Att göra som Tord Wiklund och använda utmaningar i Tyskland för att argumentera emot svensk vindkraftssatsning är fel, eftersom förutsättningarna skiljer sig åt.

REPLIK. Tord Wiklund använder utmaningar med överskottsel från tyska satsningar på förnybar energi i Tyskland till att argumentera emot svenska vindkraftssatsningar. Detta är helt fel då dessa utmaningar inte direkt kan överföras till Sverige och svenska förhållanden. Sverige har mycket bättre förutsättningar för vindkraft än de flesta länder på kontinenten. Regeringen bör tillvarata denna möjlighet till industriell tillväxt genom att satsa på EU:s samarbetsmekanismer. 

Helt riktigt finns det utmaningar med det elöverskott som den tyska sol- och vindkraften stundtals ger upphov till. Ändå visar en ny studie från välrenommerade Max Planck institutet att det är möjligt att integrera uppemot 40 procent sol- och vindkraft i Tyskland utan att det får för tekniskt svårhanterliga eller kostsamma effekter. För att lösa problemet med avsättning för elöverskottet satsar Tyskland inom ramen för Energiewende stort på teknik för att omvandla överskottselen till miljövänlig gas som kan användas som drivmedel i bilar eller lagras i gasnätet. Även nya pumpkraftverk och så kallade Demand Side Management kommer att göra det lättare att balansera kraften i Tyskland, som inte alls har samma möjligheter till reglerkraft som Sverige har med vattenkraften.

I takt med att den europeiska nätinfrastrukturen byggs ut mellan länderna kommer som Tord Wiklund påpekar utbud och efterfrågan av el lättare kunna balanseras inom Europa tack vare så kallade sammanlagringseffekter. Denna möjlighet menar Tord Wiklund märkligt nog skulle vara huvudanledningen till varför Sverige väljer att satsa på förnybar energi.

Från svenskt politiskt håll är satsningarna på vindkraft och annan förnybar energi emellertid i första hand motiverade av att de ökar försörjningstryggheten och bidrar till att minska koldioxidutsläppen på kontinenten. Ökad sysselsättning och ett pressat elpris är andra samhällsekonomiskt gynnsamma effekter av satsningarna.

I Svenska kraftnäts prognoser för kraftbalansen används sex procent som effektvärde för vindkraft vilket motsvarar hur mycket vindkraften producerar i andel av installerad effekt under minst 90 procent av tiden. Värdet kommer från en fem år gammal nordisk studie. Rimligtvis bör värdet öka i takt med att mer vindkraft byggs i norra delarna av landet och vindkraftens kapacitetsfaktor ökar, vilket är en tydlig tekniktrend. Vid de senaste fem vintrarnas förbrukningstoppar har vindkraftens produktion i snitt varit 20 procent av installerad effekt, det vill säga mer än tre gånger effektvärdet. Enligt en ny rapport från KTH är behovet av reservkraft endast i storleksordningen 2 910 MW lägre i ett förnybart elsystem med 55 TWh (vind+sol) jämfört med i dag.

Det är inte rationellt att bygga upp en överkapacitet av vindkraft för att tillgodose detta behov ett fåtal timmar per år, såsom Tord Wiklund menar är alternativet om kärnkraften ersätts med vindkraft fullt ut. Då är det mycket fördelaktigare att tillgodose behovet genom gasturbiner eller ännu bättre genom förbrukningsminskningar.

I klimathänseende saknar det betydelse var utsläppen sker. Även om Sverige ser ut att nå sitt förnybarhetsmål till 2020 har Sverige utmärkta förutsättningar att till en låg kostnad hjälpa andra länder att nå sina mål inom ramen för EU:s samarbetsmekanismer och samtidigt få betalt för det. En förutsättning är att regeringen höjer ambitionen för den förnybara elen och samtidigt aktivt jobbar med att hitta köparländer. Det senare försvåras i dag av att det än så länge inte finns något nytt bindande förnybarhetsmål till år 2030, eftersom det inte är lång tid kvar till år 2020 och det tar tid att upprätta nya nationella samarbeten.

Ur det avseendet är det olyckligt att regeringen inte förespråkar bindande förnybarhetsmål, trots att vi har målen för förnybar energi till 2020 att tacka för den snabba utvecklingen av förnybar energi som skett inom unionen.

Mattias Wondollek
Svensk Vindenergi