I en slutreplik kommenterar professor Lennart Söder de antaganden som kan ligga till grund för kostnadsuppskattningar för ny kärnkraft.

Syftet med min första debattartikel var att förklara varför det inte är relevant i en sakdiskussion om Sveriges energiframtid att enbart säga: ”jag är för/mot kärnkraft”. Om man, t ex, anser att ”Det är helt nödvändigt att bygga 2 nya kärnkraftverk i Ringhals”, så förväntar man sig att man åtminstone ska få frågor som: a) Hur stora då: modulära reaktorer om 55 MW, eller som i t ex Storbritannien: 1600 MW?, b) När ska de börja byggas?, c) När tror du de börjar leverera el till nätet?, d) Vem ska bestämma att de ska byggas?, e) Behövs en ändrad lagstiftning eller kommer marknadens aktörer själva bygga dessa inom gällande lagstiftning?

Bild: Hinkley Point C under konstruktion. Foto: EDF.

Tyvärr är vi inte där ännu, men vi har åtminstone fått en viss diskussion om elbolagen själva kan förväntas bygga dessa av ekonomiska skäl.

Min tidigare artikel innehöll:

A. Citering av vad Bloomberg New Energy Finance, via sina kontakter, uppskattar att ny kärnkraft i Västeuropa kostar. Det är 159-240 öre/kWh. Jag jämförde det med vad vindkraft, enligt Bloomberg, kostar i Sverige, vilket var 29-40 öre/kWh. Jag använde 200 öre/kWh respektive 40 öre/kWh i beräkningarna.

B. Citering av artiklar från The Guardian och Montel där det framgår att ny kärnkraft i Frankrike (1 reaktor om 1650 MW: 200 miljarder kr) respektive Storbritannien (2 reaktorer: 250 miljarder).

Med antaganden att ”2 nya kärnkraftverk i Ringhals” avser Hinkley-storlek: 2*1600 MW, så blir merkostnaden ca 20 öre/kWh jämfört med vindkraft, enligt produktionskostnaderna ovan.

Under rubriken ”Söder har fel om kärnkraften” skriver nu Carl Berglöf: ”…då han drar slutsatsen att ett bygge som kostar 200 miljarder miljarder [det var inte min siffra, inte heller från något av exemplen jag gav] kronor behöver en årlig subvention om 40 miljarder kronor…” och ”… En sådan kort återbetalningstid är inte bruklig för någon typ av större investering…”. Vad Carl Berglöf gör är att blanda ihop de två citerade kostnadsunderlagen.

Problemet är att man för att komma från investeringskostnader i B till produktionskostnader i A så fordras antaganden om såväl kalkylränta, byggtid med mera. Det som Bloomberg redovisar är vad aktörerna i verkligheten idag kommit fram till angående samtliga parametrar för nya kärnkraftverk, inte enbart investeringskostnaden. Oklart är om Carl Berglöf hävdar att Bloomberg och deras kontakt med marknaden har fel eller om jag citerat fel?

Carl Berglöf skriver vidare: ”… Söder hänvisar till kostnader för att bygga den franska reaktortypen EPR i Storbritannien och i Frankrike. Det stämmer att det har blivit dyra projekt….”. I Västeuropa pågår för närvarande tre kärnkraftbyggen. Bloomberg anger kostnaden i Frankrike till 298-305 öre/kWh, Storbritannien (159-240 öre/kWh) och Finland (180-246 öre/kWh). I USA kostar ny kärnkraft 184-324 öre/kWh enligt Bloomberg. Ja, det kanske är möjligt att bygga billigare. Men varför har man då inte gjort detta i Västeuropa eller USA? Och visst kan det nog vara billigare (kostnad för arbetskraft etc) att bygga i Kina eller Ryssland. Men hur har Carl Berglöf tänkt att dessa kostnader ska vara överförbara till Sverige?

Berglöf skriver sedan: ”Med Söders exempel som utgångspunkt; ett projekt om 3200 MW med 60 års driftstid, antas kosta 200 miljarder kronor [det var inte min siffra inte heller från något av exemplen jag gav], där vi ansätter övriga drift-, bränsle- och avfallskostnader till de nivåer som gäller för dagens kärnkraft i Sverige, erhålls en kostnad för elen runt 60 öre per kilowattimme.”

Det är synnerligen oklart hur Carl Berglöf kommer fram till denna siffra. Hur man går från en investeringskostnad till öre/kWh för, t ex, kärnkraft har tillämpats i en Elforskrapport och även i en Promemoria till Energikommissionen. Själva metoden för dessa rapporter används i KTH-utbildningen och beskrivs i ett kompendium. Den stora ekonomiska utmaningen för kärnkraft inkluderar, förutom själva investeringskostnaden:

– Byggtid: Den finska 1600 MW-reaktorn Olkiluoto 3 hade byggstart i augusti 2005 och har ännu inte (efter 15 år) startat. Ja det finns reaktorer i t ex Kina som byggts snabbare, men vad tror investerarna i Västeuropa? Problemet är att man måste betala byggränta under tiden då man har investeringskostnader men inga intäkter.

– Reinvesteringar: Berglöf antar 60 års drifttid med ”drift- bränsle- och avfallskostnader till de nivåer som gäller för dagens kärnkraft i Sverige” utan att beskriva hur han hanterar de reinvesteringar som gjorts i dagen reaktorer eller en beskrivning av vad som skulle krävas för nya reaktorer som skall drivas i 60 år.

– Utnyttjningstid: I såväl Elforskrapporten som Promemorian räknar man med en drifttid om 7885h/år. Ingen svensk reaktor har kommit upp till denna nivå under sin livslängd. Ringhals 1-2 kom upp till 6141h/år respektive 5869h/år. De nuvarande 6 reaktorerna har i genomsnitt 7200h/år. Lägre tid innebär att investeringskostnaden måste slås ut på färre timmar vilket ökar kostnaden. En utmaning för framtiden är konkurrensen med vind- och solkraft som vid hög produktion snarast kommer ytterligare minska utnyttjningstiden för kärnkraften pga deras lägre marginalkostnad.

 – Ekonomisk risk: Carl Berglöf skriver ”Det resultatet gäller för en nominell kalkylränta om 8 procent, vilket är en normal kalkylränta när företag investerar i energiproduktionsanläggningar”. Det är möjligt, men frågan är hur investerarna ser på detta. I ovan nämnda promemoria står det på sidan 10: ”För Hinkley Point C har det rapporterats om tvåsiffriga avkastningskrav”. Investerare behöver ju på något sätt hantera risken att reaktorer får mycket långa byggtider, mycket högre totalkostnad än vad man trodde från början och/eller att den konkurreras ut av ny vind-el som har låga kostnader. Det finns ju också en risk att reaktorerna stängs av tekniska skäl.

Carl Berglöf kommer, utan några detaljer om byggtid eller utnyttjningstid fram till 60 öre/kWh. Och han räknar heller inte med de faktiskt rapporterade investerings-kostnaderna. Här antas samma driftkostnader och byggränta (4%) som i Elforskrapporten. Några alternativa exempel på beräkningar ger istället:

a. Antaganden enligt Carl Berglöf: Hinkley-kostnad + 60 års avskrivning + 6 års byggtid (optimistiskt) + 6% real ränta (8% nominell – 2%) + genomsnittlig svensk drifttid (7200 h): 92 öre/kWh.

b. Hinkley-kostnad + 60 års avskrivning + 6 års byggtid (optimistiskt) + 12% ränta (2 siffrigt enligt Promemorian) + Ringhals-drifttid (6000 h): mer realistiskt vid stor mängd sol- och vindkraft: 190 öre/kWh.

c. Samma som a) men kostnad enligt den franska reaktorn: 290 öre/kWh

d. Hinkley-kostnad + 60 års avskrivning + 12 års byggtid (lägre än den finska reaktorn) + 6 procent ränta + Ringhals-drifttid (6000h): 115 öre/kWh.

e. Samma som a) men kostnad enligt den franska reaktorn: 169 öre/kWh

f. Hinkley-kostnad + 60 års avskrivning + 12 års byggtid (lägre än den finska reaktorn) + 12 procent ränta + Ringhals-drifttid (6000h): 231 öre/kWh.

Vare sig jag eller Carl Berglöf vet vad ny kärnkraft kostar eftersom vi inte vet något om, t ex, byggtid eller utnyttjningstid. Men ovanstående beräkningar visar tydligt att det inte alls är orimliga kostnader som Bloomberg redovisar. Exemplen ovan visar att ny kärnkraft kostar ca 3-7 ggr mer än ny vindkraft. Vindkraft kostar i Sverige 35 öre/kWh (Bloomberg genomsnitt) jämfört med 92-230 öre/kWh för kärnkraft enligt exemplen ovan.

Carl Berglöf skriver också: ”…Söder antar vidare att kärnkraft helt ersätts av vindkraft…”. Det gjorde jag inte. Det kommer att göras olika investeringar beroende på vilka kraftslag som används. En självklart mycket viktig fråga. Som exempel kan nämnas att en beräkning för Hybrit-projeket (50 TWh elkonsumtion) gav som resultat att det är ekonomiskt att ha 14 dagars lager och 180% elektrolysör-kapacitet. Och detta förutsatt att elenergin kommer från vindkraft. Ja, det behövs mer investeringar, och beroende på vad elen kommer kosta kommer det också bli olika nivåer på konsumtionen. Men det är inte samma sak som hela systemet kostar mer. De vätgas-satsningar som nu byggs och planeras förutsätter ett lågt elpris, och drar stor nytta av det extra låga pris som uppstår ibland vi hög vind. De skulle förmodligen inte bli av om elpriset skulle täcka kostnaden för ny kärnkraft eftersom den elen är så mycket dyrare än el från vindkraftverk.

Det vore därmed bra för en fortsatt diskussion där de som tror/tycker att vi kommer/bör få ny kärnkraft i Sverige säger något om hur och när vi i så fall ska få till det. Behövs ändrad lagstiftning med statliga garantier, som i Storbritannien, eller tror ni att elpriset kommer vara så högt så att kärnkraft byggs av marknaden med nuvarande lagstiftning?

***

Läs Carl Berglöfs artikel här.