– Vattendirektivet är bra och nödvändigt. Det är viktigt för att garantera bra vattenkvalitet i Europa. Men inför den svenska tolkningen av direktivet så saknar jag en diskussion om vattenkraftens roll och betydelse som förnybar energikälla både i det samlade energisystemet och som nationell tillgång för Sverige.

Det säger Richard Holmgren, miljöchef på Vattenfall Vattenkraft, och vill visa på alternativa miljöåtgärder som inte påverkar upprätthållandet av vattenkraftsproduktionen.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Vattenfall inventerade förra året ett stort antal vattendrag och biflöden där de bedriver verksamhet för att se hur dessa påverkas av vattenkraftutbyggnaderna och vad bolaget kan göra för att stärka miljön. 

– Vattenkraften har satt och sätter stora spår i miljön. Samtidigt är vattenkraften förnybar och därigenom klimatvänlig. Under årens lopp har vattenkraftbranschen gjort många bra åtgärder och satsningar på just miljön. Nu ska vi även ta ansvar för åtgärder som följer med införandet av vattendirektivet. Under 2012 har vi på Vattenfall därför startat ett särskilt program där vi ska hitta bra miljöåtgärder som stärker den biologiska mångfalden samtidigt som vattenkraftproduktionen kan upprätthållas, säger Richard Holmgren, Miljöchef på Vattenfall Vattenkraft.

Bolagets fokus i det pågående programmet har hittills varit att hitta åtgärder i biflöden till huvudälvarna och bedöma hur dessa åtgärder kan stärka den biologiska mångfalden. I Lule älv har åtgärdsinriktade pilotprojekt startats under 2013 och omfattande inventeringar har även genomförts i Lule- och Göta älv, inventeringar som samlar all data som finns om vattendragen i dag, berättar Richard Holmgren.

Det kan handla om Vattenfalls egna inventeringar och utredningar men också vad myndigheter har tagit fram. Med hjälp av konsulter utförs också fältbesiktningar där man både tittar på huvudälven och biflöden samt kartlägger bland annat vandringshinder och förutsättningar för att främja biologisk mångfald genom olika typer av åtgärder.
– Innan vi genomför åtgärder i stor skala vill vi ha resultaten från de pågående pilotprojekten som bedömningsgrund och naturligtvis även myndigheternas synpunkter på dessa. Ramdirektivet för vatten implementeras individuellt i EU:s medlemsstater och varje medlemsstat sätter sin egen kravnivå. Eftersom Sverige inte är klar med bedömningen av vilka åtgärdskrav som ska ställas på den svenska vattenkraften så är det vårt program ett bidrag i diskussionen, säger Richard Holmgren.

Ger ni med detta upp fisktrappor och liknande lösningar?
– Nej, det gör vi inte. I vissa fall kan det vara befogat att bygga fiskvandringsvägar eller vidta andra åtgärder som påverkar vattenkraftsproduktionen. Det viktiga är att från fall till fall undersöka vilka åtgärder som är rimliga. Varje älvsträcka är unik och måste granskas utifrån de förutsättningar som finns just där. En kvalificerad avvägning måste göras över vilken miljönytta en åtgärd har, ställt mot samhälls- och klimatnyttan som vattenkraftproduktionen bidrar till i stort. Att ändra lagstiftningen så att generella regler införs vore mycket olyckligt. Då riskerar vi stora förluster av förnybar energi och reglerförmåga samtidigt som den miljönytta som uppstår blir liten eller uteblir helt, säger Richard Holmgren.

Under vintern har Vattenfall gjort en beräkning av vilken påverkan ett generellt införande av fiskvandringsvägar, begränsad korttids- och säsongsreglering samt så kallad minimitappning i torrfåror för vattenkraftsanläggningar med en effekt större än 10 MW skulle få, det här skrev Second Opinion om i tisdags. Dessa åtgärder utgör en del av det som kan bli aktuellt enligt Vattenverksamhetsutredningen. Vattenfalls beräkningar visar på en årlig minskad vattenkraftproduktion i Sverige på mellan 14 och 20 procent eller 8,9 -12,8 TWh. Vattenfall menar att i ekonomiska termer så innebär detta en årlig förlust för samhället på mellan 3,5 och 5 miljarder kronor. Till detta kommer också anläggningskostnader för fiskvandringsvägar på mellan 10 och 18 miljarder kronor och administrativa kostnader för de juridiska processerna.

– Vi är medvetna om att detta är generella beräkningar och en tolkning av det som förs fram i Vattenverksamhetsutredningen. Det är alltså inte säkert att denna typ av åtgärder ska genomföras på bred front, säger Richard Holmgren och fortsätter:
– Det finns ytterligare åtgärder listade i vattenverksamhetsutredningens första rapport, som bland annat syftar till att minska möjligheterna till flödesreglering och en återgång till naturliga flöden i älvarna. Dessa åtgärder kommer att påverka vattenkraftens reglerförmåga kraftigt, såväl under ett dygn som över hela året, om de genomförs. Något som kan innebära problem för regleringen av den pågående vindkraftexpansionen i Sverige.

Han tycker att vattendirektivet är tydligt med att kraven på åtgärder ska ta hänsyn till i vilken utsträckning vattendrag är utbyggda, modifierade och hur samhällsviktig verksamheten är. Men tycker samtidigt att det fortfarande saknas riktlinjer för vad som avses med GEP (God Ekologisk Potential) och hur det ska fastställas i varje vattendrag.

– Det saknas även en nationell energistrategi som väger samman energiproduktionen med miljömål och förnybarhetsmål. Sammantaget skapar det en stor oklarhet över vilka åtgärder som kan bli aktuella för att uppnå målen med vattendirektivet. Jag vill därför se en bredare diskussion där vattenkraftens roll och betydelse lyfts fram ur miljö-, samhällsekonomiska och nationella perspektiv. Vi välkomnar mer genomgående analyser av konsekvenserna av olika åtgärder för såväl elförsörjning som miljön, säger Richard Holmgren.