För att klara leveranssäkerhet och omställning av energisystemet behövs en ny marknadsmodell. Det skriver Nils Andersson, Lennart Billfalk och Gunnar Lundberg, samtliga med bakgrund på ledande positioner i energibranschen. De uppmanar energiminister Khashayar Farmanbar att ta initiativ och överlägga med riksdagens partier.
Det finns idag ingen som har helhetsansvar för att överblicka hur mycket elanvändning som går att täcka med befintligt produktionssystem på sikt. I Norden är vi starkt beroende av att klara torrår med låg vattenkraftproduktion och perioder med lite vind. De enskilda producenterna har inget ansvar för leveranssäkerheten. Svenska kraftnät gör omfattande simuleringar på det nordiska kraftsystemet med kopplingar till kontinenten. Det finns alltså underlag och metoder för att bedöma leveranssäkerheten.
Bild: Energiminister Khashayar Farmanbar i riksdagsdebatt den 14 januari. Från riksdagens direktsändning.
Något måste göras för att garantera att leveranssäkerheten inte urholkas när Sveriges elanvändning förväntas att närmast fördubblas. Kunderna förväntar sig hög leveranssäkerhet och el till rimliga priser på platser och tidpunkter som dom själva bestämmer.
Dagens kortsiktigt höga elpriser leder inte till att det byggs ny elproduktion. Det är alltför korta tider för att investeringar ska bli lönsamma. Investerare behöver prissignaler flera år framåt i tiden. Att planera, få tillstånd och bygga tar många år och investeringen ska sedan användas under decennier.
Ett arbete för bättre leveranssäkerhet har startats inom EU genom att alla nätägare ska ta fram så kallade nätutvecklingsplaner. Dessa planer ska göras även av lokalnätägare. Planen ska innehålla information om investeringar för de närmaste fem till tio åren med särskilt fokus på infrastruktur som krävs för att ansluta ny produktionskapacitet och exempelvis elbilsladdning. På detta sätt kommer lokalnätägaren att få en mycket bra bild av hur kundernas behov av leveranssäker el utvecklas i sitt nät. Detta är en helt ny roll för nätägarna som hittills byggt sina nät efter ansökningar om anslutning från nätkunderna. Finns ingen kapacitet för nyanslutning så nekas kunden anslutning med allvarliga konsekvenser för näringsidkare. Genom att lokalnätägaren begär el från överliggande regionnät skapas också en bild av det samlade regionala behovet av leveranssäker el.
Med de planer regionnätägarna tar fram och förmedlar till Svenska kraftnät skapas en bild av landets totala behov av leveranssäker el. Svenska kraftnät kan i god tid göra leveranssäkerhetsberäkningar avseende både energi och effekt baserade på befintliga och beslutade utbyggnader. På så sätt återskapas en modell som synliggör den svenska elmarknadens leveranssäkerhetsnivå, en modell som försvann i samband med avregleringen i mitten av 1990-talet. Utgående från sina beräkningar kan Svenska Kraftnät informera marknaden om var eventuella flaskhalsar kommer att uppträda och var det behövs ny elproduktion som tryggar elförsörjningen.
När Svenska kraftnät då analyserat leveranssäkerheten för energi i landet och kommer fram till att det exempelvis behövs ett rejält tillskott i södra Sverige, utöver vad marknaden åstadkommit, tar Svenska Kraftnät in anbud hos producenter som förbinder sig att investera, leverera och vad man vill ha betalt utöver marknadspriset på el.
Svenska kraftnät får ekonomiskt utvärdera anbuden avseende energi, effekt, reglerbarhet, stabilitet och stödtjänster. På detta sätt kommer flera anbudsgivare att konkurrera och merkostnaden kommer att minimeras. Svenska kraftnät tar ut merkostnaden som en stamnätskostnad som fördelas på nätägarna.
Den långsiktiga leveranssäkerheten för både effekt och energi kan på så sätt garanteras och alla kunder kan förlita sig på att få den el man efterfrågar och till rimlig kostnad.
En ny marknadsmodell som kombinerar Energy Only-modellen dvs dagens marknadsmodell med riktad konkurrensupphandling av ny kapacitet kommer enligt vår uppfattning att bäst gynna omställningen av hela energisystemet och därmed bidra till att uppfylla högt ställda klimatmål. Detta ligger också i linje med EUs mål om en gemensam elmarknad med transparent prissättning. Det vore förödande för Sverige om aktuella industriinvesteringar äventyras för att det inte går att lita på elförsörjningen.
Vi uppmanar energiminister Khashayar Farmanbar att snarast överlägga med övriga partier att låta utreda och införa en ny marknadsmodell som garanterar leveranssäkerheten.
***
Not: Idag presenterar energiminister Khashayar Farmanbar regeringens elektrifieringsstrategi.
Författarna
Nils Andersson, civilingenjör, tidigare vd för Kraftverksföreningen, ledamot i NordPools styrelse, affärsutvecklingsansvarig på Elproduktion Norden på Vattenfall och ordförande i utredningen om elcertifikat
Lennart Billfalk, teknologie doktor, tidigare vd för Elforsk (numera Energiforsk), tidigare vice vd i Vattenfall med ansvar för teknisk utveckling och strategisk planering.
Gunnar Lundberg, civilingenjör, tidigare anställd i Vattenfall som marknadschef, regionchef, vd för Vattenfall Regionnät samt Regulatory affairs, ordförande i Eurelectric market committee.
6 Kommentarer
6 Kommentarer
Lennart Nilsson
4 februari, 2022: 6:12 e mDenna debattartikel ger intrycket att de fd direktörerna på Vattenfall fått kalla fötter om avregleringens frälsning.
Jag har heller inget minne att av att någon dessa, eller andra ledande företrädare på Vattenfall i början av 90-talet, motsatte sig en avreglering av elmarknaden. Min minnesbild är att alla direktörer i ledningen bejakade avregleringen (liksom de ville börsnotera Vattenfall). Då som nu anslöt sig Vattenfalls ledning till det som är politiskt korrekt. Trots att det ändå på den tiden var ingenjörer i ledningen i Vattenfall.
Ingen av dessa direktörer, tillika elkraftingenjörer, har påtalat konsekvenserna av den otyglade vindkraftsutbyggnaden, som till stor del är orsaken till det allvarliga läget för Sveriges elförsörjning idag. En av dem har till och med varit en av arkitekterna för vindkraftens subventioner.
I teorin kunde måhända avregleringen, och kraftiga elektriska förbindelser till Europa, ha varit en samhällsekonomiskt klok lösning, med gemensamma kraftverk för att klara de sällsynta effekttopparna i enskilda länder. Men detta var i en tid med enbart planerbar elproduktion i hela Europa.
Nu är läget ett annat. Den väderberoende kraften håller på att driva Europa och Sverige mot en kollaps i elförsörjningen. Sverige måste nu se om sin egen elförsörjning. Det är läge att citera Augustin Ehrensvärds eftermäle: ”..stå här på egen botn och lita icke på Främmande hielp.”
Det är således utmärkt att de fd Vattenfallsdirektörerna nu vill korrigera den totalt misslyckade avregleringen av elmarknaden, och ta nya grepp för att trygga Sveriges elförsörjning. Men de är alldeles för försiktiga i sina förslag och de vill bara halvvägs trycka ned ”ångra-knappen” om avregleringen.
Tyvärr vill inte heller nuvarande ledande företrädare för elförsörjningens aktörer tala klarspråk om problematiken. Det vill säga att det snarast krävs ny planerbar elproduktion i södra Sverige. Och att de enda möjliga alternativen i närtid (10 år) är kraftverk baserade på olja, kol, gas, eller möjligen delvis biobränsle och brännbart avfall. Därefter kan och måste ny kärnkraft bli aktuell.
Faktum är att 2900 MW kärnkraft, och dessutom lokala kraftvärmeverk i bland annat Stockholm och Malmö, av politiska beslut tvingats till nedläggning sedan 2016. Detta sabotage på Sveriges elförsörjning kan ta 20 år återställa, men det är omöjligt så länge det i praktiken enbart är vindkraft som är möjlig att bygga.
De ”tre direktörerna” anger (återigen politiskt korrekt) att ”Sveriges elanvändning förväntas att närmast fördubblas” och de verkar ha stora förhoppningar på Nätutvecklingsplaner och prognoser.
Eufori om ökad elanvändning är inget nytt. Statliga Energikommittén år 1967 lade en prognos om 350-500 TWh elförbrukning år 2000. CDL (Centrala Driftledningen, kraftbolagen) hade 1972 en prognos om 250 TWh elanvändning år 1990. Det landade på 140 TWh i slutet av 80-talet tack var omfattande stimuli för elvärme, och där har det legat sedan dess och toppeffekten i landet har aldrig sedan 1987 nått 27 000 MW.
Kanske även dagens förväntningar om framtidens elanvändning visar sig vara överdrivna, det mesta bygger ju nu på produktion och lagring av vätgas med hjälp av el. Detta finns ännu bara som en illusion.
SvaraAnne hyllander karlhede
3 februari, 2022: 6:00 e mHej igen, föreslår att ni, Nils, Lennart o Gunnar, spatserar upp till departementet o lägger fram er plan, det kan ju förhålla sig som så att departementet inte, varje dag, läser ”second opinion”. Ring nån statssekreterare o boka tider jag.
SvaraBästa hälsningar
Anne
Nils-Olov Jonsson
3 februari, 2022: 4:01 e mTack för efterlängtat förslag.
SvaraEn fråga: skulle man kunna tänka sig att Svenska kraftnät OCH regionnätägarna tillsammans bildade ett organ som gjorde det som ni föreslår att Svenska kraftnät ska göra? Borde inte beslutsgrunder få högre kvalitet då?
Lars Wiegert
3 februari, 2022: 3:13 e mDet är väl knappast överläggning mellan politiker som behövs. Det har vi tidigare sett avskräckande resultat av. Samla istället sakkunskapen inom Svenska Kraftnät och kraftbolagen, så att det kan bli något vettigt av det.
SvaraKenta Nilsson
3 februari, 2022: 2:37 e mTack.
SvaraHelt rätt inriktning. Elmarknaden är ”sjuk”. Det obefintliga övergripande ansvaret för landets energiförsörjning är ett stort problem. När inte de senaste energiministrarna heller förstår problemets vidd blir det lätt fel. Tyvärr är högt ställda klimatmål kanske det som leder oss in på fel väg, utan att det sätter några spår i klimatet men väl i vår energiförsörjning och säkerhetspolitiska läge.
Anne hyllander karlhede
3 februari, 2022: 1:17 e mStort tack. Underbart att ta del av sakkunnigas bedömningar o råd. Hoppas ert erbjudande går fram.
SvaraBästa hälsningar
Anne