Svenska kraftnät behöver pedagogiskt förklara sin hantering av 70-procentsregeln både för oss på tillsynsmyndigheten och andra, säger Johan Roupe, verksjurist på den Ei-avdelning som handlägger Svk:s ansökan i ärendet. En komplikation ligger i att Svk avviker från den europeiska standardmodellen för en systemoperatör.

Energimarknadsinspektionens (Ei:s) beslut i fråga om Svenska kraftnäts (Svk:s) anhållan om undantag från 70-procentsregeln – mer om detta här – är att vänta inom någon vecka, bekräftar Johan Roupe, verksjurist vid Ei:s avdelning för marknadsövervakning och internationella frågor, den avdelning som handlägger ärenden rörande 70-procentregeln. I ett samtal besvarar han några frågor från Second Opinion.

Bild: På Energimarknadsinspektionen ska det snart beslutas om Svenska kraftnät ska få ytterligare undantag från reglerna om minsta kapacitet på ledningarna till Danmark, Finland, Tyskland, Polen och Litauen.

Om Svk inte lever upp till de krav som Ei i egenskap av tillsynsmyndighet ställer, kan Ei då vidta någon typ av sanktioner?
”Ei skulle kunna ge ett föreläggande baserat på vad som står i förordningen och det skulle gå att knyta ett vite till det, om Svk inte lever upp till kravet. Samtidigt går det att överklaga föreläggandet i sig, och om en dom om ett vite begärs av en domstol, så går också den att överklaga”, säger Johan Roupe.

”Om man tar ett helhetsperspektiv, så kan man undra vad som gynnar energimarknaden i praktiken. Man skulle också kunna argumentera att om domstolen skulle döma ut ett vite, vore det inte bättre att Svk då i stället använde de pengarna för mothandel eller för att förstärka nätet?”

Både de finländska och danska tillsynsmyndigheterna menar i sina inlagor att Svk:s agerande tyder på nonchalans gentemot regelverket…
”Till en del handlar det om en pedagogisk svårighet att förklara regelverkets skrivning om 70 procent med beaktande av driftsäkerheten och oförutsedda händelser. Det är inte kristallklart vad det innebär. Vi har ett antal gånger begärt in data från Svk. En väsentlig fråga är till exempel hur mycket mothandel som skulle kunna göras.”

”Vad som är möjligt och inte möjligt tekniskt sett är specialkunskaper för elingenjörer. Därför behöver Svk vinnlägga sig om att pedagogiskt förklara detta på ett tydligt sätt både för oss och andra. Om vi på Ei kommer fram till att ett undantag kan beviljas, så ska vi i vår tur kunna argumentera inför tredje part varför vi beviljat undantaget”, säger Johan Roupe.

Den danska tillsynsmyndigheten anmärker att Svk för tredje året i rad anhåller om ett undantag, trots EU-förordningens skrivning att ett undantag ska ”beviljas för högst ett år i taget, eller upp till högst två år förutsatt att undantagets omfattning minskar avsevärt efter det första året”.

Hur ska det tolkas?
”Vi läser inte förordningen så som våra danska kolleger gör, utan så att man kan ansöka om undantag ett eller alternativt två år i taget, men då ska man visa i sin ansökan att en väsentligt förbättrad situation är att vänta inför år två. Annars är man hänvisad till ettårsundantag. Sedan kan man konstatera att även om man kommer in med en ettårsansökan, måste man kunna påvisa att det leder till en klar förbättring.”

Johan Roupe hänvisar till att EU-förordningens artikel 15 ger en del tilläggsinformation i tolkningen av 70-procentsregeln: Vid konstaterad strukturell överbelastning i stamnätet ska medlemsstaten ”utarbeta handlingsplaner i samarbete med sina tillsynsmyndigheter. Dessa handlingsplaner ska innehålla en konkret tidsplan för antagande av åtgärder för att minska de konstaterade strukturella överbelastningarna inom fyra år.”

Oberoende av de konkreta framsteg som görs inom ramen för handlingsplanen ”ska medlemsstaterna säkerställa att kapaciteten för handel mellan elområden ökar varje år tills den minimikapacitet som föreskrivs [70 procent] uppnåtts. Denna minimikapacitet ska uppnås senast den 31 december 2025. Dessa årliga ökningar ska åstadkommas genom en linjär utveckling.”

Johan Roupe

Det här betyder alltså att en systemoperatör med ett medelvärde under 70 procent, vad gäller tillgängligheten i utlandsförbindelserna, som ett alternativt tillvägagångssätt kan begära att medlemsstaten gör upp handlingsplaner med sikte på att minimikapaciteten 70 procent ska uppnås till den 31 december 2025. En sådan förbättring ska då ske linjärt under åren.

Det hör till bilden att förutsättningarna för systemoperatörerna varierar stort i Europa. Till exempel har många medlemsstater, trots strukturella flaskhalsar i elnäten, valt att gå in för en handlingsplan i stället för att dela in sina länder i elområden. Mindre länder som ligger i periferin för de stora har ofta ringflöden som de inte kan påverka överhuvudtaget.

Borde man alltså bedöma det nordiska systemet på andra premisser än det kontinentala?
”Regelverket går ut på att alla ska behandlas lika. Samtidigt passar regelverket inte in på alla till hundra procent. Det blir onekligen kompromisser när flera parter ska enas om samma regler.”

”Vi får samtidigt komma ihåg att Svk inte är en europeisk standardmodell av en systemoperatör, utan samtidigt en myndighet till vissa delar, som i fråga om beredskap, dammsäkerhet och annat. Svk träffas också av säkerhetslagstiftningen och offentlighets- och sekretesslagen på ett sätt som gör verksamheten extra komplex”, säger Johan Roupe.

Han nämner att ett arbete är på gång inom ACER för att ta fram en enhetlig praxis i bedömningarna:

”Lagstiftningen talar om beaktande av driftsäkerhetsskäl och oförutsedda händelser. Vi försöker nu under ACER:s paraply komma fram till att alla tillsynsmyndigheter ska enas om fem komponenter som i de här avseendena kan ligga till grund vid bedömningen av hur systemoperatörerna lever upp till 70-procentsregeln.”

”Sedan blir ju världen inte enklare just nu med de geopolitiska händelserna. Politiken kommer in i de här frågorna från många håll. Att skydda konsumenter är ur politikernas perspektiv prioriterat.”

Både den danska och finländska tillsynsmyndigheten förvånar sig över att Svk inte såg de förändringar komma som nu skapar flaskhalsar i det svenska nätet…
Johan Roupe konstaterar att det svenska systemet historiskt är byggt för svenska behov. Efterhand har Sverige fått en allt viktigare funktion som transitland. Norge beskrivs inte sällan som ett land med två nät som förbinds av det svenska stamnätet. När Finland nu också får in mycket ny vindkraft och kärnkraft i sitt system så uppstår där ett behov av export söderut, vilket skapar östvästliga flöden som Sverige inte upplevt tidigare och inte har tillräckligt med infrastruktur för att ta hand om.

Har man i energipolitiken förstått konsekvenserna för elsystemet när man tagit beslut, om skatter och annat, som lett till nedläggning av kraftproduktion i framför allt södra Sverige?
”Jag kan inte uttala mig om det. I vissa fall när det gäller till exempel kärnkraft så är det som bidragit kanske snarare skärpta säkerhetsregler efter den tragiska olyckan i Fukushima.”

Finns det ingen produktionskapacitet kvar i södra Sverige som Svk skulle kunna beordra att starta upp för att få upp säkerhetsnivån?
”Det finns tekniska förordningar som styr detta och ålägger systemoperatörer att se till att detta finns på plats.”

Om, hypotetiskt, en större blackout skulle ske i det svenska elnätet relaterat till åtgärder för att hantera 70-procentsregeln, vem bär då ansvaret? Stamnätsoperatören eller, om Svk följt reglerna, tillsynsmyndigheten?
”Enligt ellagen har Svk det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert, så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el. Dessutom får Svk, i den utsträckning som behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter att mot marknadsmässig ersättning öka eller minska produktionen av el”, säger Johan Roupe.

”Om inte det inte räcker, får Svk i den utsträckning som är nödvändig för att kunna utöva systemansvaret, beordra innehavare av nätkoncession att begränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare. I den utsträckning systemansvaret medger ska begränsning och avbrytande av överföringen genomföras så att samhällsviktiga elanvändare prioriteras.”

Om de kommersiella aktörerna inte klarar att lösa problemet, vad borde göras då? Har Ei något ansvar för att proaktivt agera i en sådan sak?
”Någonstans går en gräns där rikets säkerhet och nationella aspekter måste beaktas, oberoende av vad de kommersiella aktörerna förmår. Om marknaden inte klarar av att lösa frågan, så kan det bli aktuellt att diskutera om det allmänna ska finnas med i finansieringen. Ei har genom EU-lagstiftningen i uppdrag att värna om att konkurrens upprätthålls”, säger Johan Roupe.

Han noterar att energiministern den 20 januari i år ålade Svk att med tätare frekvens och mer detaljerat än tidigare dela information om hur handelskapaciteten i närtid kan ökas och hur Svenska kraftnäts arbete bidrar till en säker elförsörjning till konkurrenskraftiga priser i hela Sverige.

Uppdraget innebär att Svenska kraftnät i slutet av varje kvartal under 2022 ska informera regeringen om de åtgärder som vidtas för att öka handelskapaciteten. Informationen ska avse elområdesgränser inom Sverige såväl som mellan Sverige och grannländerna.