Kina blir allt aktivare på den europeiska energimarknaden. Hur ska Sverige agera om Kina vill köpa strategiska energiföretag här?

Det statliga kinesiska bolaget China Three Gorges lade i maj ett bud på Portugals största elproducent EDP. Det portugisiska företaget har därefter uttryckt sig försiktigt positivt till China Three Gorges planer, men anser att det aktuella budet är för lågt. Om affären går igenom skulle det innebära att China Three Gorges, som redan äger 21 procent av EDP, får en majoritetsandel. Det skulle ge Kina ett stort inflytande över Portugals energiförsörjning. Sedan tidigare är bolaget State Grid Corporation of China den enskilt största ägaren, med en ägarandel på 25 procent, i REN som ansvarar för det portugisiska elnätet.

Portugal är inte det enda exemplet på att kinesiska bolag investerar i den europeiska energisektorn. Statliga kinesiska bolag kontrollerar redan “signifikanta andelar” i det italienska kraftnätet, brittiska gasnätet och i den grekiska nätoperatören, enligt sidan Euractive. Ett annat exempel är att China General Nuclear äger en tredjedel av det brittiska kärnkraftsprojektet Hinkley Point C. Totalt gick cirka en tredjedel av de kinesiska investeringarna i EU mellan 2010–2014 till energisektorn. Därmed var energi den sektor inom EU som kinesiska företag investerade mest i, enligt en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

Det finns en oro för vad kinesiskt ägande av strategisk infrastruktur i EU-länder kan innebära ur ett säkerhetsperspektiv. Exempelvis agerade den tyska regeringen för att förhindra State Grid Corporation of China från att köpa 20 procent av eldistributören 50 Hertz som levererar el till 18 miljoner tyskar.

Det pågår förhandlingar inom EU om regler för granskning av utländska investeringar, EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström hoppas att ett beslut ska kunna fattas innan årsskiftet.

– Processen, som är frivillig för de enskilda länderna, ska kunna användas när ett kinesiskt företag vill köpa upp en tillgång som är kritisk för samhället. Det skulle kunna vara satellitsystemet Galileo eller system för transporter eller energi, förklarar Maria Åsenius, som är stabschef hos Cecilia Malmström, för SvD.

Jerker Hellström, som är forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut och har skrivit en rapport om kinesiska investeringar i Europa, känner på rak arm inte till något fall där en kinesisk investerare visat intresse för ett svenskt företag inom energisektorn. Men han anser att det finns skäl för Sverige att vara mer granskande.  

Jerker Hellström

– Det finns inget skäl att inte ha någon granskning. Åtminstone krävs det samordning mellan aktörer i Sverige för att få någon typ av hum om vad som egentligen sker och vilka aktörerna är. När det gäller kinesiska investerare så hör det mer till vanligheterna att det är svårt att ta reda på varifrån kapitalet kommer och vilka som egentligen ligger bakom ett bolagsförvärv, säger Hellström till Second Opinion.

Frågan har kommit upp i svensk politik. Moderaterna vill införa ett tillståndstvång för utländska direktinvesteringar och föreslår att Sverige ställer sig positiv till att få fram ett EU-regelverk om granskningar.

– Det har en längre tid funnits en viss aningslöshet gentemot de kinesiska investeringarna. Vi vill att Sverige ska skaffa sig en lagstiftning som innebär att vi på allvar kan göra säkerhetsbedömningar av om det finns risker, säger Ulf Kristersson till DN.

Regeringen är mer avvaktande och skrev i november att förslaget från EU är “alltför bristfälligt för att det ska kunna bedömas”. I mars skrev dock regeringen att de ”delar uppfattningen att det finns en problematik kring övertagandet av verksamheter som hanterar känslig infrastruktur och känslig teknologi, och är beredd att engagera sig kring hur dessa utmaningar bäst kan hanteras.”

Frågan om vem som ska kunna få äga energiinfrastruktur lär fortsätta vara laddad.