Sanningens ögonblick närmar sig för Svenska kraftnät i frågan om undantag från 70-procentsregeln i utlandsförbindelserna. De finländska och danska tillsynsmyndigheterna säger båda nej. Ifall den svenska tillsynsmyndigheten Ei trots detta säger ja, hänskjuts avgörandet till ACER.

70-procentsregeln har inte fått den uppmärksamhet som dess betydelse för det svenska kraftsystemet skulle motivera. I grunden handlar frågan om de allt större svårigheterna att upprätthålla ett robust svenskt elsystem med jämnare elpriser över landet och omvärldens skepsis inför Sveriges förmåga att lösa problemen.

Bild: ACER:s kontor finns i Ljubljana, Solvenien, och här kan frågan om Sveriges utlandsförbindelser komma att avgöras. Foto: ACER.

Den nu aktuella frågan följer av Elmarknadsförordningens krav, som gäller sedan den 1 januari 2020, att minst 70 procents sammanlänkningskapacitet mellan elområdena ska hållas tillgänglig för marknadsaktörer samtidigt som driftssäkerhetsgränserna respekteras, med beaktande av oförutsedda händelser. Vid överbelastning i nätet ska den systemansvariga, vilket i Sverige är Svenska kraftnät (Svk), avhjälpa saken genom åtgärder som motköp och omdirigering av elströmmarna.

Undantag från 70-procentskravet kan av driftsäkerhetsskäl beviljas av tillsynsmyndigheten, vilket i Sverige är Energimarknadsinspektionen (Ei), för högst ett år i taget, eller upp till två år förutsatt att undantagets omfattning minskar avsevärt efter det första året.

Inför beslut om undantag måste samråd ske med berörda tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater. Motsätter sig någon av dem undantaget, hänskjuts avgörandet till ACER, EU-tillsynsmyndigheternas gemensamma organ (som på officiell EU-svenska heter Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter).

Under de här förutsättningarna beviljades Svk för åren 2020 och 2021 undantag gällande de sammanlänkningar mot Danmark, Tyskland, Polen och Litauen som påverkas av Västkustsnittet. Den 6 oktober i fjol inkom Svk emellertid med undantagsansökan även för ett tredje år, alltså för 2022. Nu inkluderades i ansökan också sammanlänkningen med Finland från elområde SE3, detta med hänvisning till växande öst-västligt elflöde i området. Dessutom inkluderades även sammanlänkningarna mellan Sveriges nationella elområden, vilket inte gjorts tidigare.

Allt som allt ansöker Svk om undantag för de här åtta förbindelserna, lånat från Ei:s hemsida:

– Danmark elområde 1 – Sverige elområde 3 (DK1-SE3)
– Danmark elområde 2 – Sverige elområde 4 (DK2-SE4)
– Finland – Sverige elområde 3 (FI-SE3)
– Tyskland – Sverige elområde 4 (DE/LU SE4)
– Polen – Sverige elområde 4 (PL-SE4)
– Litauen – Sverige elområde 4 (LT-SE4)
– Sverige elområde 3 – Sverige elområde 4 (SE3-SE4)
– Sverige elområde 2 – Sverige elområde 3 (SE2-SE3)

En huvudsak i den aktuella elmarknadsförordningen (2019/943), fastställt i artikel 16:9, är alltså att systemansvariga får begränsa sammanlänkningskapaciteten ner till lägst 70 procent. Högst 30 procent får med andra ord användas för säkerhetsmarginaler, ringflöden och interna flöden för varje kritiskt linjesegment. Strukturell överbelastning (sådan som ”ofta återkommer under normala förhållanden i elkraftsystemet”, enligt artikel 2.6) ska däremot inte medge undantag. Den systemansvariga ska på sätt eller annat lösa det problemet.

Den finländska tillsynsmyndigheten Energiavirasto (svenskt namn Energimyndigheten) påpekar att Svk trots detta specifikt anger just strukturell överbelastning (”structural congestions inside one of the Swedish bidding zones”) som orsaken till sin ansökan om undantag. Närmare bestämt hänvisar Svk till bristande mothandelsresurser och otillräcklig volym på reglerkraftmarknaden. Det här duger inte som argument, enligt Energiavirasto, som nämner att 70-procentsförpliktelsen gäller generellt och att Svk i sin åtgärdsrepertoar inte är begränsat till den existerande reglermarknaden.

Energiavirasto framhåller att en ansökan dessutom tydligt ska indikera vilka specifika underliggande orsaker som ligger till grund för var och en av de reduktioner under 70 procent som ansökan gäller. Men Svk ger bara vaga besked i saken, enligt den finländska tillsynsmyndigheten, som anser att Svk ”förefaller visa en klar brist på åtagande att följa relevanta regler och lagstadgade skyldigheter”.

Energiavirasto läser de facto Svk:s egen beskrivning som ett erkännande att Svk inte har fullgjort sina lagliga skyldigheter och genom detta visar ”brist på respekt i fråga om tillämpningen av det europeiska regelverket”. I klartext anser den finländska tillsynsmyndigheten förtroendet vara förverkat: ”Det finns ingen grund för att förvänta sig att Svenska kraftnät heller i framtiden ska fullfölja sina skyldigheter, ifall ett undantag medges.”

I fråga om transmissionen mellan Finland och SE3 (Fenno-Scan-kablarna) nämner Energiavirasto att Svk sedan mars 2021 ensidigt har begränsat överföringskapaciteten från den finländska sidan till noll eller nära det, och detta utan stöd av något undantag. I Svk:s systemutvecklingsplan daterad i november 2021 ges en förklaring till flödesförändringarna: ”stängningen av kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2, nya likströmsförbindelser från Norge och Danmark och en ökad andel vindkraftsproduktion.”

Att de nämnda förändringarna fått denna effekt ser Energiavirasto som logiskt, ”men svårare att förstå är att en systemoperatör uppenbart inte såg den här kopplingen mellan händelser, som var väl kända i förväg, och den påverkan de skulle få på elsystemet”.

Den finländska tillsynsmyndigheten sammanfattar att det är tydligt att Svenska kraftnät inte uppfyller de krav som ställs för ett undantag och att det inte är tillbörligt att bevilja Svk ett sådant för FI-SE3-förbindelsen mot bakgrund av att Svk har begränsat överföringskapaciteten långt under minimum redan under 2021. ”Det här regelbrottet rättfärdigar inte fortsatt våld på en av huvudsakerna i energimarknadsförordningen”, säger Energiavirasto.

Den danska tillsynsmyndigheten, Forsyningstilsynet, hänvisar i sitt nej till tre saker: de stadganden som finns i elmarknadsförordningen, Svk:s bristande respons på de invändningar som Forsyningstilsynet framfört vid Svk:s tidigare ansökningar och den aktuella negativa utvecklingen gällande transmissionskapaciteten vid den dansk-svenska gränsen.

Forsyningstilsynet kommenterar Svk:s argument – att strukturella flaskhalsar fortfarande är ett problem i den så kallade Västkustkorridoren och att numera också de östvästliga flödena i nätet ökat – med att det ”står klart att den primära underliggande orsaken för ansökan om undantag för 2022 oförändrat är bristen på resurser för avhjälpande åtgärder”.

Redan i samband med Svk:s ansökan inför 2021 uttryckte Forsyningstilsynet i en rad formuleringar sitt bekymmer över ”brist på initiativ” från Svk:s sida, trots de påpekanden som gjorts året innan. Den danska tillsynsmyndigheten ser heller inte att Svk skulle ha företagit sig något baserat på dess förslag att engagera producenterna av förnybar energi (vindkraften) som leverantörer av stödtjänster i elsystemet, något som i hög grad är fallet i Danmark.

Uppenbart har även den danska tillsynsmyndigheten tappat förtroendet för Svk. Forsyningstilsynet påpekar att Svk redan genom EU-kommissionens beslut i april 2010 förband sig till att använda mothandel i syfte att minska kapacitetsreduktioner i transmissionsförbindelserna. Men inte mycket av sådan mothandel har synts till, säger Forsyningstilsynet och noterar att Svk inför Ei aviserat kapacitetsbegränsningar ända fram till 2030.

Vad gäller kapacitetsbegränsningarna vid den svensk-danska gränsen presenterar Forsyningstilsynet den här sammanställningen:

I tabellerna jämförs antalet timmar under åren 2020 och 2021 då Svk begränsat kapaciteten mellan elområdena SE3 och DK1. Trots att siffrorna för 2021 bara omfattar de första tio månaderna ökade antalet timmar med begränsningar väsentligt från 2020 till 2021 i båda riktningarna, från 2804 till 4087 timmar från SE3 till DK1 och från 1079 till 1375 timmar i motsatt riktning.

Utvecklingen går åt fel håll, konstaterar Forsyningstilsynet, uppfattar detta som en bekräftelse på initiativbrist hos Svk och konkluderar att ytterligare ett tredje undantag för Svk baserat på i stort samma motivering som tidigare inte skulle utgöra ett adekvat incitament för Svk för att verkligen lösa problemen.

Även den norska tillsynsmyndigheten har meddelat sina synpunkter till Ei. Som icke-EU-medlem omfattas Norge inte (ännu) av elmarknadsförordningen från 2019, men i egenskap av EES-medlem dock av bland annat EU:s förordning från 2015 om kapacitetstilldelning i den gränsöverskridande elhandeln, en förordning som fastslår att överbelastningsproblem ska lösas med ickediskriminerande metoder.

Så är inte fallet mellan elområdena SE3 och NO1, säger den norska tillsynsmyndigheten. Ett undantag för Svk kommer att ha konsekvenser för Norge och ett välfungerande nordiskt elsystem, den norska tillsynsmyndigheten förklarar att den därför vill bli inkluderad i tillståndsprocessen.

Även Nordenergi, som står för de fyra nordiska energibranschorganisationerna, motsätter sig undantag för Svk. Motiveringen i den gemensamma skrivelsen till Ei är att några kapacitetsförbättringar ännu inte synts i fråga om transmissionen mellan de berörda elområdena. Inte heller har branschorganisationerna sett tillräckliga ansträngningar från Svk:s sida för att få avhjälpande åtgärder på plats.

Nordenergi reagerar samtidigt på att den norska systemoperatören Statnett som ett svar på Svk:s kapacitetsbegränsningar från SE3 till NO1 svarat med att dra ner transmissionskapaciteten i motsatt riktning med hälften. Även om branschorganisationerna instämmer i kritiken mot Svk reagerar de mot Statnetts öga-för-öga-reaktion: ”Nordenergi kan inte acceptera att bristande tillit mellan stamnätsoperatörer resulterar i ickenödvändiga begränsningar i transmissionskapaciteten.”

Enligt uppgift kan Energimarknadsinspektionen vara mogen för sitt beslut under de kommande veckorna. Eftersom de finländska och danska tillsynsmyndigheterna formellt sagt nej till Svk:s begäran om ett tredje undantag, innebär ett eventuellt ja från Ei:s sida alltså att avgörandet hänskjuts till ACER.

Utmaningen för Svk blir i så fall att försöka övertyga en majoritet av de 27 ACER-medlemmarna om att ett tredje undantag är befogat och står i överensstämmelse med EU:s regelverk.