Målet att skapa en gemensam inre EU-elmarknad hindras av att handeln över gränserna begränsas.
— Ett återkommande problem är att kapaciteten som finns fysiskt på förbindelserna inte görs tillgänglig för marknaden, säger Jonas Lindblom, analytiker på Energimarknadsinspektionen (Ei).
I oktober presenterade ACER och CEER, som är sammanslutningar mellan de nationella tillsynsmyndigheterna inom EU, sin årliga rapport Market Monitoring Report. Den bygger på en mängd statistik från de olika länderna och beskriver statusen för Europas energimarknader.
En oroande aspekt som tillsynsmyndigheterna pekar på i sin rapport är begränsningarna i överföringen mellan länderna i Europa. Trots investeringar i överföringsnäten och vissa förbättringar i kapacitetsberäkningsmetoderna har ökningen av tillgänglig kapacitet mellan olika elområden varit begränsad och det beror inte på att kapaciteten inte finns.
—Investeringar har gjort att stora delar av Europa är väl sammankopplade, men ett återkommande problem är att kapaciteten som finns fysiskt på förbindelserna inte görs tillgänglig för marknaden, säger Jonas Lindblom.
Rapporten visar bland annat att den tillgängliga kapaciteten på SwePol link, mellan Polen och södra Sverige i genomsnitt endast var 16 procent av sin maximala kapacitet under 2016.
— Begränsningarna gjordes huvudsakligen från den polska sidan, säger Jonas Lindblom.
Stora begränsningar sker också på Baltic Cable mellan Tyskland och Sverige, framför allt från den tyska sidan.
Jonas Lindblom berättar att enligt EU:s regelverk får inte kapacitet på gränsöverskridande förbindelser begränsas för att gynna den egna marknaden, men det är vanligt ändå.
— Problematiken lyfts fram i rapporten och pekar på behovet av att följa existerande regelverk. En anledning till att de inte följs i nuläget är att interna begränsningar inom näten inte hanteras på ett korrekt sätt, till exempel genom en korrekt budområdesindelning eller mothandel, säger Jonas Lindblom och fortsätter:
— Att göra kapacitet tillgängligt på förbindelserna över gränserna är avgörande för genomförandet av den inre marknaden inom EU och en prioriterad fråga för Ei.
Rapporten belyser också frågan om kapacitetsmekanismer som också påverkar utvecklingen mot en europeisk elmarknad negativt. Varje stats önskan om att säkra sitt eget behov av kapacitet i spåren av mer väderberoende kraft i de nationella systemen gjorde att frågan om att införa nationella kapacitetsmekanismer tog fart. Den diskussionen har avklingat i Sverige och möjligen beror det på att frågan om kapacitetsmarknader har flyttats till förhandlingarna om Vinterpaketet.
— Vad resultatet av förhandlingarna mellan medlemsstaterna blir återstår att se, säger Jonas Lindblom.
I november förra året lade EU-kommissionen fram ett förslag om kapacitetsmarknader. Förslaget innebär bland annat att de kapacitetsmekanismer som finns på marknaden ska vara gränsöverskridande, att kapacitetsmekanismerna ska utvärderas kontinuerligt och fasas ut om ett lands försörjningstrygghetsmål kan nås utan mekanism samt att en EU-gemensam utvärderingsmetod ska tas fram och om problem med tillräckliga resurser inte identifierats med den gemensamma metoden ska medlemsstaten inte tillåtas ha kapacitetsmekanismer.
— Energimarknadsinspektionens hållning är att kommissionens förslag är bra och att slutresultatet bör gå i linje med förslaget, säger Jonas Lindblom.
1 Kommentar
1 Kommentar
Carl Erik Magnusson
14 december, 2017: 7:38 e mLite märkligt att elhandeln avviker systematiskt från EU-normen om fri rörlighet av tjänster. Artikeln anger bland annat som skäl att: ”Varje stats önskan att säkra sitt eget behov av kapacitet i spåren av mer väderberoende kraft…”, alltså klart handelshinder som borde hanteras av EU-domstolen på samma sätt som skedde när Sverige fick gå med på indelningen av elområden efter dansk anmälan.
SvaraNu inträffar således detta märkliga, att varje land som buffert för ökande installation av väderberoende kraft alltmer prioriterar egen försörjning med traditionell kraft, i första hand kol. Här utmärker sig Tyskland och Polen. Artikeln uppskattar att SwePol link utnyttjas till 16 % av sin maxkapacitet – en effektivitet värdig ett vindkraftverk.
Sensmoral: Ju mer utbyggd ”förnybar” el, desto mer fossil el.
”Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över”