Statkraft bedömer den svenska kärnkraften som en fortsatt osäkerhetspost för kraftbalansen. Företaget presenterade i går en ny analys om risken för effektbrist i Sverige vid avveckling av kärnkraft. Genom simuleringar konstaterar Statkraft att en acceptabel risk för effektbrist kan upprätthållas med så lite som två kärnkraftblock i drift och i dag är inte situationen allvarlig.

– Effektfrågan är faktiskt inte så väldigt akut, sade företagets Per Nordlund.

Den centrala frågan om vad som händer med leveranssäkerheten även med mindre kärnkraft diskuterades under Statkrafts seminarium i Almedalen. Diskussionerna inleddes av att Per Nordlund, senior advisor på Statkraft, presenterade en ny analys av effektfrågan. Utgångspunkten är att kärnkraften trots beslutet om sänkt effektskatt är en osäkerhetsfaktor för den nordiska elbalansen.

Statkrafts analys bygger på simuleringar som har gjorts om Sverige försöker lösa effektfrågan nationellt eller om vi gör det med hjälp av handel med andra länder. Slutsatsen är tydlig: att lösa frågan nationellt är inget alternativ. Det skulle bli dyrt och risken för effektbrist skulle bli dramatisk. Med dagens alla kärnkraftsblock kvar i drift skulle risken för effektbrist bli sju timmar per år, med två block kvar hela 500 timmar per år. Men i det system vi har i dag med en hel del handelsutbyte blir situationen annorlunda.

Beslut som finns i dag om att stänga fyra reaktorer 2020 skulle till exempel inte innebära en märkbar försämring av leveranssäkerheten, bedömer Statkraft och får också medhåll från Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg. Men om all kärnkraft skulle fasas ut skulle läget förändras påtagligt.
– I dagsläget är risken för effektbrist väldigt låg det handlar om några minuter per år, och vi har faktiskt aldrig haft effektbrist på grund av utebliven produktion. Skulle vi däremot fasa ut all kärnkraft skulle vi få en risk för effektbrist på 20 timmar per år i genomsnitt och det innebär att det vissa år blir betydligt mer, sade Per Nordlund.

Men var går då brytpunkten? Hur många reaktorer kan stängas utan att leveranssäkerheten påverkas alltför negativt och problem uppstår? Statkraft visar i sina simuleringar att vi skulle klara att stänga åtta reaktorsstängningar. De skriver i rapporten:

”Simuleringar visar att en acceptabel bristrisk för effekt i Sverige kan upprätthållas utan subventionerade eller reglerade tillskott av ny produktionskapacitet med så lite som två kärnkraftblock i drift.” Men detta förutsätter vissa antaganden:
– Samkörningsmöjligheterna inom landet och mot omvärlden nyttjas optimalt,
– Planerade nätförstärkningar genomförs,
– Övrig elproduktion, främst vattenkraft, bibehålls intakt,
– Ytterligare finsk kärnkraft kommer in i det nordiska systemet som planerat,
– Marknaden får verka ostört utöver nu kända stöd för ny förnybar elproduktion.

Men Mikael Odenberg delar inte uppfattningen att åtta reaktorer kan stängas med bibehållen acceptabel leveranssäkerhetsnivå:
– Jag har inga problem med slutsatsen och resultatet att vi kommer att klara av att stänga fyra kärnkraftsreaktorer. Vi har i utgångsläget i väldigt bra energi- och effektbalans. Men rapporten underskattar kärnkraftens vidare betydelse. Det är inte så enkelt att bara stänga ytterligare fyra reaktorer, sade han och menade att just vissa antaganden som Statkraft har gjort inte går att ta för givna. Han välkomnade kärnkraftsbeslutet med sänkt effektskatt.

– Den situation vi hade att staten efter Fukushima säger till kärnkraftsägarna att genomför dessa säkerhetsåtgärder annars får ni inte fortsätta och samtidigt lägger på skatter är inte bra. Nu har man sorterat ut detta och på så sätt undvikit den kapitalförstörelse som det hade inneburit att lägga ner kärnkraften i förtid, sade han och siade också om hur han ser framtiden. Mikael Odenberg tror inte att en utfasning av kärnkraften kommer att kunna ske utan att det tillförs ny planerbar kraft.

Chalmersprofessorn Tomas Kåberger tyckte att det viktigaste budskapet med Statkrafts rapport är att visa att just effekten är helt central även i framtidens elsystem.
– Den viktiga poängen är att effektbalansfrågan är jätteviktig ett elsystem förutsätter effektbalans, däremot är det inte svårt att klara av. Regionalt utbyte är ett sätt, efterfrågan att svara på priset, pumpkraft, gaskraft är exempel på andra lösningar. Det är varken tekniskt eller ekonomiskt svårt att hantera, sade han och lyfte också fram att han vill se att priset ska styra på elmarknaden. Han menade att låter man inte priserna slå igenom när det är risk för effektbrist kommer man heller inte få effekterna att marknaden kommer på lösningar för att hindra effektbristen, lösningar som kommer att leda till lägre pris.

Det internationella perspektivet är givet när Sveriges framtida elsystem ska diskuteras. Vad som händer inom EU är självklart av väldigt stor betydelse för Sverige och Norden. Pierre Schellekens, från EU-kommissionen gav sitt perspektiv.

– Rapporten ligger mycket i linje med vad vi arbetar med just nu. Vi ser gärna att Sverige bidrar så mycket som möjligt till handeln, men i grunden är det svenskt beslut, sade han.

Han bekräftade också bilden av att EU snarare drar mot en nationalisering än internationalisering i energifrågan.
– Vi har ett problem med att det funkar som 28 olika marknader undantaget Norden. Det beror på att i grund och botten definierar staterna energiförsörjning som en nationell angelägenhet och det leder till en suboptimerad lösning med följderna onödiga kostnader och mindre förnybart i systemet än vad som hade varit möjligt annars. Vår uppgift är att vända den utvecklingen. Kapacitetsmekanismer är så långt bort från en marknad man kan komma, sade han.

EU-kommissionen kommer i slutet av november att lägga fram tre lagförslag för att försöka vända trenden. De innebär för det första att länderna ska gå över till ett marknadsstyrt system där priset ska avgöra investeringar snarare än stödsystem. Stödsystem kan behövas, men det kan aldrig vara syftet att stödsystem blir permanenta, menade Pierre Schellekens.

För det andra vill EU förbereda för en mycket högre andel förnybart. I dag är 28-29 procent av elproduktionen inom EU förnybar och prognosen är 50 procent till 2020. Då måste man se över efterfrågeflexibilitet, intraday-handeln och prissättningen. Den tredje delen som man kommer att lagstifta om är att minska användandet av kapacitetsmekanismer, berättade Pierre Schellekens.

Statkraft passade på att skicka med sina slutsatser och rekommendationer:
– Effektfrågan är faktiskt inte så väldigt akut. Det kommer att hålla ett tag till innan effektåtgärder är aktuellt, sade Per Nordlund och framförde att Statkraft förordar internationell samverkan, utvecklande av överföringsnäten och att företaget vill se att marknaden tillåts verka, annat leder bara till högre priser. Och det avslutande budskapet på Per Nordlunds dragning var:
– Slå vakt om vattenkraften.

BILD LÄNGST UPP: Mikael Odenberg och Tomas Kåberger. Foto: Daniel Löfstedt