersätta kolkraft och annan fossilkraft. Men detta sker samtidigt med att man i Tyskland väljer att stoppa sin kärnkraft. Sett så känns inte resonemanget helt balanserat eller hållbart.

Efter stängningen av två block är det nu viktigt att flagga upp de problem det ger ur kraftsystemsynpunkt, och att göra det på ett tydligt och konkret sätt samtidigt som vi har en viss respit innan läget blir riktigt skarpt. Två stängs nu men resterande block kommer att livstidsförlängas till en planerad livslängd på 60 år (!) dvs ända in på 2040-talet. Det ger oss utrymme att åtgärda problemen som uppstår men som redan nu gör sig väldigt påtagligt påminda.

Vi hade låga priser även kring millennieskiftet, och då var prisbilden framåt också besvärande låg. Även då kom frågan om stopp av kärnkraft upp men då stöddes den inte av balansen på samma sätt som idag. Då, kring millennieskiftet, repade sig priserna senare och driften kunde alltså fortsätta ytterligare 20 år vilket inte minst gynnat elkunderna.

Är det möjligt att bevara ett kostnadseffektivt kraftsystem även med den transformering av systemet vi har framför oss?
Svårt att svara på den frågan men känns fullt rimligt och närmast nödvändigt att försöka, varför man helt enkelt måste lägga ned arbete på att testa och utvärdera de bra möjligheter som ändå finns och se hur långt det kan räcka. Utvecklingen just nu med kärnkraft som läggs ned i söder, nära förbrukningscentra, som ersätts med vind i norr inger bekymmer.

Vatten och vind i norr
Jag menar att en ”lagom” utbyggnad av vind i norr kan ge ”samordningsfördelar” mellan vind/vatten på ett intressant sätt. När vinden ökar går priset ned och därmed backar vattnet naturligt ned kopplat till just priset, vilket kan ge ett förhållandevis högt och jämnt utnyttjande av nätet i linje med det kostnadseffektiva system jag talade om tidigare. Problemet torde vara korrelation mellan vind och vatten/nederbörd som vissa år kan komma att öka produktion och överföringen och pressa priset avsevärt.

Vattenkraften
Vattenkraften är en inhemsk och en ur kraftsystemsynpunkt mycket värdefull resurs vi har. Man kan tala om att systemnyttan för vattenkraften är hög. Det går att hålla i princip alla typer av reserver/systemtjänster till ojämförligt låg kostnad, inget annat kraftslag jag känner till kan konkurrera på den punkten. Det är ur det perspektivet ytterst bekymmersamt med den prispress vi har sett prov på i norr det här året. Kan nog beskrivas som en nationalekonomisk förlust av närmast gigantiska proportioner.

Flexibel förbrukning
Jag ser detta absolut som ett intressant alternativ att jobba med inte minst sett till kommande elektrifiering men viktigt att komma igång redan nu för att se och bedöma potentialen. Det krävs inga stora investeringar för att möjliggöra detta och lyckas vi få fram ett agerande hos kunderna innebär det effektivare utnyttjande av systemet i sin helhet.

Problemet idag är att incitamentet för kund att agera är alldeles för lågt. Främst skatter och nätavgifter måste ses över för att det ska vara möjligt att få fram den här typen av agerande.

Det går absolut att betrakta skatten som en miljöskatt och gör man det kan man mycket väl motivera en följsamhet mot elpriset. Vidare behöver ju inte alla kunder omfattas utan endast de som väljer det alternativ som krävs för att agerande ska ha någon poäng, dvs timavräkning och rörligt pris. Den kunden kan då få möjlighet att välja ett rörligt alternativ för skatten. Jag tänker att ett problem ur skattesynpunkt är just att ett mer variabelt skatteunderlag gör det svårare att budgetera. Med ett mer begränsat antal kunder som blir berörda minskar det problemet.

Även nättariffen måste ha mer av rörlig komponent i sig. Det som gällt historiskt att den fasta avgiften varit förhållandevis stor och grundat på huvudsäkring känns som en föråldrad lösning idag. Effektuttagen vid rätt tidpunkt kan innebära en lägre kostnad genom att effekten flyttas från en höglasttimme till en timme med låg last. Det känns lite som att motargumentet härstammar från tiden före avregleringen då kunden var ”helig” dvs kunden skulle aldrig märka eller bli berörd av det som hände i kraftsystemet, men så är det helt enkelt inte idag. Idag blir kunden berörd och då är det också rimligt att ha en avgiftsstruktur i linje med detta.

Observera att det inte räcker med timmätning utan att det krävs äkta timavräkning, det är först då kunden verkligen får nytta av sitt agerande. Jag hade själv problem med ett nytt abonnemang hos Vattenfall och tvingades göra två egna kontrollavräkningar för att överbevisa Vattenfall om att avräkningen inte stämde. Det visade sig då att jag var schablonavräknad trots timmätning och rörligt pris. Matematiskt innebär förfarandet att man använder timvärdena till att summera ihop ett månadsvärde som man sedan fördelar ut tillbaka till timvärden men nu enligt en schablon. En rätt märklig hantering får man säga. Min slutsats av detta är att i princip samtliga Vattenfalls kunder, trots timmätning, är schablonavräknade och att kundens agerande inte har någon som helst betydelse för fakturan (annat än ökat-/minskat uttag naturligtvis).

Även på den här punkten finns det alltså lite att jobba med.

Elhandelsbolagen
De har ett ”affärscase” som ser besvärligt ut. Alla köper kraften på samma marknad till samma pris och har exakt samma produkt att leverera till kund. Det man kan jobba med är att förpacka den på skilda sätt för leverans till kund. Det är absolut ett utmanande affärscase och lätt att se problemet i det. Viktigt dock att balansansvaret för kund ligger här och därmed har dessa en roll i allt vad ”extern” styrning av kunder heter.

Vind i söder
Jag såg tidigare en uppgift rörande Kriegers Flak att den skulle kopplas ihop både mot Norden och kontinenten. Det känns som en intressant lösning som också bör innebära att det går och göra anslutningen på ett mer kostnadseffektivt sätt.

Det upplägg jag tänker mig är alltså en utbyggnad av vind till havs och då gärna i området mellan Sverige och kontinenten med landförbindelser båda riktningarna. Dessa förbindelser/kablar kan då dimensioneras så att det finns extra utrymme för export/import allt efter behov. Därtill är vi i det läget ihopkopplat med ett stort och stabilt system som alltså kan ge oss andra fördelar.

Jag ser också en fördel i att bygga ihop system med mycket vind över större geografiska områden för att skapa bättre förutsättningar för att hantera variationer i vinden (det blåser alltid någon stans)

Nord Stream 2
Tyskland vill ersätta kolkraften och med gas som trots har allt lägre CO2 utsläpp än kol.

En tanke är att gå in med ett alternativt erbjudande om CO2 fri el via kablar som är ett betydligt bättre alternativ. En sådan lösning skulle då också innefatta en överenskommelse gällande kostnaden för kablarna som krävs och även att man i det sammanhanget såg över möjligheterna att få stöttning via det ”tröga” västeuropeiska systemet.

Som utvecklingen för utbyggnad av vind ser ut nu är det lått att få en bild av att vi kan bidra till försörjningen av bra och miljövänlig el även för norra Europa.