Att den svenska regeringen nu försöker att bryta upp SKB:s ansökan om slutförvar är ett politiskt rävspel som är ytterst ovärdigt en etablerad demokrati som Sverige. Det skriver Sama Bilbao y Leon, Generaldirektör, World Nuclear Association och John C. H. Lindberg, Public Affairs Manager, World Nuclear Association.

Frågan kring kärnkraftens avfall är en följetong med oräkneliga kapitel, en fråga som orsakat hätska debatter i Sverige och omvärlden under många decennier. Sedan villkorslagen trädde i kraft 1977 så har den svenska kärnkraftsindustrin lett det globala arbetet för att hitta hållbara hanteringssätt för använt kärnbränsle. Den svenska slutförvarsmodellen, utvecklad av Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), är onekligen världsledande från ett vetenskapligt och tekniskt perspektiv, men det är egentligen i arbetet med lokalsamhällen som Sverige har påvisat internationellt ledarskap. Det är då, från ett globalt perspektiv, ytterst beklämmande att se hur den svenska regeringen behandlar en mer än 40 år gammal demokratisk process som gjort Sverige till ett globalt föredöme.

Bild: Öregrund i Östhammars kommun, nära Forsmarks kärnkraftverk. 82 procent av kommuninvånarna i Östhammar säger ja till ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark, enligt en Novus-undersökning. Foto: Wikipedia.

Sama Bilbao y Leon. Foto: Andrew Wheeler.

Det är inte en slump att medan diverse slutförvarsprojekt runt om i världen har gått i stå – må det vara i USA, Storbritannien, eller Tyskland – på grund av bristande lokal acceptans, så har projekten i Sverige och Finland sakta men säkert fortgått. Den svenska slutförvarsmodellen, med transparens, ömsesidigt förtroende och en process som involverade parter varit med och utformat som ledmotiv, ses i omvärlden som bästa praxis. De misslyckade projekten har en viktig gemensam nämnare: tillståndsprocessen var från tidigt stadie politiserad. Regeringens försök att politisera den svenska processen förefaller därför som historieblind.

Att den svenska regeringen nu försöker att bryta upp SKB:s ansökan om slutförvar – trots att det går tvärs emot decennier av arbete och överenskommelser över blockgränserna – är ett politiskt rävspel som är ytterst ovärdigt en etablerad demokrati som Sverige. Det är särskilt iögonfallande att försöken till uppdelning sker trots att både Oskarshamn och Östhammars kommuner motsatt sig detta. När sedermera länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län – regeringens egna företrädare – varnar att ”en prövning av mellanlagringen som ett enskilt ärende i detta läge skulle innebära betydande problem och risker utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv” så borde varningsklockorna klämta.

Det är ett tragiskt faktum att regeringens dogmatiska energipolitik inte bara underminerar energiframtid och klimatmål, utan även skadar Sveriges anseende utomlands. Att Vattenfall har behövt gått ut och varna för allvarliga driftsstörningar samt nedstängning av majoriteten av Sveriges reaktorer från och med 2024 på grund av att mellanlagret CLAB nått sin licensgräns har fått världen att höja på ögonbrynen. Att en svensk regering genom demokratiskt tvivelaktiga metoder försöker tvinga bort 30% av landets elproduktion och orsaka omfattande ekonomisk skada, både för enskilda individer och landet i stort, är minst sagt häpnadsväckande.

John C. H. Lindberg

Detta kommer också att leda till att förtroendet för Sverige som ett land med transparent, pålitlig och rättvist affärsklimat naggas rejält i kanten. När regeringen river upp praxis på detta sätt så har man oavsiktligt etablerat en ny praxis som inte bara riskerar skrämma bort svenska och utländska företag, men dessutom slår direkt mot demokratins hjärta. Tyvärr verkar det som att detta inte spelar någon som helst roll i Rosenbads korridorer.

Att kärnkraften har haft en nyckelroll i etablerandet av Sverige som en klimatpolitisk supermakt kan inte förringas. Kärnkraften har agerat ankare i en värld som blivit alltmer turbulent och produktionen av billig och fossilfri energi sedan 1963 var direkt avgörande för det välstånd Sverige avnjuter idag. Sverige lyckades med hjälp av kärnkraften en gång för alla bevisa att det går att separera ekonomisk tillväxt och koldioxidutsläpp. I och med att majoriteten av världens befolkning ännu inte har genomgått denna utvecklingsfas så finns det mycket att lära av Sverige. Tyvärr verkar det som om Sveriges regering glömt dessa lärdomar.

Två fundamentala grundbultar för det moderna Sverige står på spel: elproduktionen och en välmående demokrati. Stefan Löfven måste nu stå upp för och värna om svensk industri, samt ta sitt ansvar som statsminister och försvara den demokratiska process som hans många föregångare – oavsett partitillhörighet – respekterat. SKB:s ansökan om slutförvaret måste behandlas i sin helhet, i linje med den demokratiskt fastslagna processen och remissvar från diverse myndigheter, näringslivet och lokala företrädare. Allt annat vore en ytterst mörk dag för Sverige.