DEBATT
Regeringens förslag till förändringar i omprövningen av miljötillstånd för vattenkraft uppfyller inte det som utlovas i Tidöavtalet, menar Gustaf Hellström, ordförande för Svensk Vattenkraftförening. För småskalig vattenkraft innebär flera av förslagen till och med en försämring.

I Tidöavtalet på sidan 14 står följande: ”Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning”.

Det har nu gått två år sedan M, KD, L och SD skev under avtalet. I januari 2023 togs beslut om en paus av omprövningen av vattenkraften med sex månader. Regeringen har sedan dess nödgats förlänga pausen tre gånger till sammanlagt 30 månader, dvs. fem gånger längre än den initiala pausen.

Bild: Uddby kraftstation.

Den 22 augusti 2024 kom så en promemoria med förslag som skulle uppfylla överenskommelsen. Problemet är bara att dessa förslag till författningsändringar inte på långa vägar uppfyller det som utlovas i Tidöavtalet. För småskalig vattenkraft innebär flera av förslagen till och med en försämring.

Omprövningen drabbar inte bara vattenkraftsägare. Den skadar även livsmiljön för tiotusentals familjer som under århundranden valt att bosätta sig kring uppdämda vattendrag.  Hur kan det då bli så här? Enligt min uppfattning är huvudorsaken att man inte går till botten med problemet och gör något åt en dysfunktionell vattenförvaltning. Det behövs radikala förändringar i lagar och förordningar som styr vattenförvaltningen. Det saknas uppenbarligen politisk vilja att ta tag i saken. Regeringens promemoria tar till exempel inte ens upp det fundamentala problemet med äldre rättigheter.

Att vattenförvaltningen inte fungerar syns tydligt om man ser till hur många anläggningar som fått sina nya miljötillstånd. Av de 113 ansökningar som lämnades in 2022 har endast 28 fått domar som vunnit laga kraft, trots att man initialt valde ut avrinningsområden med vattenkraftsanläggningar som skulle vara enkla att ompröva. Med den här framfarten kommer omprövningen att ta 184 år. Även den beräknade kostnaden för omprövningen har skjutit i höjden.

De stora vattenkraftbolagen har efter en överenskommelse med staten skapat en fond som skulle stå för en stor del av den småskaliga vattenkraftens kostnader, kopplade till omprövningen. Till fonden har avsatts tio miljarder kronor. Det finns beräkningar som visar att kostnaden, med nuvarande regelverk, kan landa på 30–50 miljarder kronor. Då de tio miljarderna uppenbarligen inte räcker och eftersom dessa pengar inte ingår i något formellt avtal, har fondens ägare beslutat att pausa både nya ansökningar till fonden och utbetalningar för jurist- och konsultarvoden. Även för mindre vattenkraftanläggningar handlar det om femsiffriga belopp i kostnader som nu inte ersätts under pausen. Det beklagliga är att endast en mindre del av dessa pengar används till att göra verkliga miljöåtgärder. Huvuddelen går till det administrativa monster som denna omprövning skapat.  Hur kommer vi då ur detta totalhaveri av vattenkraftens omprövning?

Svensk Vattenkraftförening har tagit fram en promemoria med sex fokuspunkter. En vital förutsättning för en fungerande omprövning är en fungerande samverkan mellan vattenkraftsägare och myndigheter, där man fokuserar på miljöåtgärder som ger maximal biologisk nytta till rimliga kostnader. En annan förutsättning är att Sverige i mycket högre grad nyttjar de undantag som EU-rätten medger. En sådan är till exempel möjligheten att klassificera ett vattendrag/vattenförekomst som kraftigt modifierat vatten, KMV. Då sänks kravnivån från god ekologisk status till god ekologisk potential. KMV fråntar inte vattenkraftsägaren att göra miljöåtgärder för bland annat biologisk mångfald, men det ger möjlighet att väga samhällsnyttor mot varandra där miljön är en av många.

Detta är helt i linje med EU:s vattendirektiv. Med hänsyn till att Sverige är EU:s största vattenkraftsproducent, är det anmärkningsvärt att vi ligger bland de lägsta i EU vad avser andelen vattenförekomster som är klassade som KMV. Även om Sverige klassade alla vattenförekomster kopplade till vattenkraft i landet som KMV, skulle vi hamna långt under medelvärdet för EU.

På kort sikt behöver regeringen göra ett antal radikala ändringar i några lagar och förordningar för att få omprövningen att fungera på ett effektivt och rättssäkert sätt. På lite längre sikt behöver hela vattenförvaltningen ses över. Svensk Vattenkraftförening bidrar gärna till detta arbete.