Med mer förnybar kraft i systemet och kärnkraft som passerar åldersstrecket närmar sig den centrala frågan alltmer: hur ska balansfrågan lösas? Tomas Kåberger menar att ansvaret ligger hos elleverantörerna som måste skriva tydligare elhandelsavtal där man inte lovar mer än vad man kan hålla.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Mikael Odenberg, generaldirektör för Svenska Kraftnät, och Tomas Kåberger, professor i energipolicy, har nyligen i Dagens Industri debatterat hur vi uppnår balans i elsystemet. Den centrala frågan är hur problemet ska lösas och hos vem ansvaret ligger. Tomas Kåberger skriver i sin artikel att ansvaret för balansen ligger hos elleverantörerna. Second Opinion Energi har intervjuat honom för att bena ut hans resonemang. 

– Jag ser inte det här som ett samhällsproblem, utan det är ett problem som ska lösas av de som tar åtar sig balansansvar. Grunden för hela elmarknadsreformen är att de tar betalt för att ta balansansvar och levererar det som de har lovat. Hittills har det varit enkelt att uppfylla, för vi har och har haft en överkapacitet. Så därför är det ingen som i dag tar det ansvaret på fullt allvar. Man har lovat större sammanlagda leveranser än man klarar och förlitar sig i stället på slumpen, och slumpen är inte en särskilt bra metod att bygga affärer på, säger han.

Slumpen i det här fallet är att de som använder el inte utnyttjar sitt avtal om elleveranser fullt ut. För skulle alla elkonsumenter samtidigt använda så mycket el som deras säkring tillåter skulle systemet kollapsa, menar Tomas Kåberger.
– Leverantörerna skulle inte klara det och följderna skulle bli dyra. Det pratas mycket om smarta nät, men det är viktigare att aktörerna på elmarknaden uppträder intelligent, säger han.

Tomas Kåberger menar att elleverantörerna måste börja se till att skriva avtal med sina kunder där man inte lovar mer än vad man kan hålla. Här måste också kunderna vara aktiva. Om priset stiger över en viss nivå kan till exempel kunderna avtala sig fram till att elleveranserna till dem ska minska vid just dessa tillfällen, utifrån detta bygger sedan elleverantörerna hur de ska uppnå balans gentemot Svenska Kraftnät. Men frågan är vad som händer om obalansen uppstår, när flera av de balansansvariga elleverantörerna inte når målet och systemansvariga Svenska Kraftnät står inför fullbordat faktum.
– Balansansvaret gäller för alla elhandelsavtal. Det måste få bli förskräckligt dyrt att misslyckas med balansansvaret när hela elproduktionssystemet är hårt belastat. Förstår aktörerna att det kan behöva betala vad det kostar kommer de se till att inte misslyckas.

I dag utses de balansansvariga elleverantörerna bland annat utifrån deras finansiella styrka, så att de kan betala när de inte uppnår balans. I den framtid som Tomas Kåberger målar upp kan det bli dryga kostnader för leverantörerna, frågan är hur dryga?
– Det är inte enkelt att göra bedömningen för det är svårt att se hur elmarknaden reagerar i dessa lägen. Ibland stiger elpriset mycket vid dessa situationer, som till exempel de vintrarna när kärnkraften var som värst oförutsägbar. Då fanns det nog både elproducenter och balansansvariga elleverantörer som i praktiken riskerade att gå under utan att förstå riskerna. Relationerna mellan vilka åtaganden man kan och får göra och vad man klarar att ta ekonomiskt ansvar är värt att se över. Flexibilitet i effekt är på väg att blir mer värdefullt och elenergi blir allt billigare, säger han.

Tomas Kåberger menar att elleverantörerna har flera vägar att gå för att undvika kostnader för balansansvar. Att betala för att ha kraftverk tillgängliga även om de sällan används är billigare än att betala kostnaderna för ett strömavbrott. Men det finns många ännu billigare lösningar i form av avtal där man minskar elleveranserna till vissa kunder vid en viss prisnivå. Tomas Kåberger säger att det gäller att få aktörerna att tänka på hur de hanterar sitt ansvar i extrema situationer i stället för att hoppas att Svenska Kraftnät löser problemen och skickar en hanterbar faktura.

Han tror att om elleverantörerna inser sitt balansansvar kommer de ekonomiska drivkrafterna för nya investeringar i elkraft också att komma.
– En trend över hela världen just nu är att det billigaste sättet att tillföra ny elproduktion är i sol- och vindkraft. Men för att lyckas nå balansen även när vinden mojnar och solen går i moln behöver elproducenterna investera i annan teknik. Det är ingen brist på tekniska möjligheter. Det är ingen brist på prat om “smarta nät” men det är brist på smarta aktörer som utvecklar avtal och affärsmodeller som ger effektivare hantering av effekt nu när elenergin blir allt billigare. Exakt vilka av alla tekniska alternativ som kommer att frodas är svårt att förutse just nu. Just det är ett bra skäl att inte försöka lösa fråga med statlig reglering.

De länder som har haft starkast stöd för förnybar energi har nu låga priser och gamla fossilkraftverk konkurreras ut. Snart sker samma sak överallt därför att sol och vind blivit billigt, spår Tomas Kåberger och säger att kraftbolagen vill ha subventioner för att hålla dem igång och pratar om kapacitetsmarknader.

– Det är just marknadslösningar vi behöver där de smartaste kombinationerna av leveransavtal, efterfrågestyrning och flexibla kraftverk vi har glädje av. Det är något helt annat än att subventionera gamla fossilkraftverk för att de inte skall stänga, säger han.