Förslag på gång om havsbaserad vindkraft

Förslag på gång om havsbaserad vindkraft

Ett regeringsförslag om stöd till havsbaserad vindkraft är att vänta under hösten. Detaljerna meddelas först vid lanseringen, men klart är att förslaget kan få en annan utformning än vad som hittills diskuterats.

Regeringen har till sist agerat i vindkraftsfrågorna. Den 13 augusti lades förslag om stoppdatum i elcertifikatsystemet – den 31 december 2021 – samtidigt som Energimarknadsinspektionen (Ei) fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för att höja den reducerade inmatningstariffen för vindkraftsanläggningar från 1,5 till 2,3 megawatt.

Regeringens agerande gällande vindkraftsstödet kan kanske förklaras med att parterna i energiöverenskommelsen 2016 inte riktigt förstod vilka krafter de släppte loss. Till exempel utvidgades elcertifikatsystemet med motsvarande 18 TWh, räknat på årsbasis, tidfäst till perioden 2020-2030. Med det exploderade vindkraftsutbyggnaden, så att målet nåtts redan nu, tio år i förväg. Som effekt har priset på elcertifikaten kollapsat till i dagsläget nivån 1 öre/kWh.

En framgång, anser vissa, då prispressen från den nya vindkraftselen gett en miljardbesparing i konsumentledet. Ett misslyckande, anser bland andra branschorganisationen Svensk Vindenergi, då den föreslagna stoppregeln kommer för sent för att förhindra överutbyggnaden. Stoppregeln blir verkningslös, och ”innebär att producenterna blir utan ersättning för den utbyggnad som de har varit med och bekostat. Och det är framför allt tidiga investerare i förnybar elproduktion, vilka räknat med ersättning från elcertifikatsystemet, som drabbas hårt ekonomiskt”, konstaterar Svensk Vindenergi.

Halmstrået blir därmed vad som är att vänta av det nya utredningsuppdraget till Ei. Kommer det att innebära extra stöd till de vindkraftsinvesterare som var tidigt ute?

Med detta återstår en sista post att bocka av i åtgärdsportföljen inom energiöverenskommelsen, nämligen frågan om den havsbaserade vindkraften. Överenskommelsens korta formulering lyder: ”Anslutningsavgifterna till stamnätet för havsbaserad vindkraft bör slopas.”

I politisk praxis är ordet ”bör” inte lika tvingande som ordet ”ska”. I december 2017 förklarade dock dåvarande energiminister Ibrahim Baylan tillsammans med partikollegan Åsa Westlund och Miljöpartiets Lise Nordin i en debattartikel att det var ”dags att kapa anslutningsavgifterna till stamnätet för havsbaserad vindkraft”. En betydande subvention, eftersom anslutningskostnaderna med nödvändighet drar i väg, om kablar ska läggas långt ut till havs.

Energimyndigheten gavs uppdraget att ta fram stödförslag och presenterade två alternativ. Antingen skulle Svenska kraftnät stå för planering, byggande och drift av anslutningskablarna till havsvindkraftsparken och därmed stå för alla kostnader. Finansieringen skulle kunna ske genom höjd stamnätstariff. Eller så skulle stödet till vindkraftsproducenten begränsas till att täcka kostnaderna för sjökabeln med tillhörande transformatorer.

Energimyndigheten serverade själv kritik gällande förslagen. De skulle snedvrida konkurrensen, eftersom landbaserad vindkraft och övriga elproduktionsanläggningar betalar sina anslutningskostnader. I det första alternativet skulle vindkraftsproducenterna heller inte ha några incitament att välja lokaliseringar som innebar kostnadseffektiva anslutningar.

Ei avstyrkte i sin remiss både förslagen, andra tunga remissinstanser som satte tummen ner var bland annat Konkurrensverket, Konjunkturinstitutet, Regelrådet, Svenska kraftnät och Naturvårdsverket.

Enligt Konkurrensverket var det ”olämpligt att införa ett teknikspecifikt stöd för havsbaserad vindkraft vid sidan av det etablerade teknikneutrala elcertifikatsystemet”. Naturvårdsverket ansåg att ”elcertifikatsystemet utgör ett tillräckligt stöd för utbyggnad av vindkraft”. Regelrådet fann att lagförslagen inte uppfyllde lagens krav om konsekvensutredning vid regelgivning.

Bland dem som förordade Energimyndighetens andra alternativ fanns Vattenfall och Svensk Vindenergi.

Efter denna remissomgång, i april 2018, har tystnad rått från regeringen, trots återkommande påstötningar från vindkraftsbranschen. Senast nu i juli 2020 hänvisade Svensk Vindenergi till att energiöverenskommelsen betonar ”likvärdiga villkor” med andra länder runt Östersjön, men att Sverige trots detta har ”ett unikt decentraliserat system för vindkraftutveckling där utvecklaren står för hela kostnaden och risken. I andra länder står staten för stora delar av planering, kostnader och risk.”

Bland de branschföreträdare som talar emot ett separat stöd till den havsbaserade vindkraften i Sverige finns Vattenfalls vd Magnus Hall, som i intervju med Second Opinion i maj i år – i kontrast till Vattenfalls syn på saken två år tidigare – uttryckte sig så här:

”Vi har större behov av att bygga färdigt alla ledningar och investera i utökad kapacitet i ledningarna och genomföra elektrifieringen. Då behöver man fundera på om subventionering av vindkraften tajmingmässigt är rätt väg att gå just nu. En lite bredare diskussion om vad vi ska lägga pengarna på vid olika skeden i utvecklingen skulle absolut inte vara fel.”

Även Fortum och Skellefteå Kraft har, i en debattartikel i Svenska Dagbladet av vindkraftschefen Joonas Rauramo respektive vd:n Joachim Nordin, framhållit att det framtida elsystemet ”måste byggas på marknadsmässiga grunder i rättvis konkurrens med andra kraftslag. En särskild subvention till just havsvinden skulle riskera att slå undan benen för både befintlig och tillkommande elproduktion på land. Regeringen måste tänka om.”

Så vad har vi att vänta av regeringen?

”Ett förslag om stöd till den havsbaserade vindkraften är under arbete och presenteras troligen rätt tidigt under hösten”, förklarar departementssekreteraren Filip Vestling på förfrågan av Second Opinion.

Han vill inte gå in på vilken stödmodell som regeringen tänker sig, men nämner att det blir en modell som är skräddarsydd för Sverige och försöker förhålla sig till stödsystemen också i grannländerna. Valet står inte mellan de två förslagen från Energimyndigheten, utan andra modeller övervägs också.

Second Opinion har fört temat havsbaserad vindkraft på tal för initierade personer i energibranschen. Mönstret är som ofta att många har starka synpunkter, men få vill träda fram med dem i eget namn.

Att Vattenfall investerar stort i havsbaserad vindkraft utomlands, men inte i Sverige, ”är knappast konstigare än att stödsystemen utomlands garanterar vinst, i regel genom inmatningstariffer [garanterad intäkt oberoende av marknadspriset på el], medan marknadsmekanismen i det svenska elcertifikatsystemet innebär risk”, kommenterar en branschföreträdare.

Andra återkommande invändningar är att det svenska energisystemet inte klarar att hantera mer väderberoende vindkraft och att ny vindkraft kannibaliserar inte bara på äldre vindkraft, utan också på andra energislag. Till exempel har svenska vattenkraftoperatörer i sommar låtit vatten rinna förbi turbinerna, eftersom alternativet – att producera el – skulle ha kostat mer.

Andra lyfter fram att ledningsnätet i Sverige inte klarar att överföra elen från Norrland, där den vindkraftsutbyggnaden nu sker i massiv skala, till användarna i söder. Till exempel går Svensk Vindenergi hårt åt Svenska kraftnät för att elnätet i Sverige inte har förnyats i tillräckligt snabb takt:

”Svenska kraftnäts låga investeringstakt har gjort att vi närmar oss en ’järnvägssituation’ där åratal av eftersatt underhåll och moderniseringar måste hämtas in under förhållandevis kort tid. Det har saknats incitament för långsiktighet i planeringen och utbyggnaden av elnätet och marknadsmodeller som gynnar framsynthet.”

Att utbyggnaden av elproduktion inte gått hand i hand med en utbyggnad av ledningsnätet kan dock inte bara skyllas på Svenska kraftnät, säger till exempel Simon-Erik Ollus, Fortums chef för elhandel och produktionsstyrning.

”Att nätet i Sverige inte räcker till borde inte komma som någon överraskning för branschen. Problemet med Sverige är att ingen agerar med ett helhetsperspektiv. Alla kör sitt race, och energislag ställs mot varandra i stället för att man skulle försöka matcha varandra. Sverige är i akut behov av en nationell strategi för hur infrastrukturen i elsystemet ska utformas framöver”, säger han.

 

1 Kommentar
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Obligatoriska fält är markerade med *

1 Kommentar

  • Henrik Baltscheffsky
    28 augusti, 2020: 12:43 e m

    Elöverföring i södra Sverige från havsbaserat vindkraft kan reducera beroendet av el från norra Sverige. Börja nu så kan vi om 5 år förse ny industri med egen kapacitet snabbare än nya ledningar norrifrån.

    Svara

    Prenumerera på artiklar


    Boken om Sveriges gasberoende

    Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

    Boken om Sveriges elsystem

    Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

    Senaste artiklarna

    Skriv på Second Opinion

    Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
    Skicka in din text
    Vara-amnen

    Ur arkivet