I en debattartikel efterlyser Energigas Sveriges Anders Mathiasson och Svensk Energis Kjell Jansson att regeringen konkretiserar hur målen om minskade koldioxidutsläpp från transportsektorn ska nås.

Transportsektorn står för mer än en tredjedel av Sveriges klimatutsläpp och ändå saknar Sverige en samlad strategi för att förändra detta. När Alliansen presenterade sin energi- och klimatöverenskommelse i februari 2009 låg allt fokus på att nu äntligen hade borgerligheten kommit överens om kärnkraftens framtid. Sverige fick ett av de mest ambitiösa klimatmålen i världen och Sverige åtog sig med råge att nå de klimatmål som pålagts oss av EU. Ett annat mål, målet om en fossilbränsleoberoende fordonsflotta år 2030, fick däremot inte någon större uppmärksamhet. Det är nu snart tre år sedan målet presenterades för första gången. 

Om detta är ett skarpt mål är det troligen rätt ambitiöst. Vi skriver ”troligen” eftersom vi inte vet och företrädare för regeringen har sedan det presenterats givit varierande besked om den exakta innebörden. Ibland är det ”fossilfrihet” (moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten i Almedalen 2009) eller ”att samhället inte ska braka ihop utan fossila bränslen” (förre miljöministern Andreas Carlgren på SPI:s konferens i mars 2010).

Fossilberoendet i transportsektorn löser sig inte av sig självt. År 2030 kan Sverige förväntas ha ca 10 miljoner invånare och trafikarbetet beräknas öka med 10 procent. Om man undantar utrikes transporter (på vilka krav ställs internationellt), men inkluderar arbetsmaskiner i avgränsningen av transportsektorn, så kommer 90 procent av bränslena fortfarande att vara fossila år 2030. Bättre än så förväntas det inte bli med dagens styrmedel.

Om fossiloberoende skulle definieras som att alla bilar kan gå på ett fossilt och ett förnybart alternativ, så är det bråttom att påbörja omställningen eftersom en ny bil används i 17-18 år. Dieselbilar kan idag köras på biodiesel men tillgången på detta bränsle, liksom biogas, är långt ifrån efterfrågan.

Svensk Energi och Energigas Sverige har ett gemensamt intresse av att skynda på utvecklingen. Vi har redan ett elsystem med låga utsläpp av koldioxid och goda förutsättningar att utveckla hållbara alternativ till fossila bränslen, inte minst biogas.

Vi föreställer oss att åtgärder i en samlad strategi bör kunna rymmas under följande rubriker: minskade transportbehov, överflyttning, effektivisering och en ordentlig satsning på alternativa drivmedel. Åtgärder bör prioriteras och utvärderas efter hur väl de minskar koldioxidutsläppen. En långsiktig bana för koldioxidskatt i transportsektorn måste fastställas.

Exempel på åtgärder som minskar transportbehoven är stadsplanering och bättre logistik. Att fler människor går, cyklar och åker kollektivt är exempel på överflyttning från fossilt baserade transporter. En attraktiv och väl fungerande kollektivtrafik inkluderar ökade satsningar på lokal, regional och nationell nivå. Det är inte bara snabbtåg som behöver övervägas, utan även åtgärder för att bygga bort flaskhalsar, drift och underhåll av existerande järnvägsnät.

En ökad andel eldrift i transportsektorn innebär en effektivare energianvändning. Där är vi alla beroende av en teknisk utveckling. Men fordonsparkens sammansättning kan redan nu påverkas enligt det franska systemet med en s.k. bonus-malus. Det kommer inte att räcka med en supermiljöbilspremie för att ställa om fordonsparken i rätt riktning utan det kommer att krävas mer kraftfulla styrmedel.

Fordonsgas är ett alternativ som både är tillgängligt, efterfrågas och passar de flesta typer av fordon – privat- och tjänstebilar, taxi, bussar, lastbilar och på sikt även fartyg. Utsläppen från en gasbil hör till de lägsta både när det gäller koldioxid men också kväve och partiklar. Produktion av biogas innebär även att avfall från hushåll, industrier, skogsbruk och lantbruket nyttiggörs, vilket i sig kraftigt minskar utsläppen från exempelvis gödsel. Här kan finnas både möjligheter för nya innovationer och miljöteknikexport för svenska företag.

Åtgärderna ovan ger en bild av storleken på utmaningen men inte alla svaren. Hur vi ska nå målet och för att skapa långsiktiga, stabila förutsättningar för samhällets aktörer, måste ske i samverkan med berörda aktörer och med bred politisk uppbackning.

I samtalen vi haft med svensk fordonsindustri, biobränsleproducenter, företrädare för centrala myndigheter och forskare, framgår att det finns en stor samsyn kring utmaningen vad målet innebär och vilka åtgärder som behöver övervägas.

Vi vill därför uppmana regeringen att ta initiativ till en bred politisk överenskommelse om minskade koldioxidutsläpp från transportsektorn med sikte på 2030. Vi, och andra, kan inte vänta hur länge som helst.

Anders Mathiasson
VD Energigas Sverige
Kjell Jansson
VD Svensk Energi