Kommer elsystemet befinna sig i ett bättre eller sämre läge om fem till tio år, givet de planer som finns? Den frågan har Second Opinion bett några initierade personer att svara på i en text. Nye ordföranden i SKGS (den svenska basindustrins samarbete i energifrågor) Peter Kihlgren, som också är vd för Kemira Kemi i Helsingborg, menar att risken är stor att elförsörjningen fortsätter att försämras kommande år.

Ska Sverige klara den nödvändiga klimatomställningen, som kommer att kräva minst en fördubblad elanvändning fram till år 2045, krävs kraftfulla åtgärder och beslut nu. Det räcker inte att prata och tillsätta utredningar. Varje år behöver många mil nya kraftledningar och åtskilliga gigawatt ny fossilfri elproduktion byggas. Framför allt behövs ny planerbar elproduktion i södra Sverige som kan ersätta Ringhals 1 och 2. Politiken måste nu ta de beslut som krävs för ett leveranssäkert och konkurrenskraftigt fossilfritt elsystem, annars kommer Sverige att gå miste om industrins investeringar med förlorade jobb och missade klimatmål som en direkt konsekvens.

Läs också Mats Nilssons inlägg: ”Elektrifieringsstrategin ännu ett dokument i raden”

Flaskhalsarna i stamnätet är en annan stor utmaning. 70% av industrins elanvändning finns i södra Sverige och överföringsbegränsningarna mellan de två nordliga elområdena, SE1 och SE2 där vi har ett överskott på el, och de två sydliga underskottsområdena, SE3 och SE4, har lett till extrema elprisskillnader. Elpriset i söder har periodvis varit mer än tio gånger så högt som i Norrland. Importerade priser från kontinenten baserade på dyr kol- och gasbaserad elproduktion påverkar både den svenska industrins konkurrenskraft och klimatet negativt.

Sett till Svenska kraftnäts korttidsprognos finns ingen lindring i sikte. De stora prisskillnaderna väntas bestå. Samtidigt som kraftbalansen, skillnaden mellan den tillgängliga elproduktionen och elanvändningen under årets topplasttimme, försvagas betänkligt. Underskottet, tillika vårt importbehov, beräknas öka från 1 500 MW år 2022 till 4 800 MW år 2026 under en normalvinter.

Utvecklingen av fossilfria processer och produkter, som framställs mer hållbart går snabbt. Tillgången på fossilfri och konkurrenskraftigt prissatt el är en av nyckelfaktorerna för att Sverige ska kunna vara ledande i denna omställning. De 12-15-åriga ledtiderna för att bygga en kraftledning måste kortas väsentligt för att elnätet ska kunna byggas ut i tillräckligt snabb takt. De långdragna miljöprövningsprocesser måste gå snabbare. Så som det ser ut nu riskerar miljöbalken (ironiskt nog) att bli ett av de största hindren för klimatomställningen. Det handlar inte bara om elsystemet. Alla klimatdrivna investeringar som landets industrier nu planerar tyngs också av oförutsägbara, komplicerade och tidsödande tillståndsprövningar.

Vi behöver ha ett långsiktigt fokus på elförsörjningen och vårt framtida svenska elsystem måste bestå av all tillgänglig typ av fossilfri produktion. Vi måste också se till att vi hela tiden söker nya klimatsmarta lösningar för elförsörjningen. Därför får vi inte genom lagstiftning förhindra en framtida teknisk utveckling. Detta för att forskning och investeringar ska förläggas i Sverige.

Politiken har en stor och viktig roll framöver. Man måste se till att våra lagar och processer blir nyckeln till framgång och inte det hinder som vi ser idag. Man har börjat inse problematiken med en otillräcklig och osäker elförsörjning. De höga och i landet ojämna kostnaderna för elen har orsakat stor skada för både företag och privatpersoner. Nu måste förtroendet för elsystemet och en framtida elförsörjning återställas.

Det krävs en bred politisk uppslutning bakom klimatmålen och kraft att ta de beslut som krävs för att – minst – fördubbla elproduktionen i Sverige till år 2045. Miljöbalken måste uppdateras där de nationella intressena tas betydligt större hänsyn till än idag. Tolkningen måste också bli likartad i hela landet. Idag kan enskilda Länsstyrelser och till och med enskilda tjänstemän driva processer av väldigt lokal karaktär, där vår klimatomställning blir den stora förloraren.

Utgångspunkten för basindustrin är att vi måste ha god tillgång till fossilfri och leveranssäker el till konkurrenskraftiga kostnader – i hela landet. Om industrin inte bedömer det sannolikt att det svenska elsystemet kan leverera detta över tid, kommer det snabbt att påverka framtida investeringar. Vi ser redan nu hur de elförsörjningssituationen i södra Sverige påverkar industrins möjligheter att bygga ut eller behålla befintlig produktion.

Det vi har sett hittills, med en långsam utbyggnad av elnätet och osäkra förutsättningar för ny kärnkraft är risken stor att elförsörjningen fortsätter att försämras kommande år. Elektrifieringsstrategin, som Regeringen nyligen presenterade, är ett viktigt steg i rätt riktning. Men det behövs fler och framför allt snabbare steg för att visa för marknaden att energipolitiken kan säkerställa ett konkurrenskraftigt elsystem på kort och lång sikt. Baserat på energipolitikens facit hittills behöver politiken nu på allvar leverera för att återställa marknadens förtroende.

Den svenska basindustrin kan och vill leda utvecklingen, men vi behöver förutsättningarna för det. En leveranssäker tillgång på fossilfri el är en av de viktigaste av dessa förutsättningar.

***

Bild: Peter Kihlgren. Foto: Björn Lilja.