Svenska kraftnät har lyckats korta ner tillståndsprocesserna på ett närmast sensationellt sätt – från 14,5 till 8,5 år, enligt egna beräkningar. Och ännu mer tid ska kunna vinnas, om några aktuella lagförslag förverkligas.

”Inom hela vår organisation har vi utmanat oss själva med nya förhållningssätt och vi har tillåtits pröva nytt även när det har inneburit större osäkerheter”, säger Svenska kraftnäts nya samhällspolitiska chefsstrateg Katarina Larsson.

Sett till statistiken blev 2023 en vändpunkt i Svenska kraftnäts framåtriktade arbete. Under året skickas tretton koncessionsansökningar in för nya kraftledningar, mot tidigare i genomsnitt ungefär två om året. Vidare byggde Svk under fjolåret tio och projekterade 35 mil kraftledning och driftsatte elva stationer – att jämföra med ett historiskt facit på 2-5 mil kraftledning och 2-5 stationer per år.

Bild: En mängd intressanta lagförslag angående tillståndsprocesser ska snart avgöras, säger Katarina Larsson, samhällspolitisk chefsstrateg på Svenska kraftnät.

Svk har vidare, enligt årsredovisningen, lyckats korta ledtiderna för utbyggnaden av elnätet med hela sex år, från 14,5 år till 8,5 år för kraftledningar. Ledtiderna förkortas enligt Svk i projektens samtliga faser, främst i analys- och planeringsfasen men även i byggfasen, genom färre interna överlämningar och parallellställningar av arbetsmoment.

”Beräkningen utgår från värdeflödesanalyser och beslutade ledtidsschabloner för projekten jämfört med utgångsåret för mätningarna, 2021”, förklarar Katarina Larsson, som nyligen tillträdde en ny Svk-tjänst som chefsstrateg för samhällspolitiska kontakter.

Det handlar dock inte om att faktiska projekt, från ax till limpa, redan kunnat hanteras sex år snabbare, påpekar hon, ”då inga projekt har påbörjats i utredning och blivit klara för överlämning efter drifttagning sedan arbetet med ledtidsförkortningarna påbörjades. Vi kan förstås inte veta i förväg exakt hur länge varje enskild tillståndsprocess tar.”

Nyligen aviserade Svk även, baserat på ett regeringsuppdrag, en annan väsentlig nyhet, nämligen en helomvändning i kösystemet för tilldelning av ny effekt från stamnätet. Aspiranterna åläggs att innan årets slut komplettera ansökan med en energianalys om bland annat projektets mognadsgrad, för att inte förlora sin plats i kön. Detta gäller både nya och befintliga ansökningar.

Katarina Larsson intervjuades i sin roll som enhetschef för tillståndshanteringen av Second Opinion våren 2021. De prioriterade uppgifterna då gick ut på att effektivisera Svk:s eget arbete med tillstånden, att tydliggöra spelreglerna för den nationella elinfrastrukturen och att skapa en bättre samordning mellan utbyggnaden av elnäten och kommunernas fysiska planering.

Nu tre år senare har hon alltså tillträtt i den nya tjänsten, samtidigt som organisationen med fokus på samhälls- och aktörsdialog har utvecklats med en enhet med tydligare inriktning mot samhällsplanering (inom division Nät) och en ny enhet har bildats med ansvar för kund- och anslutningsärenden (inom division System). Sammantaget ska ett femtontal kolleger arbeta med att utveckla Svk:s samhällskontakter, kommunkontakter och kundkontakter för anslutningsärenden.

”Vi behöver bli mer proaktiva i vår externa dialog med samhällets aktörer, och en hel del av dialogen behöver vara personlig och föras med närvaro i regionerna”, säger Katarina Larsson.

Hon nämner projekt som redan finns på plats baserat på regionala initiativ: AGON (Accelererad Grön Omställning i Norrbotten), ACCEL (Accelererad elnätskapacitet) i Västra Götaland, REST (Regionalt Elförsörjningsforum i Stockholms län) och NET (Nätutbyggnad Effektivt Tillsammans) ett skånskt samarbete där även energibolaget Eon deltar.

”Det har under senare tid kommit in väldigt många förfrågningar om att Svenska kraftnät ska delta i olika effekt- och kapacitetsforum. Elbehovet har ökat så mycket med industrietableringar och omställning att många regioner upplever en oro för att de inte ska få den kapacitet de vill ha.”

Katarina Larsson framhåller att dialogerna inte bara handlar om nätutbyggnad.

”Vi når inte hela vägen fram bara genom att bygga nät, utan vi behöver också tydliggöra till exempel att det behövs mer produktion på väldigt många håll, och att det för det kan behövas villkorade avtal, flexibilitetslösningar, med mera, förutom kortare ledtider.”

En mängd intressanta lagförslag kommer snart för avgörande, säger hon och nämner ett som går ut på att Svk inte i varje enskilt fall ska behöva söka dispens för generella biotop- och strandskydd, ”ett jättebra förlag som inte fått så mycket uppmärksamhet”.

”Om förslaget går igenom, minskar det mängden tillstånd som vi behöver rätt avsevärt. Problemet är inte att vi inte brukar få de här tillstånden, men att de genererar en massa handläggningstider både hos oss och hos myndigheterna. Ibland finns det ingen handläggare och då kan man få vänta uppemot ett år. Trafikverket har haft ett sådant undantag hela tiden, men man skrev då det begav sig inte in ett undantag också för elledningar”, säger Katarina Larsson.

Frågan om stamnätet kan bli ett riksintresse har tidigare beskrivits på Second Opinion, och ett förslag av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) att stamnätet ska utgöra ett riksintresse för totalförsvarets civila anläggningar är för närvarande i remisstadiet.

”Det här är oerhört glädjande”, konstaterar Katarina Larsson och hoppas att Svk i ett följande steg självt ska få möjlighet att peka ut riksintressen. Särskilt angeläget skulle detta vara när strategiska passager identifieras i samband med nya ledningsdragningar.

En annan viktig förordning som är på gång gäller kriterierna i valet mellan luftledning och kabel. Prisskillnaden mellan alternativen är mycket stor, och räknat på de 7 000 kilometer ledning som Svk enligt plan ska nybygga handlar det om enorma pengar.

”Viktigast i vårt perspektiv är att vi får den tekniskt bästa lösningen. Luftledning och markförlagd kabel är inte tekniskt likvärdiga alternativ sett till deras påverkan på kraftsystemets robusthet. Kabel innebär stora problem i vårt system och har bara halva livslängden jämfört med luftledningar. Frågan om teknikvalet har gett väldigt stora förseningar, med en mängd överklaganden. Just för att det i dagens lagskrivning är så otydligt hur bedömningen av bästa möjliga teknik bör göras”, säger Katarina Larsson.

Klagomålen om långa ledtider associeras ofta till Norrlandskusten, där det enligt dagens prognos finns behov av att ansluta ungefär 3 000 MW elproduktion och över 4 000 MW elförbrukning.

”Min upplevelse är att det ändå oftast går fortast i Norrland. Därför att det har blivit så tydligt för alla vad som står på spel. De investeringar och samhällsomvandlingar som man klivit in är enorma och uppfattas som något positivt. Jag upplever att alla verkligen gör allt de kan där hela tiden för att hålla ner processtiderna så mycket som möjligt.”

Katarina Larsson nämner den kulle i Skellefteå, ”Tvivlarnas kulle”, där man kunde stå och titta på när Northvolts industripark växte fram.

”Ju längre tid det gick, desto färre blev tvivlarna. Många av de här stora projekten har visat vikten av aktivitet och nya grepp. Som Northvolt och Volvo, som vid inventeringen inför sitt bygge i Göteborg förklarade att ifall man skulle hitta det här eller det här, så skulle man vidta de här och de här åtgärderna. När grodorna och kräldjuren sedan konstaterats, kom länsstyrelsen till slutsatsen att batterier för elbilar kunde betraktas som en så samhällsviktig verksamhet att det var godtagbart att flytta på djuren. Det var en lite annorlunda process, men på det sättet gick den fortare.”

”Hur fri man är i sin lokalisering kan påverka processtiden väldigt mycket. För oss på Svk, som ska bygga jättelånga ledningar, finns sällan någon större frihet. Vi har kanske bara ett eller ett par rimliga alternativ för ledningsdragningen.”

Hur många tillstånd behövs det för 700 mil transmissionsledning?

Ett exakt mått kan inte ges, säger Katarina Larsson, men presenterar den här överslagsberäkningen:

”Antar vi för enkelhets skull att varje koncessionsansökning omfattar 5-10 mil ledning, och vi ska bygga 700 mil ledning på 20 år, så handlar det om totalt 70-140 koncessionsansökningar. Utöver koncession behövs en rad ytterligare tillstånd, till exempel för Natura 2000-dispenser, vattenverksamhet, korsande av väg och järnväg och 12:6-samråd. Med ett antagande om ytterligare 15 tillstånd per ansökan, kommer alltså dessa tillkommande tillstånd att vara 1050- 2100 till antalet.”

EU:s omfattande regelverk möjliggör olika förfaranden tillämpliga också i tillståndsfrågorna. Ett av dem, som Svk tillämpat i fråga om utlandsförbindelser som Auroralinjen och Hansa Power Bridge, benämns PCI, projects of common interest, och ger projekten högsta nationella prioritet.

”PCI är ganska reglerat och innebär mycket pappersarbete, men ger en strikt struktur för hur de olika processtegen ska genomföras. I Sveriges tillståndsprocesser har vi haft ett slags underskott just på struktur. Vi har väldigt många instanser som ska fatta beslut. Man kan överklaga i dem alla, och det är väldigt många som legalt har möjlighet att överklaga.”

En annan EU-idé handlar om ett one shop stop-förfarande, tidigare beskrivet av Second Opinion i samband med en studie som lyfter fram Holland som ett föredöme i tillståndshanteringen. Grunden är en ambitiös strävan till ”äkta integration” av de olika frågeställningarna och digitaliserad handläggning i ett förfarande där allt samlas i en enda ansökan och avgörs inom ramen för en enda process.

Ingången till den holländska one stop shop-plattformen är öppen för alla. Både den som lämnar tillståndsansökan, konsulter och andra kan följa och bidra till de olika stegen i tillståndsprocessen och ta del av myndigheternas informationsdatabas. En instruktiv beskrivning (på holländska) ligger på Youtube.

I Finland har Fortum genom sin ESG-chef Fredrik Blomfelt argumenterat för att en liknande mångsektoriell tillstånds- och tillsynsmyndighet skulle grundas i Finland.

Katarina Larsson är inte insatt i frågan och kan därför inte bedöma om detta skulle vara genomförbart i Sverige. Om en myndighet ska upprätthålla en sådan one stop-shop och ska samordna sig med alla andra, kommer det då att gå fortare, är hennes fråga.

Det kan tilläggas att även Energimarknadsinspektionen (Ei) är i färd med en tidseffektiviseringsprocess. Under 2023 minskade myndigheten sin handläggningstid av tillstånd för elledningar från drygt 16 månader till 12 månader, trots att antalet ärenden ökade från 146 till 220.

I regleringsbrevet för 2024 har Ei fått ett uttalat uppdrag att föra dialog med aktörer som är verksamma i Norrbottens och Västerbottens län. Ei ska bidra med kunskap om elmarknadens regelverk och, om det behövs, lämna förslag som utvecklar regelverket, för att främja nyindustrialiseringen i norra Sverige. Ei ska också främja integrering av flexibilitet i relevanta projekt så att processerna kring anslutning till elnätet och abonnemangsökning blir effektiva.

”För att lyckas kommer dialog med aktörerna att vara avgörande och diskussioner med industriföretag, energiproducenter, aggregatorer, elnätsföretag, länsstyrelser, regioner och andra myndigheter att spela en central roll”, säger Marielle Lahti, projektledare för regeringsuppdraget.