Regeringen har pausat vattenkraftens miljöprövning tills Svenska kraftnät har utrett hur miljökraven påverkar elsystemet. Svaret kommer i september. Branschen vill se en tydligare politisk styrning av vattenförvaltningen.

Omprövningen av miljötillstånden för vattenkraften har pausats. Enligt regeringsöverenskommelsen Tidöavtalet (pdf) ska ett nytt regelverk tas fram ”som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt”.

Under februari 2023 fick Svenska kraftnät regeringens uppdrag att hålla i kartläggningen av ”vilka konsekvenser prövningen för moderna miljövillkor för vattenkraften kan få för elsystemet”. Därmed rev man upp den förra S-regeringens liknande uppdrag att utreda ”lokala och regionala nyttor för kraftsystemet” som var tänkt att redovisas senast 30 augusti 2023.

Nu fick Svenska kraftnät en månad extra, tills 29 september 2023, men också en betydligt tyngre utmaning.

Nyttig elkunskap
Centralt i både det gamla och nya uppdraget står vattenkraftens reglerförmåga i elsystemet med klimat- och elmarknadsnyttan som extra tyngd. S-uppdraget riktade dock in sig på de små vattenkraftverken under 10 MW i problemområdena SE3 och SE4. Syftet var att väcka till liv avsomnad kunskap om småkraftverkens lokala beredskapspotential, som exempelvis vid ö-drift, men också visa på mer vardaglig nytta i form av ”bidrag till rotationsenergi i ett lokalt nät eller andel av tillgänglig effekt under höglasttimmar”.

Utmanar elsystemet
I det nya Svk-uppdraget ingår att se över det nationella riktvärdet på 1,5 TWh och enligt uppdraget föreslå hur ett riktvärde, ”eller kompletterande värden kan utgå från för elsystemet nödvändiga förmågor”.

Därmed blev regeringsuppdraget ”mycket komplext,” som systemanalytiker Emma Thornberg på Svenska kraftnät har beskrivit utmaningen. Svenska kraftnät håller nu på för fullt att samla in underlag för vilka anpassningar som behövs, till exempel miljöscenarier från länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten (HaV).

Enligt uppdraget ska man kolla av reglerförmågan vid olika tidshorisonter och produktionsstorlekar, och hitta en acceptabel förlustnivå ur ett systemperspektiv. Riktvärdet på 1,5 TWh täcker idag bara produktionen och måste kanske också kompletteras med värden för spänningshållning, frekvensstabilitet och elberedskap, menar Thornberg.

Riktvärde utan nytta
Maxgränsen på 1,5 TWh till ”miljöförbättrande åtgärder” härstammar från Havs- och vattenmyndigheten som redan 2014 föreslog riktvärdet 1,5 TWh(2,3 procent av den nationella vattenkraftproduktionen) som ett begränsande planeringsmål för omprövningarna.

Eftersom riktvärdet inte är styrande utan endast vägledande så riskerar planeringsmålet på 1,5 TWh att överskridas av de fem reglerande länsstyrelserna (Vattenmyndigheterna). Det riskerar att leda till en skev avvägning mellan miljönytta och elproduktionsförlust eftersom exempelvis tvingande minimitappningsåtgärder ger betydligt mindre produktionsförluster i små vattenkraftanläggningar jämfört med större anläggningar. Den utredning som gjordes av havs- och vattenmyndigheten 2014 visar en tydligt avtagande marginalnytta av minimitappningsåtgärder ovanför nivån 1,5 TWh.

Lång färd mot dag
Under 1990-talet samlades miljölagarna i miljöbalken samtidigt som EU:s vattendirektiv skulle införas. Det är ett regelverk som Sverige och EU behövde många år på att bli sams om då natur- och energibegreppen mellan Bryssel och Stockholm gick i otakt, som exempelvis i definitionen av vad en vattenreservoar är.

Sverige blev EU-medlem 1995 och skulle egentligen infört vattendirektivet senast 2003, tyckte man i Bryssel, men det var först med Energiöverenskommelsen 2016 som vattenkraften började förberedas för en miljölagstiftning med EU-godkända ”moderna miljövillkor”, som har blivit en återkommande term i direktivsammanhang.

Tre år senare konkretiserades intentionen genom en regeländring av regeringen Löfven II 2019 och året därpå upprättades den nationella planen (NAP) för omprövning av de svenska miljötillstånden. 2021 öppnades de försa omprövningsprocesserna.

Politisk styrning
Den nu införda ettåriga pausen är bra, tycker elbranschen, bara inte stoppet övergår i politisk långbänk. Enligt Energiföretagen riskerar den nationella planen att få märkbara konsekvenser för elsystemet med betydligt större produktionsförluster och mindre reglerförmåga än vad som hittills har angetts.

Det kommer att kräva politisk uppstyrning. Varje kilowattimme som försvinner från klimatomställningens elektrifiering måste ersättas, menar Johan Bladh, vattenkraftansvarig på branschföreningen. Vattenkraftsägare krävs dessutom på åtgärder som inte ger någon mätbar miljönytta, enligt Bladh. Framöver hotas också Sveriges livsmedelsproduktion, menar Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) som tillsammans med Energiföretagen nyligen arrangerade ett riksdagsseminarium om EU-direktivets olika konsekvenser.

Individuell prövning
När pausen efter ett år är över i februari 2024 – något både kraftverksägare, miljöorganisationer och myndigheter hoppas ska ske då en förlängning kommer att hota många uppbyggda resurser kring omprövningen – börjar den egentliga långvandringen. Hur mycket elproduktionen minskar när miljöåtgärderna ökar är en svår nöt att beräkna då varje miljöprövning är individuell.

Framöver ska minst 1800 av Sveriges 2100 vattenkraftverk omprövas individuellt.

Många med egen plan
Det man i energidebatten ofta förenklar till vattenkraftens miljöomprövning består därför i realiteten av hundratals och åter hundratals enskilda omprövningsärenden i en av Sveriges fem mark- och miljödomstolar. En detaljerad paus-uppdaterad tidplan med hålltider för varje enskilt vattenkraftverk (pdf) sträcker sig långt in i framtiden.