Både Umeå universitet och KTH pekar på risken att överskatta kundernas vilja att vara flexibla på elmarknaden och bidra till efterfrågeflexibilitet. Det visar remissvaren som de har lämnat på Energimarknadsinspektionens förslag om hur en flexiblare efterfrågan ska uppnås.

Energimarknadsinspektionen (Ei) har gett ett förslag på att öka efterfrågeflexibiliteten. Second Opinion skrev om förslaget tidigare i år och då bland annat om att ett av förslagets viktigaste åtgärd för att få mer aktiva kunder är information. Resultatet av en Ei-undersökning visar nämligen att det finns ett stort informationsunderskott bland kunderna kring vilka möjligheter som det finns med efterfrågeflexibilitet. Men att information kan lösa frågan är inte givet visar den remissrunda som avslutades nu under april. Flera av remissinstanserna väcker frågor kring hur kunderna verkligen kommer att agera, vad kan vi förvänta oss?

CERE vid Umeå universitet har bedrivit forskning på just kundernas elanvändning och har också skrivit rapporter för Ei. Runar Brännlund och Mattias Vesterberg vid CERE menar i  remissvaret att det ekonomiska incitamentet för kunderna att vara flexibla är väldigt litet och det påverkar utfallet av flexibiliteten.

”Även om transaktionskostnaden kan minskas, exempelvis genom ökad information, så kvarstår problemet med väldigt små plånboksbesparingar för det enskilda hushållet. Tvärtemot vad Energimarknadsinspektionen hävdar så kanske det, givet de små incitamenten, snarare är rationellt av hushållen att fortsätta konsumera som idag (dvs, inte bidra med efterfrågeflexibilitet)? Detta innebär att prisdriven efterfrågeflexibilitet har små möjligheter att lyckas, något som redan diskuteras i den ekonomiska litteraturen.”

Ei vill införa krav på dygnsvis timavräkning för att underlätta för kunderna att agera på prisvariationer, men eftersom kunderna i dagsläget inte är intresserade av att agera på pris är Runar Brännlund och Mattias Vesterberg skeptiska till detta förslag:

”Om hushållens ekonomiska incitament att agera på prissignaler är för små är utsikterna för timprisavtal att lyckas små. Om beslutsfattare ändå fortsätter att lägga pengar på att försöka öka hushållens efterfrågeflexibilitet med hjälp av timprisavtal riskerar detta att bli ett både dyrt och misslyckat instrument.”

De föreslår i stället att Ei bör överväga prissättningen på överföring av el, för här är det ekonomiska incitamentet större.

KTH uppehåller sig i sitt remissvar vid att kundernas sätt att agera i framtiden är svårt att avgöra. Bakom svaret ligger Lennart Söder och Mikael Amelin. De skriver om Ei:s förslag:

”I rapporten förutsätts att elkunderna utsätts för ett rörligt timpris på el och att detta ger dem anledning att flytta elförbrukningen till timmar med lägre elpris. Hushållskunder kan dock ha goda anledningar till att i stället välja elavtal med fast elpris för att undvika extrema uppvärmningskostnader under vintern i fall prisnivåerna på dagen före-marknaden skulle bli ovanligt höga under en längre tidsperiod.”

De föreslår därför nya avtalsformer som ger möjlighet för elleverantören att styra kundernas elanvändning över dygnet, men att det finns ett tak för kundernas elkostnad.

Ei beskriver i sin rapport att det finns en stor potential för efterfrågeflexibilitet i uppvärmningen av småhus, eftersom komfortminskningen är liten om dessa kunder flyttar sin förbrukning några timmar – 5500 MW under vintern har Ei uppskattat potentialen till. Men det är inte givet att man kan förutsätta att kunderna agerar så här när det väl gäller, skriver Lennart Söder och Mikael Amelin.

”Man måste också vara försiktig med att dra slutsatser baserade på enkät- eller intervjuundersökningar om kundernas vilja att låta uppvärmningen styras av elpriset, eftersom det inte är säkert att kunden i slutändan tycker det är värt att göra en investering som betalar sig först efter per (SIC!) år och som därefter ger en liten årlig besparing”, skriver de, men lägger också till att kunder kan ju tänka sig investeringar som inte är särskilt lönsamma, men som har ett miljövärde, precis som Ei resonerar.

För att verkligen få svar på hur stor potentialen är för eluppvärmda småhus är bör man genomföra pilotstudier, föreslår de.

Konsumentverket pekar i sitt remissvar på att informationsinsatser har begränsade effekter för att påverka konsumenternas beteende:

”De konsumenter som inte är medvetet aktiva på elmarknaden kan vara svåra att nå med informationsinsatser. Detta innebär att informationsinsatser troligen behöver kompletteras med andra insatser och styrmedel om hushållens flexibilitetspotential ska förverkligas fullt ut.”, skriver de och lägger till:

”Konsumentverket vill betona betydelsen av att ha ett helhetsperspektiv på hur de ekonomiska incitamenten för efterfrågeflexibilitet ska utformas. I enlighet med det som Ei lyfter fram i rapporten så behöver nättariffer och systemet för elbeskattning vara utformade så att inte incitament och prissignaler på själva elmarknaden försvagas så att den beteendepåverkande effekten försvagas.”