Från och med den 1 november 2011 delas Sverige in i fyra elområden från att i dag vara ett gemensamt elområde. EU har beslutat att fri konkurrens ska gälla på elmarknaden och det gör att stamnätsoperatörer inte får prioritera att tillgodose den inhemska förbrukningen på bekostnad av andra europeiska länders behov – import och export av el ska ske på lika villkor mellan länder och deras elområden.

Låg förbrukning i norr och stor förbrukning i söder
Den mesta elen som produceras i Sverige kommer från vattenkraft i de norra delarna av landet där förbrukningen är ganska liten i förhållande till produktionen. I de södra delarna av Sverige är det precis tvärtom. Dessutom finns all kärnkraft norr om Sydsveriges elområde sedan stängningen av Barsebäck. Det gör att det finns en obalans i systemet och att elen måste överföras långa sträckor från produktionsplatserna till de platser där den förbrukas. Genom att införa fyra elområden i Sverige hoppas man kunna skapa en bättre balans mellan efterfrågan och tillgång på el och stimulera till att det byggs kraftverk i de elområden där elbehovet är som störst.

Elprisets fundamentala drivkrafter och skillnaden mellan effekt och energi
Om media vill försöka förstå och sedan förklara marknadseffekterna av att dela in Sverige i elprisområden så är det kanske elprisets fundamentala drivkrafter samt skillnaden mellan effekt och energi man bör förkovra sig i.
Effekt behövs i det korta perspektivet oavsett om man byggt ut mycket energiproduktion i ett längre perspektiv.

Bara för att man installerar mycket förnyelsebar elproduktion, t ex vindkraft, som över ett år med hög sannolikhet minst ger en viss total energi, så innebär ju inte det att effekten kommer att finnas tillgänglig när den behövs.
Södra Sverige behöver mer baskraft och hittills finns då främst typerna kärnkraft och olika former av fossilkraft att tillgå. Mer vindkraft tär på befintlig baskraft, eftersom vattenkraften i norr i allt högre grad måste användas som reglerfunktion när det blåser olika mycket.

Särskilt under perioden december till februari kan för de södra elområdet bli mycket ”spikig” prismässigt. Under kalla högtryck vintertid hjälper inte vindproduktion så mycket. Våtår ökar dessutom obalansen inom landet. Sydsveriges prisområden blir då mycket dyrare än de norra, även om det totala priset bör gynnas av våtår i alla prisområden. Vid motsatsen torrår blir skillnaderna mellan prisområden inom landet lägre, medan det totala priset blir högre överallt och beroende av priset på fossila bränslen samt blir extra känsligt för avbrott i kärnkraftsproduktion.

Olika elprisområden kommer att medföra elprishöjningar i söder
Att det numera finns begränsningar i stamnätet beror bland annat på att förbrukningen i de södra delarna av Sverige ökat mycket på relativt kort tid, medan produktionen inte ökat i samma omfattning. Att dela in Sverige i olika elprisområden kommer att medföra elprishöjningar i Sydsverige. Hade genomförandet kunnat skjutas på framtiden 3-4 år hade det skapat möjligheter för de svenska inhemska investeringarna i infrastruktur att nå längre, vilket hade medfört andra förutsättningar för prisområdesindelningen.

En långsiktig fördel med indelningen i prisområden är att det skapas explicita ekonomiska incitament för investering i elproduktion i de dyrare områdena samt för placering av energiintensiva industrianläggningar i de billigare områdena. En förutsättning för att dessa mekanismer ska kunna förbättra situationen är dock att myndigheternas tillståndsgivning inte hindrar, vilket nu är fallet.

Konsekvenserna av avvecklingen av kärnkraftverken i Barsebäck blir nu tydliga. Den bortfallna produktionen i den södra landsändan ersätts bara till liten del av det nya gaseldade Öresundsverket i Malmö, som för övrigt har en mångfalt högre rörlig produktionskostnad.

I elområde 4 (Malmö) är basproduktionen 7,3 TWh/år och konsumtionen 23,5 TWh/år. Det finns ytterligare reservkapacitet på ca 1,5 TWh med produktionskostnader mellan 500 och 1200 SEK/MWh. Elområde 4 är med andra ord beroende av import. Ytterligare förbindelser kommer att förbättra situationen under perioden 2015-2016 beroende på tidplanerna i utbyggnaden av överföringskapacitet.

Som elkund kan man handla el från elhandelsföretag över hela Sverige. Elpriserna kommer dock periodvis att kunna variera, beroende på var i Sverige man använder sin el. På den nordiska elmarknaden utförs all export och import mellan elområden och över nordiska nationsgränser i princip gemensamt av alla deltagare på marknaden. De systemansvariga fördelar den tillgängliga överföringskapaciteten till spotmarknaden på elbörsen NordPool och all export och import sker därmed via NordPool.
Den grundläggande säkringsprodukten på den nordiska marknaden är således terminskontrakt med det nordiska systempriset som underliggande referens. Marknaden för terminskontrakt som är relaterade till systempriset kan i allmänhet anses ha en god likviditet. När flaskhalsar i överföringsnätet uppstår och separat områdespriser till följd, etableras olika prisområden. För att säkra prisskillnaden mellan systempriset och de respektive områdespriserna finns Contract for Difference (CfD) mellan områdespriserna och systempriset. CfD är vanligtvis inte en "trading produkt", utan förvärvas oftast i säkringssyfte. Likviditeten i CfD är därmed också mycket lägre än systempriskontrakten.

Ett stort problem med att införa fyra prisområden i Sverige är den bristande likviditeten i CfD-produkterna. Det är endast ett litet antal producenter som är säljare i CfD-kontrakten. Det finns i stort sett ingen ”spekulativ” handel i kontrakten vilket innebär att producenterna i stort sett dikterar priserna i marknaden eftersom det finns betydligt fler elförsäljningsbolag (köpare) än elproducenter (säljare). Denna obalans innebär att priset på CfD-produkterna drivs upp onödigt mycket. En stor andel av elförsäljningsbolag saknar därför egentliga säkringar för vissa elområden, utan reserverar sig i kundavtalen med att det kan tillkomma ”elområdesjusteringar”. Framförallt drabbas därför fastpriskunder som får bära extrakostnaden för den dåliga likviditeten.

Debatt om nordiska elmarknadsmodellen
I och med den elområdesindelning som nu sker i Sverige har en debatt öppnats upp huruvida den tidigare så internationellt hyllade nordiska elmarknadsmodellen verkligen är optimal. Stora producenter använder nu sin lobbyverksamhet till att tvinga Norden in i en ordning som gäller i kontinentala Europa. Den europeiska modellen är uppbyggd kring en annan logik där den enskilda aktören är mycket mer i centrum av marknaden. Marknadsaktörer köper el i ett område samt överföringskapacitet till ett annat område, där elen sedan säljs. Det är alltså en modell som är närmare besläktad med bilateral handel. För att säkra prisskillnader mellan områden förvärvas istället överföringsrättigheter. Med en finansiell överföringsrätt (FTR) får innehavaren ingen rätt till fysisk överföringskapacitet, men blir istället kompenserad baserat på prisskillnaderna mellan de områden där överföringsrätten är giltigt.
Den nordiska marknadsmodellen är i huvudsak uppbyggd kring den organiserade marknadsplatsen NordPool. Bilateral handel är tillåtet, men är inte centralt i marknaden. På NordPool beräknas priset först för hela marknaden och därefter områdesvis med hänsyn till överföringsbegränsningar. Systempriset är en hörnsten i den nordiska elmarknaden och likviditeten är koncentrerade till handelsprodukter runt systempriset. Med denna marknadsmodell är det inte möjligt för enskilda marknadsaktörer att handla mellan anmälningsområden och all överföring av el över anmälningsområdena går igenom NordPool. I denna modell är det irrelevant för marknadsaktörerna var elen kommer från både när det gäller geografi och motpart. Handeln sker uteslutande mot elbörsen.

Förändringar som – avsiktligt eller oavsiktligt – undergräver det nordiska systempriset kan ha skadliga effekter på funktionaliteten i den nordiska elmarknaden. FTR-kontrakt kan säkert förbättra säkringsmöjligheter åtminstone i vissa prisområden på den nordiska marknaden, men om systempriset undergrävs skulle det innebära en avvägning mellan en något förbättrad säkringsmöjlighet av skillnader i områdespriser på bekostnad av en minskad likviditet gällande säkringsmöjligheter av grundläggande risker.

Om FTR-kontrakt införs bör det göras på ett sätt som inte hotar systemprisets centrala roll. En övergång till endast områdespriser minskar troligtvis likviditeten på de övergripande finansiella systemprisprodukterna, samt ökar marknadsmakten i varje enskilt elområde. En minskning av användningen av de finansiella marknaderna leder dessutom till fler bilaterala avtal vilket minskar transparensen. En övergång till denna europeiska modell skulle främst gynna stora marknadsaktörer och producenter. De flesta förväntar sig också att marknaden skulle bli mer ojämn ur ett konkurrensperspektiv. Det är vidare troligt att marknadsaktörer främst skulle fokusera på sitt eget elområde, vilket innebär ökad marknadskoncentration, sjunkande likviditet totalt, koncentration av den finansiella handeln till ett fåtal områden, samt färre alternativ för konsumenten.

Magnus Thysell
VD Modity