Energiuppgörelsen syddes ihop av statsrådet Baylan och marknadsfördes som en framgång – men vad gäller vindkraften kom verkligheten snabbt ifatt och förvandlar triumfen till huvudvärk, skriver Jan Hedman och Jonny Fagerström från Föreningen Svenskt Landskapsskydd.

Svensk Vindkraftförening och några vindföretag skriver i SvD att “Ett totalhaveri är nära för vindkraften“. Ett nödrop sänds även ut från branschorganisationen Svensk Vindenergi: “Förtroendekris för elcertifikatsystemet.“ Dagens Industri skriver “Desperat läge för vindkraften.“ Centern kräver att regeringen kallar partierna bakom energiöverenskommelsen till krissamtal.  Vad är det som hänt?

De två organisationerna har varit framgångsrika med att utverka ekonomiskt stöd till medlemsföretagen, vindkraftproducenterna.  Elcertifikaten innebär mångmiljardsubventioner från våra elräkningar till vindkraftbolagen. Systemet  förutsätter en viss önskad utbyggnadstakt. Stödet stryps successivt när det byggts för mycket. Så sker nu.

Utbyggnadsmålet som var satt till 2020 är redan nästan uppnått. Därför har värdet på elcertifikaten – dvs. stödet – rasat sedan i höstas, från en redan låg nivå. Samtidigt är elpriserna låga.

Det är enligt Vindkraftföreningen  “en ekonomisk katastrof där de mindre aktörerna blir tvingade att sälja sina vindkraftverk med stora förluster.“  Samtidigt driver vindbolagen som signerat  SvD-artikeln andra agendor på sina hemsidor – optimismen och framtidstron vet inga gränser. ”Bransch som har framtiden för sig” och ”vindkraften är mycket konkurrenskraftig” kan saxas som exempel.

Budskapen är motsägelsefulla, men bakgrunden är enkel. Man vill dels till allmänheten sprida bilden av hur framgångsrik vindkraften är. Samtidigt vill man från statsmakten återkommande utverka mer subventioner – vilket man lyckats med. Subventionerna från elcertifikatsystemet fortsätter till 2045, det vill säga inte mindre än ytterligare 28 år.

Budskapet från de två organisationerna har varit att ju mer det byggs, desto bättre.  Och det har branschen tagit fasta på – med förödande resultat.

Vem tar på sig ansvaret? Svensk Vindenergi svär sig fri, och menar på sin hemsida (17-02-10) att ansvaret delas mellan regeringen och Energimyndigheten: “Investerare i svensk förnybar el har tappat förtroendet för politikernas och myndigheternas förmåga att sköta dagens elcertifikatsystem.“  Vd för Energiföretagen Sverige varnar å sin sida politiker för att fatta förhastade kortsiktiga beslut,  och påpekar att investeringar i ny elproduktion inte behövs just nu (Second Opinion 17-02-02).

Energiuppgörelsen – hopsydd av statsrådet Baylan – marknadsfördes som en framgång, men vad gäller vindkraften kom verkligheten snabbt ifatt och förvandlade triumfen till huvudvärk. Centern efterlyser nu krissamtal mellan partierna, men Baylan avvisar detta och hänvisar till att företagsrisker är en naturlig del i en marknadsekonomi.

Marknadsekonomi?

Farsen fortsätter. Liberalerna och Sverigedemokraterna analyserade situationen rätt,  klev av Energikommissionen hösten 2016, och står utanför uppgörelsen. Möjligen ler de nu i hemlighet. Tala om gratispoäng……

Jan Hedman , ordförande, Föreningen Svenskt Landakapsskydd – FSL
Jonny Fagerström,  Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL