Ordet förnybar har blivit ett honnörsord. Företeelser, som vind, vatten och biomassa, tilldelas politiskt denna egenskap. Men vad innebär det? Det garanterar varken uthållighet eller miljövänlighet. Det är enbart ett politiskt illusionsnummer.
Begreppet ”förnybar” innebär att man använder resurser som av sig själv eller med lämpliga åtgärder återskapas. Därmed blir det självklart att någon 100 % förnybar verksamhet inte existerar. Man använder alltid någon resurs som inte förnyas. Det kan vara för att bygga anläggningar eller under transporter osv. Man måste därför istället tala om hur stora icke förnybara resurser som man förbrukar. Naturligtvis måste allt som behövs till verksamheten ingå och sättas i relation till den nyttighet man får.
Professor Björn Karlsson vid Linköpings Tekniska Högskola räknade på 1990-talet ut att den tidens vindkraftverk (standardstorlek 250 kW) använde c:a 50 ggr mer material (icke förnybart) per producerad kWh än ett kärnkraftverk. Idag, när man bygger väsentligt större vindkraftverk har denna siffra säkert förbättrats något, men det torde fortfarande gå åt 10 – 20 ggr så mycket material per producerad kWh från vindkraft än från kärnkraft. För kärnkraft är också bränslemängden så liten att denna utgör en liten del av byggmassan. Den kan och skall räknas in i materialåtgången men påverkar den inte nämnvärt.
Ingen resurs är heller obegränsat förnybar. Det kan vara en större katastrof att överutnyttja en skenbart förnybar resurs än att göra slut på en ändlig resurs. Biomassa och vatten räknas ofta som förnybara, men flera stora miljökatastrofer har orsakats av överutnyttjande av dessa. Några exempel:
– Bohusläns skärgård bestod av ekbevuxna holmar tills man högg ner ekarna för att bygga fartyg. När ekarna försvann eroderade jorden och spolades ut i havet, så idag är det klippöar.
– Saltsjudningen på danska Läsö hotade hela ön eftersom man eldade upp all skog för att få bränsle till saltproduktionen.
– Bränslebehovet till järnhantering och glasbruk avskogade stora områden i Sverige.
– Miljökatastrofen runt Aralsjön har som huvudorsak att man överutnyttjade vatten för att bevattna bomullsfälten. Det förvärrades av att man också använde bekämpningsmedel.
– Stora delar av Indien har förstörts av att man behövde biobränsle för värme till matlagning mm.
Tänk också på t.ex. den förnybara resursen fisk, där vissa arter hotas p.g.a. överutnyttjande.
Det uppstår miljöskada även utan överexploatering. Vattenkraft orsakar stora förändringar i de ekologiska systemen, med helt nya förutsättningar för livet under vattenytan.
För vindkraften kan man i SOU 1999:75 se att den har många potentiella risker, som påverkan på djurlivet och på människor. Man konstaterar också att kunskapen om miljöeffekterna är mycket dåliga. Tyvärr gäller detta fortfarande eftersom man inte gjort något för att öka kunskapen i dessa frågor.
Den småskaliga vedeldningen orsakar enligt naturvårdsverkets rapport 4224 c:a 500 cancerfall per år i Sverige. Detta är både en stor miljöförsämring och en hälsorisk, som är långt större än en mycket stor kärnkraftsolycka.
Det är därför dags att skrota det politiska illusionsnumret ”100 % förnybart”.
14 Kommentarer
14 Kommentarer
Imre Pázsit
2 april, 2018: 7:52 f mReds anmärkning: Kommentaren skrevs i anslutnig till publiceringen av artikeln, men kom av någon anledning bort och publiceras först nu i april 2018.
Intressant att Lars Sundstöm påstår att Nils-Erik Nilsson och Sture Helmersson är ensamma (?). Det verkar för mig som om det tvärtom är han som är ganska ensam i denna diskussion. Dessutom var hans huvudargument för detta en diffus beskrivning av IVA-seminariet med Klimatpolitiska Rådet. Sistnämndes verksamhet har jag ingen insyn i, däremot reagerar jag på att inlägget kan ge ett intryck av att IVA i sin helhet, eller akademikerna/professorerna i allmänhet, skulle vara emot långsiktig användning av modern kärnenergi, även om detta budskap är dolt i texten. Så är inte fallet, och därför får detta inte stå oemotsagt. Inget lärt sällskap, inklusive IVA eller KVA, har någonsin tagit en sådan ställning.
IVA har 12 avdelningar och 1300 ledamöter, varav avdelningen för Elektroteknik där seminariet hölls är Avdelning II. Det finns många olika meningar bland de olika avdelningarna och ledamöterna, vilket är vanligt i akademiska kretsar. T ex Avdelning VII (Teknikens grunder och gränsområden), där undertecknad är ledamot, som har en definitivt positiv syn till kärnkraftens användning i Sveriges energimix, på grund av dess fördelar för miljön. För att nämna ett namn, är en av ledamöterna Lars G Larsson, tidigare ordförande för Avdelningen. Han har varit avdelningschef vid Statens kärnkraftinspektion samt chef för miljö- och energiavdelningen på Industriförbundet. Han har fått många flera utmärkelser både nationellt och internationellt, bl a blev han vald ganska nyligen som en av Chalmers fyra nya hedersdoktorer 2018:
https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Chalmers-hedersdoktorer-2018.aspx
För att få en uppfattning om IVAs samlade inställning när det gäller rollen av och utsikterna för de olika energiformer i Sveriges framtida energiförsörjning, är den bästa källan rapporten ”Elproduktion – Tekniker för produktion av el”, vilken är slutrapport från IVA-projektet “Vägval el” (kanske var detta som Lars Sundström kallade “Vägval klimat”, men det finns inget sånt). I rapporten, som kan fås från IVA, finns kärnkraft med bland alla andra energikällor, med slutsatsen att nästa generationens reaktorer (Gen-IV) samt så kallade små och medelstora reaktorer (SMR), genom sin begränsade miljöpåverkan, återanvändning av bränsle, höjd säkerhet och drastisk minskning av avfall m m, har en potential att vara med i ett framtida elproduktionssystem. IVAs syn på kärnkraft är alltså mycket mer balanserad än inlägget av Lars Sundström vill ge sken av.
Imre Pázsit
SvaraProfessor på Chalmers tekniska högskola
Einar Fjellman
20 februari, 2018: 1:15 e mDet är en olycka att begreppet ”förnybar” kommit att styra inriktningen av vår elproduktion. Det borde naturligtvis bytas ut mot ”utsläppsfri” eller annan beteckning som fokuserar på minskad klimatpåverkan, det skulle frigöra mycken tankemöda och teknik som nu är mer eller mindre bannlyst för energiförsörjning. Den energiöverenskommelse som gjordes 2016 undertecknades inte av Liberalerna. Mitt parti lämnade förhandlingarna, huvudsakligen därför att ytterligare utbyggnad av vindkraften framstår som meningslös. Sverigedemokraterna undertecknade heller inte, de var inte inbjudna att delta om jag minns rätt.
Hur som helst tror jag inte att denna överenskommelse kommer att hålla särskilt länge. Så här sa Erik Ek, driftchef på Svenska Kraftnät, i en artikel i Dagens Industri den 21 december (något förkortat): ”Om det blir en tioårsvinter så klarar vi inte elförsörjningen av egen kraft, även om alla tillgängliga kraftverk går för fullt och vi använder den särskilda effektreserv som vi upphandlar inför varje vinter.” Hans yttrande gällde dagens situation, om några år skall två reaktorer i Ringhals stängas ner. Då förvärras ju läget ytterligare. Ingen energiöverenskommelse med det uttalade
Svaramålet att vi skall ha 100% förnybar elenergi 2040 kommer att överleva sådana framtidsutsikter. Einar Fjellman (L), Ängelholm.
Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth@Einar Fjellman
21 februari, 2018: 12:21 e mAffärsverket Svenska kraftnät, SvK, är ju part i målet och därmed jäviga.
Deras utsagor kan därför absolut inte tas på allvar.
SvaraEinar Fjellman@Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
22 februari, 2018: 8:54 f m”Svenska Kraftnät (SvK) är den myndighet som ansvarar för att kraftöverföringssystemet är säkert, miljöanpassat och kostnadseffektivt” (SvK’s hemsida). Lars Sundströms avfärdande av varningar från SvK med motiveringen att myndigheten vore jävig och att deras utsagor absolut inte kan tas på allvar är befängt. Det visar dessutom att Sundström själv uppenbarligen inte ansvarar för någonting alls.
SvaraLars Sundström Civilingenjör SunToEarth@Einar Fjellman
22 februari, 2018: 3:25 e mEinar Fjellman är en känd kärnkraftsförespråkare och jag vill säga till honom följande:
Jag betalar nu 5 kronor och 76 öre per kWh!
Om jag lagar till en kyckling i ugnen kostar elen för kycklingen 2 kW x 60 minuter lika med 2 kWh.
Elkostnaden för kycklingens 2 kWh blir över elva kronor.
Om jag köper en kyckling för 20 kronor på Willys(kostade igår 19.90 per kg) så måste jag betala mer än elva kronor extra för att tillaga kycklingen i ugnen.
Jag har kontakt med en företagsledare som omsätter 10 miljoner kronor per år och har 12 anställda. Har är hyfsat intelligent. Igår ringde han mig och bad mig förklara elräkningen gällande hans villa. Han förstod den inte.
Elbolagen blåser medborgarna. Allt handlar om pengar.
Nästan ingen som jag pratar med förstår elfakturorna.
Elbolagen skrattar hela vägen till banken.
Enda anledningen till de fasta avgifterna är att medborgarna inte ska förstå.
Om du inte förstår är det väl bara att betala?
Just det – och vem gör vinsterna?
Elbolagen!
Nej-kräv helt rörlig elfaktura!
Både av elhandelsbolaget och nätbolaget.
Men framför allt av det politiska parti som du tänker rösta på i höst.
SvaraNils-Erik Nilsson@Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
23 februari, 2018: 9:46 f mOm Det statliga affärsdrivande verket Svenska kraftnät är part i målet och därmed jäviga så att deras utsagor inte skall tas på allvar, så undrar jag hur Lars Sundström ser på dem som har direkta kopplingar/intresse i t.ex. Vindkraft, solkraft.
SvaraDe måste ju vara ännu mer parter i målet. Många av dem har ju stora intäkter av olika subventioner till ”sina” kraftanläggningar.
Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
16 februari, 2018: 2:37 e mVi kan vara säkra på att nederbörden kommer att fortsätta komma i många tusen år. Det är tillräcklig anledning för att kalla vattenkraften förnybar.
Vi kan vara säkra på att solen kommer att skina i många tusen år. Det är tillräcklig anledning för att kalla solkraften förnybar.
Vi kan vara säkra på att skogen kommer att växa i många tusen år. Det är tillräcklig anledning för att kalla skogen förnybar.
Vi kan vara säkra på att vinden kommer att blåsa i många tusen år. Det är tillräcklig anledning för att kalla vindkraften förnybar.
Vi kan med bästa vilja i världen tyvärr inte kalla kärnkraften förnybar – eller hur?
SvaraNils-Erik Nilsson@Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
17 februari, 2018: 4:08 e mNederbörd kommer i varierande utsträckning, men dammarna och anläggningarna i övrigt är varken oändligt hållbara eller kommer till av sig själv. De förnyas heller inte av sig själv när de är uttjänta. De utgör en del av de icke förnybara resurser som vattenkraften använder.
Solen kommer att skina, men solceller mm. är inte heller varken oändligt hållbara eller förnybara utan framställs av icke förnybara resurser.
Skog, liksom annat som kan använda som s.k. biobränsle, kommer förhoppningsvis att växa, annars är det nog slut även med människorna. Men här har vi historiskt på många ställen grovt överskridit gränsen för förnybarhet. Se exemplen i min första artikel. Även här krävs anläggningar, transporter mm. som använder icke förnybara resurser.
Vinden kommer säkerligen att fortsätta blåsa, men vindkraftverken är icke förnybara.
Inte heller anläggningarna för distribution eller underhåll av anläggningar går att utföra utan att använda icke förnybara resurser.
All elproduktion utnyttjar icke förnybara resurser, Därför är begreppet 100 % förnybar enbart ett politiskt illusionsnummer.
SvaraLars Wiegert@Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
17 februari, 2018: 9:55 e mTja, med den nya generationens reaktorer kan det hittills använda bränslet räcka i flera tusen år utan att nytt uran behöver brytas. Det är lika förnybart som de kraftslag som hr Sundström räknar upp.
SvaraHur kan det komma sig att de kraftslag som politiskt kallas förnybara behöver subventioneras långt över öronen för att någon alls vill satsa på dem?
Hur kan det komma sig att det kostar 1600 MILJARDER SEK för att skapa ett elkraftsystem utan kärnkraft? Det är en och en halv gånger hela landets årsbudget. Hur kan det vara lönsamt att kasta så mycket pengar i sjön? För de pengarna får vi ett kraftsystem med slumpmässig leveranssäkerhet och ökad användning av fossilkraft. Vi får betala dyrt för att skapa ett system med större klimatpåverkan än vi har nu.
Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
15 februari, 2018: 1:21 e mNils-Erik Nilsson är ganska ensam numera.
Jag besökte ett kortare seminarium i förrgår kväll på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademins avdelning för Elektroteknik. Man bjöd på kaffe och goda semlor. Sammanfattningsvis var det högsta klass gällande hela sammankomsten.
Detta var det första framträdandet för Klimatpolitiska Rådet. Det nystartade Klimatpolitiska Rådet ska fram till 2045 följa, granska, utvärdera och ibland rekommendera förändringar gällande den av alla Sveriges framtida regeringar och riksdagar förda klimatpolitiken fram till 2045. Klimatpolitiska Rådet är tillsatt av nuvarande regeringen och kommer att fram till 2045 följa den klimatpolitiska överenskommelsen som sju av åtta politiska partier ställt sig bakom. Överenskommelsen har ett antal delmål år 2030, 2040 och ett slutmål 2045 som innebär nollutsläpp av koldioxid.
Ordförande för Klimatpolitiska rådet är civilekonomen Ingrid Bonde. Till sin hjälp har hon sju rådsledamöter, mestadels professorer, och ett rådskansli med Ola Alterå som kanslichef. En av ledamöterna är professor Tomas Kåberger Chalmers vilket borgar för extra hög kvalitet. Det är ett klokt och medvetet val att samtliga är akademiker för att slippa olika särintressens påverkan. Särskilt viktigt att ingen från el- och energibranschen ingår.
Klimatpolitiska Rådets första rapport kommer om ca två veckor.
Varje regering kommer att lämna en handlingsplan vart fjärde år fram till 2045. Den första handlingsplanen kommer i november 2019.
Ingrid Bonde berättade att Klimatpolitiska Rådet gärna ser att alla aktörer ger sin syn på utvecklingen och Karin Byman berättade om sin roll som projektledare för Vägval för klimatet och underströk att det är viktigt hur vi lägger pusslet. Ingrid Bonde lyfte fram att vi idag inte har någon bra energistatistik och att lösningen är att energieffektivisera. Kapitalet kommer att söka sig till de hållbara lösningarna.
Svante Mandell, chef för miljöekonomiska enheten Konjunkturinstitutet, berättade om olika kostnadsutfall beroende på hur långt man når gällande klimatmålet 2045. Svante Mandell vill att vi hushållar med resurserna, skapar långsiktig politik och skapar politik som kan exporteras.
Mattias Goldman från tankesmedjan FORES berättade om de stora ekonomiska vinster som samhället gör genom att följa den klimatpolitiska överenskommelsen. Gällande fondplaceringar har det visat sig att hållbarhetsaktierna är mest lönsamma. Varje investerad krona i ”gröna” åtgärder ger fyra kronor tillbaka. Sverige kommer att ha världens ”grönaste” stål i framtiden. Redan idag satsar Ryssland kraftigt på ”grönt” stål. I England satsar satsar bilindustrin på aluminium som är ”grönt” tillverkad. På grund av avgasskandalerna på VolksWagen har företaget fått stora problem. De får inte tag i lärlingar. För unga är det idag mycket mer attraktivt att jobba på Tesla och andra gröna arbetsplatser.
Mattias Goldman berättade också att Vattenfall nyligen vann en stor upphandling med vindkraft utan subventioner i Storbritannien till lägre priser än kol och kärnkraft och att Sverige inte har särskilt höga miljöskatter jämför med andra länder. Mattias frågar sig också varför vi ska skydda vissa branscher från full beskattning. Det finns inga större problem med att flytta industrier till andra länder. Se på varvskrisen i Göteborg och teko-krisen. Så varför ska industrin ha lägre energiskatt?
Mattias Goldman gav också några exempel på bra business med att vara först: I Södertälje rullar världens första eldrivna Scaniabuss som laddas via induktion. Scania har nu fått in rejält med beställningar av sådana bussar från olika håll. Bara genom att regeringen börjat prata om ökad flygskatt har flygresorna minskat redan innan skatten är på plats! I Sverige satsade vi på etanolbränsle för våra bilar vilket blev ett fiasko men plötsligt säljer vi etanol för miljarder till Tyskland. Sjuparti-överenskommelsen om klimatmålet är unik och om Sverige når målet blir vi som ”Världsutställningen för klimatarbete”.
Den allmänna slutsatsen var att det lönar sig rejält att satsa på gröna investeringar. Om du är först med gröna satsningar får du fler investerare.
Jämfört med Energiforsk seminarium om NEPP häromdagen var IVA:s seminarium om klimatet gällande den genomsnittliga intellektuella nivån hos de föredragande avsevärt högre.
Mattias Goldman är förmodligen Sveriges mest intressanta och stimulerande talare i dessa sammanhang. Rekommenderas.
SvaraSture Helmersson@Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
15 februari, 2018: 9:40 e mNej, kapitalet söker sig inte till ”hållbara lösningar”. Kapitalet söker sig dit där det gödslas med skattepengar!
SvaraLars Sundström Civilingenjör SunToEarth@Sture Helmersson
16 februari, 2018: 9:28 f mNej Sture Helmersson. Du och Nils-Erik Nilsson är idag mycket ensamma.
Sju av de åtta riksdagspartierna har redan klivit på den förnybara vagnen.
Vill du stå kvar på station med Sverigedemokraterna?
Läste du dagens artikel från moderaternas miljöpolitiska talesperson Maria Malmer Stenegard?
Maria Malmer Stenegard skriver att moderaterna nu satsar tre gånger mer på klimatåtgärder är miljöpartiet!
Aldrig förr har det investerats så mycket i vindkraft som under 2017. Det gör att vindkraftsproduktionen förväntas öka med cirka 60 procent på fyra år. Dessutom kan Sverige nå riksdagens mål om ytterligare 18 TWh ny förnybar elproduktion redan 2021, nio år tidigare än målet är satt. Det framgår av Svensk Vindenergis senaste statistik och prognos över vindkraftsutbyggnaden.
– Det är bra för både näringslivet och klimatet att utbyggnaden av förnybar elproduktion går rekordsnabbt. Det underlättar elektrifieringen av transport- och industrisektorn, samtidigt som vi kan exportera klimatvänlig el till länder med mycket kolkraft, säger Charlotte Unger Larson, vd Svensk Vindenergi.
Under 2017 fattades rekordstora investeringsbeslut i vindkraft – omfattande totalt 2 079 MW (cirka 6,8 TWh), varav 1 417 MW bara under det sista kvartalet. Det leder till en väsentligt snabbare utbyggnadstakt. Svensk Vindenergi bedömer att vindkraftsproduktionen under de kommande fyra åren ökar med cirka 60 procent, från cirka 17 TWh år 2017 till drygt 29 TWh år 2021.
Baserat på den blocköverskridande energiöverenskommelsen beslöt riksdagen i juni 2017 att elcertifikatsystemet skulle utökas med ytterligare 18 TWh förnybar el mellan 2022 och 2030.
– Energiöverenskommelsen skapade en politisk trygghet för investerarna. Det fanns ett uppdämt investeringsbehov och nu har det inletts en kapplöpning om de sista terawattimmarna i elcertifikatsystemet, säger Mattias Wondollek, ansvarig för elnät och marknad på Svensk Vindenergi.
Den snabba utvecklingen gör att Svensk Vindenergi bedömer att utbyggnadsmålet inom elcertifikatsystemet sannolikt nås redan innan den tilltänkta perioden ens har börjat. Av de 18 terawattimmarna omfattas cirka 9 TWh av redan fattade investeringsbeslut i Sverige och delvis i Norge, som också ingår i elcertifikatsystemet.
Vindkraften kommer nu att spela en viktig roll för att snabbt minska koldioxidutsläppen.
– Den fortsatta vindkraftsutbyggnaden gör att Sverige kan upprätthålla elexporten, trots att kärnkraften av ekonomiska skäl nu börjar avvecklas. Elexporten är mycket viktig för att minska koldioxidutsläppen i Europa, säger Charlotte Unger Larson.
Detta innebär att hundra procent förnybart elsystem till 2040 är mycket troligt.
Till Affärsverket Svenska kraftnät vill jag säga: Sätt nu fart på utbyggnaden av elnätet både i Sverige och till våra grannar. Ni är just nu ett hinder för 100 % förnybart elsystem till 2040.
SvaraNils-Erik Nilsson@Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
17 februari, 2018: 4:05 e mLars Sundström har fel, politikerna satsar inte på 100 % förnybart. De satsat på illusionen om 100 % förnybart. I verkligheten är ingen av de satsningar de gör 100 % förnybar. Alla är beroende av icke förnybara resurser. Man bör därför istället för att kalla dem förnybara tala om hur stora icke förnybara resurser de måste använda per producerad energienhet
SvaraNils-Erik Nilsson@Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
16 februari, 2018: 8:21 f mI min artikel hävdade jag två saker.
1. Några 100 % förnybara elproduktionsmetoder finns inte. Alla kända metoder använder på något sätt icke förnybara resurser.
2. Begreppet förnybar är ingen som helst garanti för varken miljövänlighet, ofarlighet eller uthållighet.
Jag ser inte något i Lars Sundströms svar som motsäger detta.
Jag tycker självklart att vi skall vara aktsamma om miljön och använda metoder för nyttiggörande av energi som gör så lite skada på miljön som möjligt. Det är viktigt att bedömningen av miljöskadan är verklighetsförankrad och i håller sig inom ramen för naturlagarna. Politiska illusionsnummer som ”100 % förnybart” eller, som vi tidigare debatterat, bedrägerier som ursprungsmärkning av el, skall vi snarast fasa ut.
Svara