Ökad elanvändning kan ge effektivare energiförbrukning

Att använda energi och att använda el är inte samma sak. Trots detta kan medierna ha svårt att hålla isär begreppen och bidrar till att sprida myten om att minskad elanvändning automatiskt är bra för att spara energi.

Second Opinion Energi avslöjar myter om energimarknaden som förstärks och sprids genom medierna.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

När det kommer till el- och energianvändning gäller det att hålla isär begreppen: för det är inte samma sak att begränsa användningen av el som energi. Att skilja dem åt lyckas inte alltid medierna med. 
Energi är något som finns omkring oss till exempel i solen, vinden och vattnet, eller lagrad som till exempel råolja.
Energibärare, som el, lagrar eller transporterar energi. El är således ett sätt att flytta energi via ledningar, från en energikälla till en plats där vi vill utnyttja energin. Men att ta vara på elens egenskaper för att använda energi kan vara ett sätt att ta vara på energin mer effektivt.

Det finns flera exempel där användning av el är att föredra framför annat och på det sättet uppnå en effektivare energianvändning.
– Om man ställer en elbil mot en bensinbil och förutsätter att elen produceras på ett effektivt sätt, så finns det en väldigt stor potential i att ställa om till fler eldrivna fordon. El är mycket mer effektivt i användarledet än bensin eller diesel. Verkningsgraden för en bensinmotor är mellan 30 och 35 procent, medan den för en elmotor är upp till 95 procent, säger Helen Lindblom, handläggare på Energimyndigheten med energifrågorna inom transportsektorn som ansvarsområde.

Det hela handlar alltså om hur effektivt man tar vara på energin. Var i kedjan energin omvandlas och hur förlusterna vid varje energiomvandling kan tas tillvara är centrala aspekter. För till exempel en bensindriven moped ligger förlusterna i användarledet och för en eldriven moped i elproduktionsledet. I Sverige har en förflyttning av energiförlusterna skett från användarledet till tillförselledet.

– Övergången till el i industrin och bostäder har visserligen inneburit att energianvändningen har effektiviserats, men samtidigt har det inneburit att tillförseln av energi ökat kraftigt eftersom förlusterna har flyttats från användarledet till tillförselledet, säger Helen Lindblom.

Ett annat exempel på energieffektivitet genom att använda el är när gods transporteras på järnväg i stället för med lastbilar. Förklaringen till att det är mer effektivt är helt enkelt att det eldrivna tåget tar vara på energin på ett bättre sätt än den dieseldrivna lastbilen. Dessutom kan man köra mycket mer gods med ett tåg än en lastbil.

Ett tredje – och omdiskuterat – exempel är huruvida en eldriven värmepump handlar om energieffektivisering eller inte. Faktum i det här fallet är att för en kilowatt-timme el får man ut två till tre kilowatt-timmar värme, alltså en väldigt bra verkningsgrad. Men det finns de som hävdar att eftersom det egentligen är samma värmebehov i huset oavsett om man använder olja, värmepump eller direkt-el, skulle det inte handla om energieffektivisering. Exemplet visar att det kan vara knivigt att avgöra vad som är energieffektivisering och inte.

Frågan om energieffektivitet är just nu högaktuell då EU har lagt fram ett förslag. Enligt det förslag som europaparlamentets energiutskott har röstat igenom ska varje stat få ett tak för sin energitillförsel. Dessutom diskuteras ett förslag på krav för energieffektiviseringsåtgärder motsvarande 1,5 procent distribuerad energi per år fram till 2020. Energibranschen och regeringen är kritisk till förslaget, liksom Energimyndigheten, som menar att verktyget blir trubbigt och inte riktar in sig på de sektorer där energibesparingarna behövs som mest.

– Vi är emot ett tak eftersom det kan slå hårt mot svensk industri. När det gäller förslaget på energieffektiviseringsåtgärder är vi också tveksamma. Det finns en risk att ett sådant förslag motverkar uppfyllandet av andra mål som utsläppsmålet och förnybartmålet. Ett problem är att transportsektorn inte inkluderas i förslaget, vilket innebär att den sektor som är mest fossilberoende inte omfattas. Risken är att vi inte lägger resurserna på de sektorer där de gör bäst nytta, säger Helen Lindblom.

Den svenska elförbrukningen ligger på en relativt konstant nivå och har gjort det sedan 1970- och 80-talen då uppvärmningen av våra fastigheter flyttades över från olja till el. Sveriges elanvändning, inklusive distributionsförluster, har sedan dess legat mellan cirka 140 och 150 terawatt-timmar per år. Och förbrukningen kommer inte att drastiskt förändras i framtiden. Energimyndigheten gör prognoser för Sveriges elförbrukning – både på kort och på lång sikt. I det korta perspektivet, fram till 2013, kommer användningen i stort sett vara oförändrad, medan den fram till 2030 kommer att öka.

– 2030 beräknas den årliga användningen i Sverige att vara 152 terawatt-timmar. 2007 var den 146 terawatt-timmar, så det handlar om en fyraprocentig ökning i den långa prognosen, säger Helen Lindblom.

Det finns de som vill se en ännu större ökning av elanvändningen. Inte minst för tillväxten i samhället, men också av klimatskäl. Till exempel menar Greenpeace att det är nödvändigt för att minska utsläppen och nå klimatmål. När den fossilburna fordonssektorn ska bli eldriven räknar Greenpeace med att Sverige kommer att göra av med 169 terawatt-timmar per år.

Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*