Om den tyska omställningen ska lyckas, är det enligt tankesmedjan Agora Energiewende ”ofrånkomligt” att introducera geografiska signaler på den tyska elmarknaden. Som läget nu utvecklas är Tyskland på väg in i en ”operativ mardröm” för den som ska drifta elsystemet, bedömer elanalytikern Paul-Frederik Bach.

Energidebatten förs ofta i ett snävt nationellt perspektiv, trots att elmarknaden är internationell och elflödena ständigt korsar gränserna. Allt påverkar allt, och förståelse för vad som påverkar Sverige – nu och i framtiden – kräver därför att man följer också vad som händer i grannländerna. Som debatten på Second Opinion visar är till exempel elförsörjningsläget och elpriserna särskilt i Sydsverige starkt beroende av Danmark och Tyskland.

Bild: Tyska Reichstag i Berlin. Det är dags att fråga om Tyskland inte borde uppdatera sin energipolitik, säger elanalytikern Paul-Frederik Bach. Foto: Wikipedia.

Paul-Frederik Bach, med lång erfarenhet av att drifta ett elsystem (elstamnätet i västra Danmark), frågar i en ny analys vilka konsekvenserna blir av de mål för vind- och solkraften som officiellt meddelats av den tyska regeringen. Redan 2030 ska kapaciteten ha byggts ut så som illustreras nedan (klicka för förstoring).

Det är enorma siffror: nyinstallation av 128 GW solkraft, 54 GW landvindkraft och 22 GW havsvindkraft, totalt 204 GW, på bara sex år. Om detta verkligen genomförs, står i så fall 360 GW vind- och solkraftskapacitet efter 2030 till förfogande i Tyskland (förutsatt att gammal kraftproduktion inte läggs ner), ungefär 20 gånger mer än den totala vind- och solkraften i dagens Sverige.

Men hur ska driften av 360 GW variabel elproduktion ske i ett system där den maximala konsumtionen hittills aldrig nått upp till 100 GW, frågar Paul-Frederik Bach. I fjol varierade den kombinerade kapacitetsfaktorn vindkraft + solkraft i Tyskland mellan 0,4 och 39,2 procent. För varje extra installerad GW ökar givetvis variationen i elproduktionen i absoluta tal, och allt oftare blir resultatet en överproduktion av el som på något sätt måste hanteras.

Bach redovisar en analys där den gröna välrenommerade tankesmedjan Agora Energiewende utvecklat vad som krävs för att Tyskland ska kunna få ett klimatneutralt elsystem till 2035. Här tre centrala rekommendationer hos tankesmedjan:

– Även om utbyggnaden av elnätet skulle kunna snabbas på signifikativt, kommer strukturella flaskhalsar att finnas kvar. Det är därför ofrånkomligt (unumgänglich) att introducera geografiska signaler på elmarknaden.
(Det vill säga en indelning av Tyskland i elområden. Det här förslaget, noterar Bach, har inte lett till någon politisk debatt i Tyskland. Regeringen håller hårdnackat fast vid att landet ska utgöra ett enda elområde.)

– Den rådande strukturen för nätersättningen utgör ett graverande flexibilitetshinder. Det är absolut nödvändigt att genomföra en avgiftsreform baserat på hur nätet belastas.

– Intelligent styrning av små enheter som elbilar, värmepumpar och hemmabatterier är hörnstenen i ett system med intermittent el. För detta behöver Tyskland bland annat en mycket snabbare utrullning av smarta mätare.
(Paul Fredrik Bach kommenterar att underdimensionerade nät tack vare intelligenta lösningar kan användas effektivare. Samtidigt underminerar detta emellertid balanseringen av systemet. Det går inte att komma runt behovet av nätförstärkning.)

Paul-Frederik Bach

En av Bachs slutsatser är att solkraften ges proportioner i den tyska elförsörjningen (35 procent solel – 65 procent vindel) som långt överskrider vad som vore optimalt i ett helhetsperspektiv. En jämförelse mellan solkraft och kärnkraft – sett till den mängd el som verkligen kan användas av elsystemet – utfaller så att 7 GW (50 TWh) kärnkraftsel motsvarar 100 GW solel, med tillägget att kärnkraften kräver en långt enklare och billigare infrastruktur.

50 TWh kärnkraftsel är mindre än produktionen vid de sex reaktorer som Tyskland tagit ur drift sedan 2017.

Ett exempel på hur dysfunktionell den tyska elmarknaden blivit, som effekt av det enorma inslaget av notoriskt svårprognosticerad solkraftsproduktion, gavs den 3 juni, då elpriset på intradagsmarknaden slog i taket med 9 999 euro/MWh (113 kr/kWh) och priset i balansreserven aFRR peakade på 14 978 euro/MWh (169 kr/kWh).

Det är dags att fråga om Tyskland inte borde uppdatera sin energipolitik, säger Paul-Frederik Bach. Han påpekar att teoretiska diskussioner inte är det samma som faktiska lösningar och efterlyser särskilt en diskussion om balanseringen mellan konsumtion och produktion i ett vind- och solkraftsdominerat elsystem.

”Den som går i täten för omställningen möter utmaningarna först. En internationell harmonisering av den gröna omställningen skulle underlätta, men de politiska beslutsfattarna vill visa sig ambitiösa och beaktar därför sällan detta perspektiv”, konstaterar han luttrat.