Förnybar energi måste ses som ett medel och inte ett mål, och premier för säkerställd kapacitet som från kärnkraft kan vara befogade, säger Christofer Fjellner (m). Han menar att Sverige gått vilse i klimatpolitiken.

Tre perioder i Europaparlamentet får räcka för moderaten Christofer Fjellner, näst yngst i parlamentet när han 2004 valdes in som 27-åring, i dag fortfarande en av de yngre. Med femton års erfarenhet av Europapolitiken är hans slutsats att den svenska klimatdebatten är ”insulär” och ”enkelspårig”. Till exempel brister det i proportionsförståelse, som att Kina befolkningsmässigt är 140 gånger och Indien 135 gånger större än Sverige

”Sverige står för en tusendel av de globala växthusgasutsläppen och EU sammantaget för 9 procent. Vi kan i hela Europa äta cyanid och dö i morgon, utan att det i fråga om utsläpp gör någon större skillnad globalt. Det som framför allt betyder något är om vi kan få de stora länderna, som Kina, att minska sina utsläpp.”

Det är ”jättebra”, säger Christoffer Fjellner, att världen samlat sig kring Parisavtalet, ”men med det sagt behöver man erkänna att USA inte är med, att Kinas beting är att fortsätta öka sina utsläpp till 2030, från en nivå där man redan släpper ut mer per capita än hos oss i EU, och att Indien inte ens har ett datum för när man ska börja minska utsläppen.”

”Då måste man ta en annan strategi än vi gjort i klimatpolitiken i Sverige. Hos oss är klimatdebatten oerhört inriktad på en tävling om vem som vill minska utsläppen snabbast, men helt ointresserad av hur vi skapar stärkt konkurrenskraft.”

”Som klimatåtgärd spelar det mindre roll om vi minskar våra utsläpp till 2030 med 35, 40, 45 eller, som Naturskyddsföreningen säger, 70 procent. Däremot spelar det en otroligt stor roll om vi har en negativ tillväxt, nolltillväxt eller fem procent i tillväxt. Den saken är helt avgörande om vi vill att omvärlden ska se oss som ett föredöme.”

Christofer Fjellners analys är att Sverige gått vilse i sin ambition att vara en moralisk stormakt.

”Vår relation till EU har alltid präglats av en svensk exceptionalism. Svenska politiker åker till Bryssel i tanken att göra EU mera svenskt, i stället för att fråga hur kan EU bidra till att göra Sverige bättre. Men problemet är att det inte finns så många områden där EU vill bli som Sverige.”

Utsläppsfrågan återstår som ett av de få områden där Sverige fortfarande kan visa fram fina siffror.

”Vår utsläppsfria elproduktion är dock inte ett resultat av de senaste årens klimatpolitik, utan av beslut långt tillbaka i tiden att satsa på vattenkraft och kärnkraft. I dagens klimatpolitik är vi inget föredöme. Samtidigt som Sveriges utsläpp åter ökar har vi nästlägst tillväxt per capita i EU. Vi når inte målet.”

En trist sak är enligt Christofer Fjellner att andra länder på grund av den svenska klimatpolitiken slipper undan sitt ansvar.

”Tydligast syns det på området för bördefördelning, där vi i Sverige hade det osedvanligt dåliga omdömet att föregripa EU-processen och förbinda oss till väldigt höga utsläppsminskningar, i stället för att invänta EU:s beting för koldioxidutsläppen. Då fick Sverige förstås också fick det högsta betinget i EU. Men eftersom det är fråga om ett nollsummespel, bäddade vi för att Polen knappt fick några krav på utsläppsminskningar alls och att Bulgarien i praktiken kan öka sina utsläpp.”

Borde Sverige ha samma mål som EU?

”Vår linje bör vara att EU ska gå in för ett så högt mål som möjligt, men sedan ska vi vänta in EU:s verktyg för att nå målen. Att först sätta höga mål och sedan se vad EU – som står för 90 procent av ramverket för politiken – kommer fram till är att sätta vagnen före hästen.”

”Ska vi kunna vara ett föredöme, måste vi visa att vi faktiskt klarar de utsläppsminskningar vi lovar och kan inspirera andra och konkurrera ut sämre alternativ. Nyckeln är att hitta rätt balanspunkt mellan den mest ambitiösa klimatpolitiken och den bästa konkurrenskraften. Lyckas du med bara en av de två, räddar du inte klimatet.”

En annan grundsten i Christofer Fjellners resonemang om energipolitiken handlar om att skilja på mål och medel. Förnybart bör ses som ett medel.

”Det mål vi är överens om är att få ner utsläppen så mycket som möjligt. För det är kärnkraften, vattenkraften, vindkraften och solkraften alla viktiga. Vi kan inte välja bort något av dem, om vi är seriösa gällande målet.”

Frågan testades nyligen i Europaparlamentet efter att förslag av kommissionen att försöka reda upp i den djungel som finnas gällande de märkningar och regler som definierar hållbara investeringar. När ska till exempel en pensionsfond få beskriva sig som en miljöfond?

”Ett klassiskt exempel på att det gäller att hitta rätt balanspunkt. Sätter du jättehöga krav, så minskar du mobiliseringen till det som faktiskt är bättre än kol och olja. De hårdaste kraven är sällan de effektivaste för miljön, utan de som hittar precis den punkt där du konkurrerar ut det som är sämst.”

Europaparlamentets majoritet röstade nej till att investeringar i kärnkraft ska få kallas hållbara. Blir utfallet efter de förestående trilogförhandlingarna det samma, blir det alltså svårare och dyrare att hitta kapital till kärnkraftsinvesteringar.

Bland de svenska ledamöterna fanns företrädarna för s, v, mp och fi på nej-sidan. M, fp och sd röstade för, medan c lade ner sin röst.

Fjellner menar att s ”inte kan ha reflekterat över konsekvenserna” och spekulerar i att utfallet för s:s del kunde ha blivit det motsatta, om frågan hade avgjorts i industriutskottet. Hans prognos är att den nuvarande svenska regeringen i trilogförhandlingarna inte kommer att ägna frågan något intresse. ”Man kommer att skylla på att andra länder avgjorde frågan i stället för att driva en egen linje.”

Christofer Fjellners egen slutsats är den här:

”Sverige behöver ny kärnkraft. Energiöverenskommelsen är överspelad. Ska vi göra stål utan kol, kräver bara det 10 procent mera el i Sverige. Northvolts verksamhet ökar behovet med 3 procent till. Sedan ska alla vägar och bilar elektrifieras. Sverige elproduktionen behöver öka dramatiskt.”

”Mycket av den nya elen kommer säkert att kunna vara förnybar energi, tack vare våra goda förutsättningar, men parallellt ökar behovet av stabil och reglerbar elproduktion. Vi skulle kunna göra mer av vattenkraften, men möter i så fall säkert en ganska brutal opinion.”

Christofer Fjellner menar att också säkerställd kapacitet, som kärnkraft, borde kunna premieras, på samma sätt som förnybar energi stödjs: ”Med ett mindre insulärt och nationalistiskt perspektiv på klimatfrågan borde man också kunna tänka sig att betala för ny energi med klimatmedel, för att genom elexport fasa ut miljömässigt sämre energi utomlands.”