I den femte artikeln med råd till energiminister Anders Ygeman väljer Fores vd Mattias Goldmann att bli personlig i ett öppet brev. Efter energikommissionen behövs en effektkommission, skriver han.

Kära Anders,

”Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Klimatmålen ska nås. All relevant lagstiftning ses över”. Det är stora ord i regeringsförklaringen och du har en nyckelroll i att de förverkligas och att Sverige blir det föredöme världen behöver på klimatområdet. Särskilt bör du nog fokusera på de fyra E:na:

Effektbehovet
Redan nu rapporteras det runtom i landet om industrisatsningar som inte blir av för att det inte finns effekt nog i nätet, pendeltåg som måste gå på halv fart och elnät som överbelastas när för många elbilar laddas samtidigt. Framför allt i den mer finmaskiga delen av nätet behöver vi jobba mer med effektbehovet, inte minst genom smartare styrning för att undvika toppbelastning. Efter energikommissionen behövs en effektkommission!

Energilagring
”Energiöverenskommelsen ska genomföras” anger i regeringsförklaringen. Sverige ska till 2040 ska nå ett 100 % förnybart elsystem, med ungefär 70 TWh ny förnybar el, huvudsakligen vindkraft men också en hel del sol. Regeringsförklaringens ”Det ska vara enkelt och lönsamt att investera i egen produktion av förnybar energi” pekar på att mycket blir småskaligt och decentraliserat, även om det kvarstår att utröna hur regeringen bäst stimulerar detta. Det betyder ett ökat behov av att lagra energi, eftersom vi ofta kommer att ha mer el än vi vill använda blåsiga och soliga dagar, men mindre än vi behöver vindstilla nätter. Det pekar på att transport- och energisektorerna hänger samman, genom att elfordons batterier kan användas för lagringen och den som har fordonet kan köpa och sälja el och därmed få bättre ekonomi i sitt bilval. Särskilt för kollektivtrafiken med större batterier kan detta bli mycket ekonomiskt intressant, men det behöver kompletteras med andra tekniker som är bättre lämpade för mycket kort respektive mycket lång lagringstid för elen.

Elexport
Alltför länge har alltför många sett Sverige som en isolerad ö i energisammanhang, medan vi i praktiken är del av en allt mer gemensam energimarknad. Vi exporterar årligen bortåt 20 TWh el till våra grannländer, och energiöverenskommelsen slår fast att vi ska fortsätta vara nettoexportörer. Men av vad, till vem och när? Om svensk vind, sol och biokraft ersätter kolkraft i Polen och Tyskland, bidrar vi till en snabb omställning till förnybart och klimatsmart, medan en export till Norge som har över 99% vattenkraft i sitt nät inte ger någon särskild nytta. Det är hög tid att ta fram en strategi för hur elexport blir en svensk exportgren med stora intäkter och stark klimatnytta.

Effektivisering
Under många år har Sveriges elanvändning varit relativt stabil, trots en kraftigt ökad välfärd. Nu bedömer många att den åter kommer att öka, med den snabba elektrifieringen av fordonsflottan och en möjlig och klimatmässigt mycket välkommen övergång till el i tung industri. Eftersom vi samtidigt ställer om elproduktionen och på marknadsmässiga grunder fasar ut gammal kärnkraft, vore det mycket värdefullt om elanvändningen totalt sett kunde stabiliseras eller rentav minska. Det skulle förstås också öka möjligheten att exportera gröna elektroner. Dessutom är det förstås väldigt ofta lönsamt att effektivisera – negawatten slår megawatten! Ändå är effektiviseringsfrågan osynlig i regeringsförklaringen och Januariavtalets 73 punkter. Här kan Sverige bättre; låt oss få en systematisk politik för att minska elbehovet!

Med blott tio miljoner invånare och 0.15% av världens samlade klimatpåverkande utsläpp, kan Sverige enbart bli relevant om vi blir det föredöme världen behöver. En viktig del av arbetet ligger på energiministerns bord. Låt oss anta utmaningen tillsammans!