De regelverk som driver utvecklingen av energisystemet styr mot ökad användning av el när elsystemet är som mest belastat. I förlängningen riskerar detta att hämma elektrifieringen av industri och transporter. Det skriver Erik Dotzauer, skatte- och styrmedelsexpert vid Stockholm Exergi.

Elektrifiering av transporter och industriprocesser är en effektiv och nödvändig åtgärd för att minska utsläppen av växthusgaser. Men omställningen till ökad eldrift innebär stora utmaningar. Ett problem som måste lösas är hur elbehovet ska tillgodoses när användningen är som högst. Risken finns att elbalansen inte går ihop under de kritiska timmarna.

Bild: Snösätra i södra Stockholm. Foto: Svenska kraftnät.

Svårigheter uppstår om det inte finns tillräckligt med produktion eller om begränsningar i elnätet gör att el inte kan överföras till användarna. Det kan också vara så att elanvändningen är omotiverat hög. En lösning är då att undvika att använda el där det finns andra hållbara alternativ.

I Stockholmsregionen är det kapacitetsbrist i elnätet som skapar problem. Det finns en begränsning i hur stor mängd el som Svenska kraftnät kan mata in till centrala Stockholm. Denna inmatning av el tillsammans med den elproduktion som sker lokalt i stadens kraftvärmeverk sätter gränsen för hur mycket el som stockholmarna kan använda.

Användningen av el är som högst under kalla vinterdagar. Förvisso används belysning mer under vintern när det är mörkt och kallt, men det är uppvärmning med el som påverkar användningen mest.

En effektiv åtgärd för att hantera problemet med kapacitetsbrist i Stockholms elnät är att i möjligaste mån undvika uppvärmning med el. Till exempel är det ur den aspekten bättre att värma byggnader med fjärrvärme än med eldrivna värmepumpar.

För att mildra problemet är det önskvärt att de regelverk som driver utvecklingen styr mot att begränsa elanvändningen vid låga utomhustemperaturer då elsystemet är som mest belastat. Men så är inte fallet.

Regelverken som påverkar bebyggelsen styr mot uppvärmning med el. Boverkets byggregler gynnar värmepumpar framför andra uppvärmningsformer. Detta slår sedan igenom i de frivilliga certifieringssystemen för byggnader, som till exempel Miljöbyggnad. En styrning som i sin tur förstärks av olika former av ”grön” finansiering där det krävs att byggnader certifieras.

Fastighetsägare får större utväxling av skattelättnaden för egenproducerad solel om man har hög elanvändning, vilket man får om man värmer byggnader med el. Eftersom solcellerna producerar sommartid och uppvärmning behövs vintertid förvärrar detta problemet med hög eleffekt. Skattelättnaden är en subvention som gör solceller i kombination med värmepump till en ekonomisk gynnsam lösning för fastighetsägare.

Även metoder för miljövärdering av energi leder till missriktad styrning. Med gängse metoder får man en grönare redovisning om man värmer byggnader med el jämfört med om man använder fjärrvärme.

Anledningen är att el ofta värderas som svensk eller nordisk elmix som har låg klimatpåverkan, medan fjärrvärme från fjärrvärmenät med avfallsförbränning anses ha sämre prestanda. Men mängden avfall som förbränns kommer inte att minska bara för att fastighetsägare väljer bort fjärrvärme. Risken är snarare att utsläppen av växthusgaser ökar, eftersom ökad användning av el kan innebära ökad elproduktion med fossila bränslen i andra länder.

Denna missriktade styrning stärks ytterligare för de aktörer som accepterar avtal om ursprungsmärkt el. Genom att avtala om ursprungsmärkt förnybar el får man en på papperet grön miljöredovisning även om man använder mycket el när elbalansen är ansträngd. Den goda klimatprestandan är dock en chimär eftersom systemet med ursprungsgarantier för el enbart är en procedur som omfördelar statistik och som inte påverkar den verkliga produktionen av el. Att avtala om ursprungsmärkt förnybar el minskar inte utsläppen av växthusgaser.

Många aktörer tenderar också att göra sina miljöberäkningar med årsdata, vilket inte fångar säsongsvariationer. Problemet med att avräkna energi på årsbasis är speciellt tydligt för så kallade plusenergihus. Ett koncept som ofta innebär att byggnaden genererar ett överskott av el sommartid och ett underskott vintertid.

De regelverk och metoder som beskrivs ovan styr mot ökad användning av el när elnätet är som mest belastat. Detta är ett strukturellt fel som måste åtgärdas om man långsiktigt ska komma tillrätta med problemet med hög eleffekt. Att minska denna snedvridning är en förutsättning för att kunna möjliggöra elektrifiering inom transportsektorn och industrin, där el gör större nytta än för uppvärmning.

Regering och riksdag har det övergripande ansvaret för att säkerställa att lagstiftningen blir effektiv och systemriktig. Men det räcker inte. Det handlar också om att tankemönster och vedertagen praxis hos berörda aktörer måste ändras. Det krävs en attitydförändring som innebär att man måste vara beredd att försöka förstå och beakta de komplexa samband som råder i energisystemet.

Artikeln är tidigare publicerad i Nordisk Energi nr 3, 2020