DEBATT
Det finns flera fundamentala frågor kring Ei:s roll och agerande inför och under implementeringen av den nya balanskraftsmodellen som förtjänar tydliga svar, skriver Mats Nilsson i en slutreplik på Energimarknadsinspektionen.

Energimarknadsinspektionen (Ei) försvarar sin aktörsgranskning. De stora problemen ligger i den nya balanskraftsmodellen mFRR EAM vars design redan från början bäddade för kaos och extrema priser. Så länge Ei fokuserar på enskilda budgivare i stället för systemfelen riskerar både marknadens och myndighetens trovärdighet att undermineras.

Bild: Ett av många tillfällen de senaste månaderna när Svenska kraftnät utrett priserna på balansmarknaden. 

Det finns flera fundamentala frågor kring Ei:s roll och agerande inför och under implementeringen av den nya balanskraftsmodellen mFRR EAM som förtjänar tydliga svar.

Förutsägbar skevhet i modellens utfall
Det var allmänt känt redan före införandet av mFRR EAM att modellen riskerade att ge ”knasiga” och extrema prisutfall. Detta har uttryckts både av industriföretag och marknadsanalytiker. Jag har därför en fråga till Energimarknadsinspektionen: Drog ni redan då slutsatsen att dessa snedvridna priser var resultatet av enskild aktörs manipulation, eller insåg ni att modellens grunddesign i sig bar fröet till prisextremerna? Om har denna insikt, hur har denna ursprungliga förståelse påverkat er tillsynsstrategi, och varför har fokus primärt lagts på aktörsgranskning i stället för modellfel? Hitintills har er information kring designfel och tänkta modellförändringar varit ytterst sparsam.

Viteshot och forcerat införande
Missnöje och oro fanns dokumenterad i branschen långt innan systemet implementerades. Ändå tvingade EI fram ett tidigare införande under hot om vite. Vad låg bakom detta juridiska och politiska tryck? Fanns det dialog med industrin om riskerna? Borde inte en större försiktighet ha gällt, med tanke på riskbilden som redan identifierats av flera marknadsaktörer?

Konkreta designåtgärder och insamlad information
EI skriver att man samlar information och kräver rapportering från Svenska kraftnät och aktörerna. Kan ni klargöra vilka specifika designåtgärder ni ämnar vidta med denna information? Vilka är de konkreta planen för att omforma modellen så att osäkerhet och volatilitet minskar, och när kan marknaden förvänta sig faktisk systemreform snarare än fortsatt informationsinsamling?

Svk:s efterhandsmanipulation av priser
Det är välbelagt att Svenska kraftnät efterhand gått in och justerat priser när något bedömts vara ”fel”. Borde inte detta förfarande granskas närmare? Om något, utgör väl sådan arbiträr prisjustering ett riskmoment för faktisk marknadsmanipulation och borde därför vara föremål för lika hård granskning som enskilda aktörers budgivning?

Det är rimligt att också aktörers agerande granskas när det finns misstankar om otillbörlig påverkan. Problemet uppstår när detta blir huvudfokus och de brister som ligger inbyggda i själva modellen inte hanteras. Om myndigheten riktar sin kraft mot enskilda företag i stället för mot de strukturella felen riskerar både marknadens och myndighetens trovärdighet att försvagas. Den långsiktiga stabiliteten kan bara uppnås om designproblemen åtgärdas först. När det är gjort kan en rättssäker och förutsägbar tillsyn av aktörer bidra till ett system som fungerar bättre för både industri och konsumenter.