EU:s elmarknad måste i större grad ta praktisk lärdom av nordiskt TSO-samarbete, enligt en ny rapport från Institutet för Näringslivsforskning. Medlemsländerna måste själva upptäcka nyttan med gränslös transmission. – När det är sagt så finns det både flaskhalsar och beteenden i Norden som EU inte bör ta efter, säger elmarknadsforskaren Thomas Tangerås.

Centrala begrepp i utvecklingen av en gränslös elhandel är frivillighet och jämnt fördelade vinster, tycker Thomas Tangerås, programchef för forskningsprogrammet Elmarknadens ekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Tillsammans med professor i nationalekonomi Lars Persson, också han på IFN, har Tangerås skrivit rapporten Transmission Network Investment across National Borders: The Liberalized Nordic Electricity Market. På kontinenten har det emellertid visat sig vara svårt att få till stånd ett fungerande elmarknadssamarbete, och ännu svårare att bygga upp en nödvändig infrastruktur mellan länderna.

– Sedan slutet av 1990-talet har EU försökt skapa en inre europeisk elmarknad men eftersom medlemsländerna har så många möjligheter till blockering så fungerar det fortfarande inte bra, säger Thomas Tangerås.

Pedagogisk hjälp
Den nordiska elmarknaden skapades genom just frivillig anslutning i lagom takt som passade varje enskilt land. Samtidigt har vinsterna från elmarknaden varit någorlunda jämnt fördelade mellan länderna.

Med konkreta exempel från Norden vill Tangerås och Persson stärka de europeiska ländernas incitament att själva samordna sina elmarknader och öka effektiviteten i investeringarna. Rapporten presenterar flera förslag på hur det europeiska samarbetet kan förbättras och den är skriven för en europeisk målgrupp. Budskapet är tydligt: börja kommunicera, och sök ett gemensamt perspektiv.

– De har helt klart en del utmaningar att jobba med, den kontinentala elmarknaden är mycket mer centralstyrd än den nordiska. Gemensamma projekt beslutas utan att man säkerställer de enskilda ländernas intresse att delta, säger Thomas Tangerås.

Nordiskt perspektiv
Från Norden kan EU hämta intressanta erfarenheter kring transnationella investeringar. I grova drag har svensk och finsk kärnkraft de senaste decennierna stått för basförsörjningen medan norsk och svensk vattenkraft har täckt effekt- och efterfrågesvängningarna.

Det har gett grundlag för utbyggnaden av dansk vindkraft i en utsträckning som annars inte hade varit ekonomiskt försvarbar, menar Tangerås. Men inget hade hänt om man inte jämbördigt och medvetet hade formaliserat kommunikationen mellan TSO:erna och ländernas energimyndigheter.

– För att kunna investera i transmissionslinjer mellan länder måste du ha ett formaliserat samarbete som ger helhetsperspektiv. Man måste bygga upp samarbetsrelationer och säkra det lokala deltagandet, säger Thomas Tangerås.

Bättre integration i EU kräver därför fler bilaterala förhandlingar, i princip att ländernas representanter pratar mer med varandra. De måste gemensamt besluta vilka projekt de vill genomföra. I ett andra steg kan också en tredjepart föreslå förändringar men inte utan att de två första godkänner förslagen.

– Vetorätten säkrar samarbetet, och vinsterna måste fördelas i proportion till varje lands bidrag till värdeskapandet, säger Thomas Tangerås.

Om hinder och flaskhalsar
Att Norden kan stå som modell betyder emellertid inte att alla nordiska länder och deras systemansvariga alltid är överens, påpekar Thomas Tangerås.

– Man kan också, mer eller mindre officiellt, välja att inte bry sig om grannlandets behov därför att man har ett större nationellt perspektiv på vad som är en bra investering, säger Thomas Tangerås.

– Det finns gott om exempel på när nordiska TSO:er har strypt elexporten.

Enligt Thomas Tangerås drar både Norge och Sverige ner på överföringskapaciteten för att gynna den egna inhemska elförsörjningen. I princip ser Nordens alla systemansvariga sig ”tvungna” att ibland begränsa kapaciteten mellan länderna då det egna landets leveranssäkerhet definieras som grundläggande och måste prioriteras.

– Det är intressant att se hur TSO:erna använder samma argumentation mot varandra, hur Svenska kraftnät använder samma argument mot Danmark som Statnett gör mot Sverige, säger Thomas Tangerås.

Det nordiska smygandet
Problemet är att beteendet kan bryta mot EU:s konkurrensregler.

– Det är helt klart intressant att belysa flaskhalsarna mellan de nordiska länderna ur ett konkurrensrättsligt perspektiv, säger Thomas Tangerås.

Till detta finns det också intressanta kulturskillnader mellan länderna, tycker Thomas Tangerås. Medan de andra länderna främst har försökt smyga med sin reducerade gränskapacitet så protokollfördes liknande beslut i Sverige.

– Här var neddragning av kapacitet del av en officiell politik. Det fanns dokumenterat att man skulle göra på det viset, så när Danmark anmälde Sverige till EU-kommissionen kunde man snabbt konstatera att Sverige föreföll bryta mot EU:s konkurrensregler.

– Det är inte lika enkelt att undersöka flaskhalsar i andra länder men vissa menar att det i Europa sker en hel del kapacitetsförflyttning ”off the record”, också i Norden, säger Thomas Tangerås.

Kraftlinjer är som vägar
Thomas Tangerås vill emellertid inte gå med på att den nordiska elmarknaden är mer utsatt än andra nordiska infrastrukturer. Flaskhalsar och besvärliga investeringar tillhör den nordiska marknadsproblematiken rent generellt, och det gäller inte bara el.

– Det är ett faktum att olika delar av Norden har olika fysiska förutsättningar och det gäller både vägar, telekom och annan infrastruktur. Norge består av berg och dalar och det ställer till problem för alla typer av storskaliga infrastrukturprojekt, säger Thomas Tangerås. I debatten om gränshinder har liknande synpunkter tidigare framförts av Statnett, Energi Norge och Nord Pool.

Privata transmissionsnät?
I åren framöver kommer den nordiska elmarknaden allt mer att knytas ihop med kontinenten och Storbritannien. Flaskhalsarna vid den nordtyska gränsen förväntas avta och Storbritannien ska integreras med Norden.

Statnett och brittiska National Grid har påbörjat arbetet med en ny havsförbindelse North Sea Link. I Norge utreds även North Connect, en ny transmissionslinje till Skottland med Vattenfall som delägare.

Ur nordisk flaskhalssynpunkt kunde det kanske se smartare ut om Norge och Sverige koncentrerade sig på mer effektiv transmission i Skandinavien, menar Thomas Tangerås.

– Men när marknader växer sätts gärna gamla strukturer på prov när möjligheten till förbättrad intjäning ökar, säger Thomas Tangerås.

– Generellt kan jag ju också tycka att man i Norden borde lätta mer på restriktionerna för privata initiativ att bygga och äga transmissionsnät.

* * *

Behöver bättre integration: Rapporten Transmission Network Investment across National Borders: The Liberalized Nordic Electricity Market är skriven av Thomas Tangerås och Lars Persson vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Med Norden som exempel presenterar de förslag på hur man kan förbättra det europeiska elmarknadssamarbetet genom att förstärka de enskilda ländernas incitament till samordning och öka effektiviteten i investeringarna. Lars Persson är professor i nationalekonomi och vice vd på IFN. Thomas Tangerås har doktorsgrad i nationalekonomi och är programchef för IFN:s forskningsprogram Elmarknadens ekonomi. Programmet bedriver forskning kring elprisbildning, elnätsreglering och incitament för investeringar. IFN är en privat oberoende stiftelse och en ledande forskningsmiljö inom nationalekonomi. Stiftelsen grundades 1939 av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen. Transmission Network Investment across National Borders (…) publicerades 17 oktober 2018 och finns här. Rapporten ska efterhand utgöra ett kapitel i en kommande bok som handlar om elnätsinvesteringar.

Flaskhalsar ger marknadsmakt: 2014 stack Thomas Tangerås och Johannes Mauritzen vid Norges Handelshøyskole (NHH) hål på myten om elmarknadens alltid fungerande konkurrens. Genom att utveckla en metod för utvärdering av vattenkraftbaserade elmarknader fann de en hel del marknadskoncentration i form av få stora producenter och flaskhalsar för import, kombinerad med politiska och ekonomiska hinder. Samtidigt är elkunderna okänsliga för kortsiktiga marknadsprisändringar eftersom kundpriserna sätts på exempelvis månads- eller årsbasis. ”Koncentrerade marknader med prisokänslig efterfrågan är sårbara för utnyttjandet av marknadsmakt,” konstaterade Tangerås och Mauritzen. ”Inte minst de senaste årens rekordhöga prispikar har därför lett till spekulationer om att företagen utnyttjar sin storlek till att pressa upp priserna.” Rapporten Real-time versus Day-ahead Market Power in a Hydro-based Electricity Market finns här.