Efter år av väntan på att EU-lagstiftningen ska implementeras i Sverige går nu regering och myndigheter fram med förslag som riskerar att helt sätta stopp för utvecklingen av efterfrågeflexibilitet, skriver Johanna Lakso, vd för Power Circle. Lagförslaget kommer göra aggregering helt olönsamt, menar hon.

Att arbeta med utveckling av aggregering och efterfrågeflexibilitet är ingen lätt uppgift på dagens elmarknad. Det är rentav imponerande att flera aktörer faktiskt lyckats ta sig förbi alla hinder. Både på våra stödtjänstmarknader och lokala flexibilitetsmarknader finns idag aggregerad efterfrågeflexibilitet.

För att möjliggöra detta har aggregatorer först behövt engagera tillräckligt många elkunder för att uppnå marknadernas regler om minsta budstorlek. Kundernas resurser – ofta värmepumpar, elbilsladdare och batterier – har sedan behövt förkvalificeras för deltagande på marknaden, inte sällan mot regler anpassade efter stora kraftverk. Därtill har kunderna behövt godkännande från sina elhandlare eller balansansvariga för att sälja flexibiliteten från resurserna. På flera marknader är det dessutom kundens balansansvarige som måste lägga budet, vilket gjort att kunder inte fått möjlighet att delta om deras balansansvarige sagt nej eller tagit oskäligt mycket betalt. Aggregerade bud som innehåller resurser från flera olika balansansvariga går därmed inte heller att använda. 

Därför har aggregatorer länge väntat på att Sverige ska implementera dels BSP-rollen (leverantör av balanstjänster) på Svenska kraftnäts balansmarknader, men även rollen ”oberoende aggregator” som EU tagit fram direktiv om. Nu är villkoren för båda dessa nya marknadsroller väldigt nära att färdigställas, men på ett sätt som helt riskerar att slå undan fötterna för aggregering.

Energimarknadsinspektionen har nämligen slarvat med användningen av ordet ”obalans” vilket medför att EU-direktivet får en helt annan innebörd ekonomiskt för aggregatorer. Ansvariga på departementet har sedan inte justerat detta i framtagande av lagrådsremiss och proposition, vilket får till följd att lagförslaget i stället för att underlätta aggregering kommer göra aggregering helt olönsamt så fort kompensationsmekanismen är på plats.

I EU-lagstiftningen finns en princip om att alla marknadsaktörer ska vara ekonomiskt ansvariga för de obalanser de skapar – vilket är rimligt och bidrar till ett stabilare elsystem. Om en aggregator säljer 1 MW på en marknad, men sedan kanske levererar 1,1 MW, skapas en obalans om 0,1 MW. I den svenska tolkningen som nu lagts fram som lagförslag har dock definitionen av obalans kommit att innefatta hela den aktiverade flexibiliteten.

För i samband med aktivering av efterfrågeflexibilitet uppstår en påverkan på alla de aktörer som är elhandlare och balansansvariga för de kunder där styrningen sker. Dessa aktörer har anskaffat el för sina kunder och haft prognoser för kundernas användning, men kan nu riskera ekonomiska förluster på grund av den aktiverade efterfrågeflexibiliteten. Därför finns i EU-direktivet en paragraf som gör att medlemsstater får införa en kompensationsmekanism för att ersätta de som drabbas av aggregeringen.

Konsekvensen av den svenska feltolkningen blir att det är aggregatorn som ska betala kompensationen, vilket raserar hela affären. I stället är förslaget enligt EU-direktivet att kompensationen ska betalas gemensamt av dem som har nytta av att aggregering finns i systemet. Direktivet poängterar även att om en kompensation införs får den inte utgöra ett hinder för flexibilitet eller för aggregering. Men här går nu regeringen på linjen att aggregatorn ska betala.

Detta är oerhört olyckligt då samtliga myndigheter och insatta aktörer i samhället lyfter fram flexibilitet på kundsidan som en viktig utveckling för elsystemet. Svenska kraftnät visar exempelvis i sina långsiktiga scenarier att risken för effektbrist ökar i de fall där kundernas flexibilitet inte finns att tillgå. Europeiska studier visar också att aggregerad efterfrågeflexibilitet på dagenföremarknaden kan ge generellt lägre elpriser i allmänhet och minskade pristoppar i synnerhet.

Det finns alltså stora nyttor att uppnå både för elsystemet och samhället genom att aggregering tillåts delta på marknaderna på lika villkor. Med en stor kompensation att betala blir villkoren långt ifrån lika. Exempelvis kommer andra former av flexibilitet att gynnas, såsom mindre marknadsbaserade lösningar som villkorade avtal. Denna snedvridning gynnar inte utvecklingen av varken flexibilitet eller våra marknader.

Marknaderna behöver få in fler leverantörer av flexibilitet – inte färre – för att kunna möta de krav på elsystemet som ny elanvändning och mer variabel elproduktion medför. Riksdagen behöver nu se till att skicka tillbaka propositionen till departementet så att denna feltolkning kan rättas till innan detta blir svensk lag.

***

Foto: Volvo Cars