Vindkraftsutbyggnaden i Norden slår alla rekord. Trots det försämras stadigt kraftbalansen under de perioder av året då behovet av el är som störst, visar den senaste rapporten från de nordiska stamnätsoperatörerna.

De nordiska länderna bygger ut samarbetet mellan sina elsystem allt mer. Trots det går alla fyra länder in i den kommande vintern med sämre förväntad kraftbalans än i fjol. Det sammanräknade nordiska underskottet under topplast vid en tioårsvinter ökar från 3000 till 4900 megawatt, framgår av den rapport som stamnätsoperatörerna nyligen offentliggjorde.

Bild: Iskallt i Stockholm. ”Tioårsvintern” är kallare än normalvintern. Foto: Stockholm Exergi.

Försämringen beror inte på förväntad ökad topplast, utan minskad produktionskapacitet. I den nordiska kalkylen beräknas topplasten till och med minska en aning – från 73100 megawatt vintern 2018-2019 till 72900 megawatt vintern 2019-2020. Detta ska ställas mot att den beräknade maximala produktionskapaciteten minskar betydligt mer, från 70100 till 68000 megawatt.

För Sveriges del prognostiseras, som Second Opinion tidigare berättat, effektunderskottet vid topplast vintern 2019-2020 till 1000 megawatt vid en normalvinter, 2000 megawatt vid en tioårsvinter och 2600 megawatt vid en tjugoårsvinter. För vintern 2020-2021 väntas effektunderskottet öka ytterligare.

Pontus de Maré, driftchef på Svenska kraftnät, kommenterar saken så här på myndighetens hemsida:

”Det här behöver inte vara ett problem, vi har stora importmöjligheter från våra grannländer och kan importera el från de nordiska grannarna samt Litauen, Polen och Tyskland. Det som är viktigt i ett sådant här läge är att prognoserna om förbrukning är korrekta och att vi visar marknaden att det finns en efterfrågan på el från oss. Då är det högre sannolikhet att vi får importera, även om det kan bli till ett högt pris.”

”Men har vi liknande väder, om det till exempel är mycket kallt i hela norra Europa och inte blåser, då finns det mindre el att importera eller exportera. Det går inte att stoppa exporten från Sverige. Då begår vi brott mot EU-lagstiftningen.”

Detta med ”stora importmöjligheter” går att beskriva mer dramatiskt. Varje land har som sin strategi att importera el när den egna elen inte räcker till. Men om många har elbrist samtidigt, kan det bli svårt eller omöjligt att få ekvationerna att gå ihop. Som bekant finns många typer av komplikationer, som flaskhalsar i näten, transmissionsledningar som får problem och produktion som oplanerat måste stängas ned.

Vädret, som i princip är ett kaotiskt system, går heller aldrig att förutse exakt, med vinden som den stora jokern. I den samnordiska kalkylen har elproduktionen från vindkraften för Sveriges och Norges del under topplasttimmen beräknats till 9 procent av installerad kapacitet, för Finland till 6 procent och Danmark till 3 procent (nedräknat från 5 procent i fjolårskalkylen). Omräknat i effekt motsvarar detta 1368 megawatt för hela Norden (motsvarande siffra för fjolåret 1112 megawatt).

Den gemensamma nordiska kalkylen inkluderar en två procents ”rabatt” för den gemensamma topplasten, med motivering att topplasttimmen knappast sammanfaller tidsmässigt i länderna – till exempel ligger Finland i en annan tidszon.

Stamnätsoperatörerna kommenterar i sin rapport själva saken så att den nordiska kraftbalansen ”i hög grad är beroende av överföringskapacitet mellan de nordiska länderna, import från andra synkrona områden och av hög tillgänglighet hos den nordiska kärnkraften”. Ett annat påpekande är att tillgänglig överföringskapacitet från omvärlden inte automatiskt kan räknas in i den nordiska kraftbalansen, utan beror på kraftbalansläget och utrymmet i elnäten både på hemmaplan och bortaplan.

Nationellt ser siffrorna för topplasten i den förväntade kraftbalansen i scenariot för tioårsvintern ut så här för 2019-2020, jämfört med fjolåret:

Prognos för kraftbalansen i Norden vintern 2019-2020. Källa: ENTSO-E

Norge: Överskott 500 MW (-900 MW jämfört med 2018-2019)
Att den norska produktionskapaciteten minskat är resultat av en revidering av tidigare antaganden om tillgänglighet. I en kommentar sägs att norsk elexport kan förväntas även under topplasttimmarna, dock så att utbytet mellan södra Norge och Sverige kan förutsättas vara nära noll. Norrmännen ser anledning påpeka att exporten från prisområdet NO1 till SE3 kan förutses bli begränsad som följd av knapp tillgång på el och inte på grund av flaskhalsar vid gränsen till Sverige.

Danmark: Underskott 1500 MW (-300 MW jämfört med 2018-2019)
Den kritiska punkten i Danmarks elsystem gäller det östra av de danska prisområdena, där man är beroende av elimport både från Sverige, Tyskland och det danska västliga området.

Sverige: Underskott 2000 MW (-500 MW jämfört med 2018-2019)
Nedstängningen av Ringhals 2 (904 MW) anges som huvudorsak till den försämrade svenska kraftbalansen. Vintertemperaturen och kärnkraftstillgängligheten beskrivs vara de faktorer som påverkar läget mest.

Finland: Underskott 3400 MW (-100 MW jämfört med 2018-2019)
Finlands läge, jämfört med de nordiska grannarna, är prekärt, genom ett starkt beroende av elimport. Maximalt kan 5100 megawatt el tas sin från grannländerna, men då ska alla förutsättningar ligga på plats. Om ett större kraftverk eller en kabel från utlandet plötsligt måste stängas, finns risk för blackout. En varning ges också för osäkerhet i elimporten från Ryssland som följd av de kapacitetsersättningar som denna är kopplad till.

Jukka Ruusunen, vd för finländska Fingrid och en stark förespråkare för marknadsstyrd elproduktion och elhandel över gränserna, är medveten om den risk man i Finland lever med.

”Vi ser i Finland samma utveckling gällande kraftvärmen som i Sverige. 2000 megawatt kraftvärme kommer enligt prognoser att stängas under de kommande tio åren. Med Olkiluoto 3 får vi – om vi kan lita på det som nu sägs – 1600 megawatt ny kärnkraftsel in i marknaden under 2020. Under tio år framåt kan produktionskapaciteten därför väntas hålla sig på ungefär i samma nivå som i dag”, säger han i en kommentar till Second Opinion.

Det kan noteras att de nordiska kalkylerna inte inkluderar de effektreserver som stamsnätsoperatörerna förfogar över. För Svenska kraftnäts del handlar det om 752 megawatt upphandlad effektreserv, varav 190 megawatt innebär reduktion av förbrukning.