Myter om el: fel att marginalprissättning inte fungerar för el

Att marginalprissättning skulle fungera dåligt för just elmarknaden och att konsumenterna därmed drabbas, är en myt som presenteras i medierna med jämna mellanrum. Niclas Damsgaard, elmarknadsanalytiker på SWECO, pekar på varför prisbildningen på elmarknaden fungerar väl.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi.

Detta är den femte myten som Second Opinion Energi granskar. Läs de tidigare granskningarna:

– Fel att utlandsförbindelser ger högre elpriser
– Kärnkraften inte subventionerad
Effektivare energiförbrukning kräver inte minskad elanvädning
 – Avregleringen inte orsak till höga elpriser

På vintern når elpriset i regel sina högsta nivåer och då lyfter medierna ofta fram kritik mot elmarknaden och hur elpriset sätts. Det är marginalprissättningen som bestämmer det faktiska elpriset: precis på samma sätt som priset sätts på andra marknader med god konkurrens – även andra råvarumarknader. 
– De flesta råvarumarknader bygger på samma premisser, priset som gäller är satt på marginalen, säger Niclas Damsgaard, elmarknadsanalytiker på konsultföretaget SWECO.

Finns det något som gör elen som produkt olämplig för att priset ska avgöras på marginalen?
– Nej det gör det inte. Men i och med att el är en produkt som måste konsumeras samtidigt som den produceras så får du en annan typ av volatilitet än på andra marknader. Priset rör sig mycket mer upp och ner och att det kan bli väldigt höga priser under ett par timmar för att sedan bli betydligt lägre, fortsätter Niclas Damsgaard.

Det är just att priset ”sätts på marginalen” som får medierna att diskvalificera elmarknadens prissättning. Att priset sätts på marginalen innebär att på den nordiska elbörsen Nordpool möts utbud och efterfrågan och det är den sista sålda kilowatt-timmen som bestämmer elpriset för samtliga kilowatt-timmar. Elproducenterna lägger bud på hur mycket de vill ha betalt för den producerade elen och elhandelsföretagen lägger bud på hur mycket de är beredda att betala, och ett pris sätts som blir lika för alla, oavsett vad det kostar att producera elen.

I princip fungerar det på samma vis på exempelvis en frukt- och grönsaksmarknad med många försäljare. Priset på jordgubbar av samma kvalitet är detsamma hos alla försäljare, oavsett vad de betalat i inköpspris. Enskilda försäljare eller kunder kan försöka sänka eller höja priset, men till slut jämnas det åter ut och blir detsamma.

Varför ska den dyraste kilowatt-timmen styra elpriset?
– Det får marknaden att fungera effektivt. För det första är det viktigt att konsumenterna ser vad det verkligen kostar att använda ytterligare en kilowattimme el för att de ska kunna agera rationellt. Ser kunderna att när de minskar sin konsumtion så minskar också deras behov av de dyra kilowatt-timmarna, så blir konsumtionsbeteendet effektivt. För det andra är marginalpriset ett incitament för nyinvesteringar. Skulle elproducenterna bara få betalt för de rörliga kostnaderna blir det omöjligt att räkna hem investeringarna. Därför är marginalprissättningen helt nödvändig för att få till nya investeringar, menar Niclas Damsgaard.

Varför skulle det inte fungera att konsumenternas elpris avgörs som ett genomsnitt av budgivningen på Nordpool?
– Det skulle innebära att marknaden måste regleras på något sätt. Det skulle garanterat bli dyrare produktion och en mindre effektiv marknad.

På en marknad där genomsnittspriset skulle bli marknadspriset avgör inte utbud och efterfrågan priset, utan i stället skulle producenterna få betalt för vad de bjuder in på marknaden. För att täcka sina fasta kostnader skulle de därför vara tvungna att uppskatta det totala priset.

– Det blir en gissningslek där aktörerna kommer att gissa fel och det blir ineffektivt. Dessutom blir det snedvridet mellan olika produktionsslag för de kan vara olika aggressiva i sin budgivning. Till exempel är vindkraftens förutsättningar helt annorlunda än vattenkraftens och det här påverkar de olika aktörernas möjligheter att budge, säger Niclas Damsgaard, som sammanfattar:

– Marginalprissättningen på elmarknaden fungerar alldeles utmärkt i praktiken. Det enda som vid extrema knapphetssituationer kan hända är att små produktionsvolymer kan få stor prispåverkan. Det här är en marginell företeelse som kan hända enstaka timmar och jag tror inte att det är ett stort problem. Och i grund och botten är det ett beteende som finns på andra marknader också.

14 Kommentarer
Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Daniel Torstensson skriver:

    Nils, det är väldigt starkt uttalande att elproducenterna bjuder ut all sin tillgängliga produktion, vilket jag ber dig att bevisa, baserat på ett kvalitetsäkrat dataunderlag.

  2. Nils Andersson skriver:

    Eric
    Självklart agerar alla producenter helt oberoende av varandra. Ingen samverkan förekommer. Det finns hundratals producenter på den nordiska marknaden. Elmarknaden är inte svensk! Samverkan i prisbildningsfrågor är olagligt och förekommer därför inte. Regelverket för dom som handhar utbuden på Nord Pool är mycket strikta. Till skillnad från dig har jag deltagit i styrelsearbetet i Forsmark och kan garantera att inga frågor kring produktionsutbud diskuteras där. Om du inte tror på vad jag skriver så kanske du kan lyssna med de oberoende styrelseledamöter som numera finns i alla tre kärnkraftbolagen.

    Lennart
    Jag vet inte om du medvetet vill missförstå det jag skriver. Jag tar det en gång till. Elproducenterna bjuder ut all sin tillgängliga produktion varje timme. Varje producent väljer själv vad han vill ha betalt för respektive produktion helt oberoende av vad de andra producenterna lägger för bud. Efter det att alla bud är inlämnade sammanställer Nord Pool samtliga bud och konstruerar ett marknadskryss för varje timme nästkommande dygn. Alla produktionsanläggningar som bjudits in till prisnivåer under marknadskrysset kommer att producera den timmen. Alla produktionsanläggningar som bjudits in till prisnivåer högre än marknadskrysset kommer inte att producera el den timmen. Så fungerar marknaden. Ingen vet i förväg vad priset kommer att bli. Att medvetet lägga för höga bud innebär att man riskerar att hamna utanför marknadskrysset. Det är därför som konkurrensen alltid pressar ner marknadspriset till det absolut lägsta vid varje given nivå på efterfrågan.

  3. NilsLennart skriver:

    Tyvärr Nils Ditt påstående måste vara fel. Du säger att producenterna bjuder ut ALL sin tillgängliga produktion. Det är inte möjligt. Då skulle vi inte en dag som den som gått, vår nationaldag behövt ha ett pris på över 0,35 Euro/kWh i södra Sverige. Den produktion som vi har från vattenkraft och kärnkraft räcker och blir över, dessutom blåser det en del i vissa delar av Sverige. Priset borde ligga under 20 Euro/kWh. Men man håller tillbaka viss produktion. Allt annat är snack. Marginalprissättning är OK, men naturligtvis kan man inte begära att producenterna skall maximera sin billiga produktion så att de inte tjänar pengar. Jag tror ingen är så dum så att han/hon tror på detta.

  4. Eric Anderzon skriver:

    Nils,
    Du påstår att producenterna bjuder ut sin el på marknaden helt oberoende av varandra. Hur kan du påstå något sådant när vi har 3 dominanta aktörer Eon, Fortum och Vattenfall, som äger stora delar av såväl produktion, distribution som handel. Dessutom sitter de med korsvis ägande i våra kärnkraftverk. Man behöver inte vara Professor i vetenskap för att begripa vad som dryftas på dessa “styrelsemöten”…

  5. Nils Andersson skriver:

    Lennart
    Du har helt rätt att alla kunder borde kräva timvisa kontrakt för att aktivt kunna delta i prisbildningen på både spot- och relermarknaderna. Det är precis vad jag föreslog. Däremot har du dessbättre fel när det gäller producenterna. Alla producenter bjuder ut all sin tillgängliga produktion på spotmarknaden helt oberoende av varandra. Först när Nord Pool tagit in alla utbuds- och efterfrågekurvor fastställs marknadspriset och producenterna får veta hur mycket dom ska producera. Marginalprissättning är ingen prissättningsmetod utan ett resultat av mycket god konkurrens. Att marknadspriset på spotmarknaden blir lika med marginalkostnaden beror på att konkurrensen är knivskarp

  6. NilsLennart skriver:

    Jag får alltid veta att jag inte förstår det här med marginalprissättning. Men jag har hela tiden hävdat att det fungerar! Men det fungerar enbart på producentens villkor. Genom att köra eller inte köra sin produktion kan producenten påverka priset. Att dcet finns producenter som håller tillbaka sin billiga produktion tror inte Niclas men det kan jag tala om att det finns det. Har själv varit med om att se och uppleva detta. Ingen producent maximerar sin billiga produktion utan minumerar den så att kostnaden blir maximal. Med maximal vinst som följd. Detta är helt rätt i en fri marknad. MEN, MEN nu kommer det. Hur skall kund kunna utnyttja marknaden?? Jag måste ju köpa den mängd jag skall ha i det ögonblick jag skall använda den. Ingen annan vara fungerar så. De flesta andra varor kan jag köpa när de är billiga och spara tills jag behöver dem. Det går inte med el. Hur skall timvisa kontrakt för mig påverka mitt pris? Hur skall jag veta vad jag förbrukar under respektive timma? Dagens mätare mäter timma men visar inte timma på display. Värdet samlas in dygnet efteråt och redovisas vid nästa månadsskifte. Hur skulle det se ut om jag inte fick veta hur många jordgubbar jag ätit förrän till månadsskiftet och då bestämma hur många jag skulle köpa.Jag hävdar att den fria elmarknadedn fungerar, men enbart för producenten. Vi konsumenter har ingen möjlighet att påverka priset eftersom vi knappast kan styra vårt uttag, och gör vi det får vi inte veta att vi gort det och om det vore så får vi inte veta konsekvenserna. Kundernak ommer ju INTE att få räkningar med timvärden!! Jag vet att jag är dum och oförstående, men konstaterar att elkunden alltid är förloraren i den fria elmarknaden. Säg en annan marknad där det är så?? Jag fick en fråga för mer än 10 år sedan av Monica Saarinnen i P1: När får vi en Kamprad som säljer el? Aldrig svarade jag, elmarknaden fungerar inte som möbler med tillbehör!! Jag verkar få rätt.

  7. Nils Andersson skriver:

    Jag håller helt med Niclas att det som behövs för att effektivisera prisbildningen är att få in mer av kundernas reglerförmåga. Däremot har Björn, Peter och Lennart helt missuppfattat hur elprisbildningen går till i praktiken. Konkurrensen på spotmarknaden är knivskarp. Det visar sig att marknadspriset på spotmarknaden alltid avspeglar produktionssystemets totala marginalkostnad. Något bättre bevis på att konkurrensen fungerar finns inte. Elmarknaden är ingen speciell marknad. Utbud och efterfrågan bestämmer marknadspriset. Marknadspriset blir alltid, tack vare konkurrensen, det absolut lägsta möjliga vid den givna efterfrågan. Vad som kan göras för att ytterligare effektivisera prisbildningen är att få in flera nedregleringsbud från elkunderna. Då måste dock kunderna få möjlighet att delta direkt på spot- och reglermarknaden. Där är vi tyvärr inte ännu. Att det ibland uppstår situationer när någon eller några elproducenter har marknadsmakt är inte heller unikt för elmarknaden och inte heller något problem. Det är inte förbjudet att ha marknadsmakt men det är förbjudet att utnyttja marknadsmakt. Det är det enkla svaret till varför marknadsmakten aldrig utnyttjas på elmarknaden. El är i kundledet en utomordentligt homogen produkt långt mer homogen än jordgubbar. Det går inte att i kundledet avgöra hur elen har producerats. Att det alltid måste råda balans mellan produktion och användning är givetvis inte heller något problem. Det är kunderna som drar nytta av den väl fungerande elmarknaden. Kunderna borde därför kräva att få delta i prisbildningen genom att få tillgång till timvisa kontrakt och inte som idag till månadsmedelvärden.

  8. Niclas Damagaard skriver:

    Eftersom vi inte har “central dispath” så är det klart att en producent kan mata ut vilken produktion den önskar på nätet. Det innebär dock inte att man är garanterad betalning för denna. Det jag avsåg var egentligen budgivningen på elbörsen. Bara för att du önskar sälja el till ett visst pris är det inte säkert att ditt bud blir accepterat. Det beror på hur utbud och efterfrågan ser ut i den timmen. Det är med andra ord inte korrekt att man är garanterad betalning för el bara för att man matar ut den på nätet. Det räcker inte med att den dyrare elen är “registrerad som producerad” för att den ska påverka priset.

    Elbörsen – day ahead marknaden – bygger naturligtvis på prognoser. Det hindrar inte att det ger en väl fungerande prissättning. Det man bör jobba med att utveckla är att få in mer av den underliggande priskänsligheten i efterfrågan i budgivningen på börsen. Det har gradvis förbättras, mendet finns fortfarande mer att göra. Det skulle ytterligare effektivisera marknaden (och minska risk för marknadsmakt). Jag tror dock att prissättning utifrån marginellt bud är avgörande för att det ska komma till stånd.

    Det intressanta med diskussionen om prissättningsmodeller är att ingen lyckas presentera en alternativ bättre modell.

  9. Björn Andersson skriver:

    Det är definitivt möjligt för vem som helst att mata ut vilken el man vill på nätet. Även för privatpersoner. Det reflekteras av att fler och fler elhandlare numera erbjuder privatpersoner att köpa privatpersonens producerade överskottsenergi.

    När en fossilbaserad produktion på samma sätt matar ut elenergi på nätet kommer producentens elenergimätare börja registrera utmatad elenergi på nätet. Därmed är den “dyra elen” registrerad som producerad och konsumerad elenergi vare sig den behövs eller inte. Då all producerad elenergi också är konsumerad elenergi (eftersom elenergi inte kan lagras) garanteras också producenten betalning via elmarknaden (eller bilaterala avtal). Därmed kan marknaden inte på något sätt styra vilken typ av produktion producenten använder sig av eller om producenten håller tillbaka billig produktion för att pressa upp priset. Därmed har producenten alla möjligheter att mata ut onödigt dyr el på nätet och garanteras betalning.

    Detta betecknas som marknadsmakt och som Damsgaard helt riktigt skriver har det gjorts ett antal studier om det. Inga bevis har man funnit men som Damsgaard så riktigt beskriver är det svårt att bevisa, jag skulle nog beskriva det som omöjligt. Det faktum att elenergiproducenternas främsta mål är vinstmaximering, elmarknadens marginalprissättning och det omöjliga att bevisa marknadsmakt kan det omöjligen vara så att det inte utnyttjas. Att det är svårt eller omöjligt att bevisa marknadsmakt visar endast att det inte finns administrativa verktyg att genomföra en sådan kontroll. Att verktygen inte finns tyder på att elmarknaden är så pass ekonomiskt effektiv att ingen vill ha en sådan kontroll (förutom konsumenterna). Eftersom elkonsumenterna inte har någon makt på elmarknaden är det elkonsumenterna som får lida för det.

    En förutsättning för en fungerande priskonkurrensutsatt marknad är att det finns en skillnad mellan utbud (produktion) och efterfrågan (konsumtion). Eftersom elenergi inte kan lagras är elenergiproduktion i praktiken alltid exakt densamma som elkonsumtion (om man bortser från överföringsförluster). Därmed kan utbud och efterfrågan i praktiken inte styra priset på elmarknaden. Därför är en priskonkurrensutsatt elmarknad i praktiken omöjlig.

    Men med lite kreativt ekonomiskt tänkande har man löst detta genom att ha skapat en “konstgjord” skillnad mellan utbud och efterfrågan för att ändå skapa en elmarknad, genom att priset sätts dagen innan elenergin levereras. Därmed baseras priset på gissningslekar av morgondagens elkonsumtion “där aktörerna kommer att gissa fel och det blir ineffektivt”. Dessutom har elmarknaden infört samma marginalprissättning som hos de flesta andra marknader trots att elmarknaden inte har samma praktiska förutsättningar som någon annan marknad. På alla andra marknader kan varan lagras och det finns inget tvång att köpa all producerad vara genom elhandlarnas balansansvar. Men det är ekonomiskt effektivt så det förslår.

    Att den fossilbaserade elproduktionen pressas ut av den förnybara produktionen ur “merit order” (snabb översättning: för att alla tycker den är bäst) håller jag med om. Men fossil produktion kommer att fasas ut endast tills fossil produktion blir “merit order” ur elproducenternas perspektiv. Det vill säga när marginalprissättnings prisstyrande effekt gör att en total utfasning av fossil energi blir ekonomiskt ineffektiv. Eller uttryckt på annat sätt; när de sista fåtal procenten av fossil energi, med hjälp av marginalprissättningen, genererar högre vinster än om den helt fasas ut. Alltså ungefär i den situation som fördelning av elproduktionen ser ut i Sverige idag.

    “Merit order” ur ett elproducentsperspektiv är idag att fasa ut så mycket som möjligt av den “dyra elen” och ändå få allt betalt efter den “dyra elens” prislapp utan att helt fasa ut den “dyra elen”, helt i den ekononomiska effektivitetens namn.

    Jag är alltså helt enig med Damsgaard att marginalprissättningen är ytterst ekonomiskt effektiv. Enda skillnaden är att jag ser det ur konsumentens perspektiv och ur konsumentens perspektiv är marginalprissättningen ytterst ineffektiv och borde inte förekomma på en elmarknad som, ur ett praktiskt perspektiv, inte ens kan jämföras med någon annan marknad.

    Ska man dessutom vara lite petig är elmarknaden inte en marknad där man förväntar sig att säljaren med det lägsta budet kan sälja. Elmarknaden kan mest liknas vid en auktion där köparen med det högsta köpbudet får köpa. Enda skillnaden är att på elmarknaden gäller det högsta köpbudet även för alla andra.

  10. Niclas Damsgaard skriver:

    Det Peter Salomon missar är att elen faktiskt är helt identisk när den når kunderna. Köpare av el kommer därmed att vilja köpa elen där den är som billigast. Skulle man ha olika marknadsplatser beroende på produktionssätt skulle alla kunder söka sig till den marknadsplats där elen var billigast, men resultatet att priset där skulle stiga. Detta slutar först när elen har samma pris på samtliga marknadsplatser. Det är marknadsprissättning det. Det enda man uppnår med att skapa flera marknadsplatser är en sämre fungerande handel med splittrad likviditet.

  11. Peter Salomon skriver:

    Att vi har marginalprissättning vet alla. Det författaren inte berör är “windfall profit” dvs. att styrmedlet ETS (utsläppshandeln) även träffar den CO2-fria elproduktionen. Varför skall vi betala extra för den el som inte genererar CO2? Resultatet blir en gigantisk förmögenhetsöverföring från hushåll och industri till kraftbolagen. Varken jordgubbar och el är lika som bär – ekologiska jordgubbar är dyrare än andra jordgubbar men kan ha samma kvalitet. Således bör priset på el av samma kvalitet belastas efter dess miljöpåverkan och inte smetas ned av tyskt kolkraftspris framtaget i planhushållningens verkstad. Öppna istället en elbörs för el från varje produktionsslag. Då kan vi börja prata marknadsprissättning.

  12. Niclas Damsgaard skriver:

    Jämförelsen med fruktmarknaden haltar väl kanske något. Det var inte heller helt min egen jämförelse.

    Det förändrar dock inte den grundläggande poängen att prissättningen fungerar väl.

    Det är inte heller möjligt för en producent att “mata ut” onödigt dyr el på nätet och få betalt för denna. Priset bestäms av budgivningen och den “dyra elen” får man bara betalt för om den faktiskt behövs för att möta efterfrågan.

    Potentiellt kan man naturligtvis ha farhågor att aktörer utövar marknadsmakt och håller tillbaka billig produktion för att pressa upp priset. Det är något som kan förkomma på många marknader och elmarknader är känsliga för detta.

    Det finns ett antal studier kring förekomsten av marknadsmakt på elmarknaden och jag har själv gjort ett par sådana. Min slutsats utifrån detta är att det teoretiskt finns en potential för marknadsmakt och därför något som man ska vara mycket uppmärksam på. Däremot har väl egentligen ingen kunnat finna belägg för att utövande av marknadsmakt skulle vara ett omfattande faktiskt problem på marknaden (dock bör man ha med sig att det är svårt att “bevisa” utövande av marknadsmakt på en elmarknad med mycket vattenkraft).

    Jag håller med i mycket av beskrivningen i Björn Anderssons inlägg. Men inte om allt. Vad gäller utfasning av fossil kraft tror jag problemet framöver snarare ligger i att det kommer att behövas konventionell produktion för att balansera den förnybara. I övrigt pressar den förnybara produktionen ut konventionell fossilbaserad produktion ur merit order. Det kan ha intressanta effekter på hur elmarknaden och prissättningen fungerar framöver, men det leder nog för långt att gå in i det här och nu.

    Min slutsats kvarstår dock. Prissättningen fungerar väl och är ekonomiskt effektiv. Man kan naturligtvis förespråka mindre effektiva modeller som potentiellt leder till andra fördelningseffekter. Men då får man ställa sig upp och säga att man vill ha en mindre effektiv lösning med sämre resurshushållning och att det är värt det utifrån ett fördelningsperspektiv. Jag tror dock att det är lätt att överskatta hur stora dessa fördelningseffekter skulle blir.

  13. Björn Andersson skriver:

    Niclas Damsgaard har helt rätt! Marginalprissättningen fungerar alldeles utmärkt på elmarknaden.

    Men det beror helt och hållet ifrån vilket perspektiv man tittar. Representerar man Sweco vars affärside innefattar “Med vår kunskap bidrar vi till att kunderna kan genomföra sina projekt med högsta krav på kvalitet och ekonomi.” samt “Vi skapar värde för aktieägarna genom att bedriva en växande och lönsam verksamhet….”.

    Man kan sammanfatta det med att en av Sweco’s främsta mål är att öka sina kunders vinster, däribland elproducenternas vinster, och därmed elkonsumenternas kostnader.

    Tittar man från elkonsumenternas perspektiv fungerar elmarknadens marginalprissättning i det fall man söker onödigt höga priser.
    Men vi kan nog utan större risk konstatera att de allra flesta elkonsumenter söker lägsta möjliga elpriser och då fungerar inte elmarknadens marginalprissättning.

    Att “De flesta råvarumarknader bygger på samma premisser, priset som gäller är satt på marginalen” är helt riktigt och jordgubbsmarknaden tas som ett exempel. Här finns två felaktigheter:
    1. En råvara är enligt Nationalencyklopedin “obearbetad eller obetydligt bearbetad vara som levereras för industriell vidareförädling”. Elproducenterna producerar elenergi och det är fortfarande elenergi fram till konsumenterna. Därför är elenergi ingen råvara, det är en färdig vara vars marknad därmed inte kan jämföras med en råvarumarknad.
    2. Alla jordgubbsförsäljare har inte samma priser även om kvaliteten är densamma. Anledningen är att där finns en konkurrens om kunderna som söker lägsta priset. Skulle alla försäljare ha samma priser skulle det kallas priskartell vilket är förbjudet enligt lag.

    På den konkurrensutsatta jordgubbsmarknaden kommer den säljare som har högsta priset att få gå hem med osålda producerade jordgubbar för att kunderna kan välja att inte köpa av honom. Därmed får säljaren erfarenheten att hans pris är för högt och måste överväga att sänka priset vid nästa försäljningstillfälle. Detta kallas konkurrensutsatt marknadsprissättning.

    På elmarknaden gäller helt andra förutsättningar. Eftersom elenergi konsumeras i samma ögonblick som den produceras får aldrig producenterna erfarenheten av ej konsumerad elenergi för att priset är för högt. All elenergi konsumeras.

    Detta, och lagen om elhandlarnas balansansvar tvingar dessutom elhandlarna att köpa all elenergi, till sista kilowatt-timmen, för att kunna fakturera elkonsumenterna. Detta förekommer inte på jordgubbsmarknaden eller någon annan marknad.

    Detta och elmarknadens marginalprissättning gör att elkonsumenterna tvingas betala alla producerade “jordgubbar” till priset för den allra dyraste “jordgubben”.

    Elproducenternas kostnader för utsläppsrätter på producerad fossil elenergi (som i Sverige uppgår till ca 2% av den totala elenergin) läggs på priset när det introduceras som utbud på elmarknaden. Det innebär att kostnaden helt betalas av konsumenten, inte elproducenten. Marginalprissättningen gör att elkonsumenterna betalar kostnaden för utsläppsrätter även på alla övriga 98%-en kilowatt-timmar. Detta innebär att utsläppsrätter, med hjälp av marginalprissättningen, markant ökar elproducenternas lönsamhet.

    Det finns ingenting som hindrar en elproducent att på stamnätet mata ut elenergi med hög produktionskostnad, till exempel fossil kraft behäftat med kostnader för utsläppsrätter, oavsett hur liten den produktionen än är. Den elenergin introduceras på elmarknaden, höjer marginalpriset och kommer i sin helhet att betalas av elkonsumenterna på grund av elhandlarnas balansansvar.

    Därmed kommer fossil kraft aldrig att fasas ut helt då det skulle innebära slutet på handel med utsläppsrätter och därmed minska elproducenternas lönsamhet.

    Allt detta innebär att elen som produkt är högst olämpligt för att priset ska avgöras på elmarknaden.

    Ett genomsnittspris på elmarknaden skulle helt klart kräva en reglering, nämligen regeln att marginalprissättning inte får användas. Att produktionskostnaden skulle öka låter väldigt långsökt men att elmarknaden skulle bli mindre effektivt att generera vinster till elproducenterna och höja konsumentpriserna är helt klart.

    Damsgaard skriver att gissningslekar gör marknaden ineffektiv. Elmarknaden är redan idag en gissningslek då elpriset sätts dagen innan leverans varför efterfrågan alltid är en gissning. Därför är efterfrågan inte en känd parameter, endast en gissning. Därmed är elmarknaden då ineffektiv. Det kanske skulle vara bättre att sätta priset dagen efter leverans då efterfrågan är känd?

    Marginalprissättningsmodellen visar på ett mycket kreativt ekonomiskt tänkande som gagnar elproducenterna. Ännu har ingen kreativ ekonom klarat av att ta fram en ekonomisk modell som gagnar elkonsumenterna. Det kanske kommer men av någon underlig anledning har jag inga som helst förhoppningar.

    Ja, marginalprissättningen fungerar alldeles utmärkt i praktiken för att maximera elproducenternas vinster och elkonsumenternas kostnader. Det är ju det som kallas elmarknadens effektivitet.

  14. NilsLennart skriver:

    Jämförelsen med fruktmarknaden haltar. Jag kan som jordgubbskonsument försöka köpa där t ex jag får lockpris,(köpa en massa annat) eller ett lågt pris där en säljare köpt på “sig för många gubbar”. Jag kan även köpa en dag när det är billigt och sedan förvara dem t ex till helgen när priset förväntas gå upp. El fungerar inte på detta sätt, då vilket artikelförfattaren mycket riktigt säger, inte kan handlas annat än momentant. El är en vara som är olämplit för en marknad lik den vi har eftersom “marginalprissättningens” konsekvenser blir stora, alltför stora.