Också Finland har haft en intensiv debatt om elstödet, men hätskheten har inte legat på den svenska nivån. Till en del kan det säkert härledas till en större krismedvetenhet – kriser är på riktigt i Finland och finns här och nu – och till en del på att finländsk politik inte på svenskt vis är låst i ett blocktänkande.

Detta återspeglas i synen på Olkiluoto 3. När denna kärnreaktor nu äntligen är i gång, är stödet för kärnkraften större än någonsin i Finland.

Har debatten om elstöd varit lika infekterad i andra länder som i Sverige?

Bild: Finlands riksdag.

För Finlands del gäller att frågan om elstöd blev en brännande politisk fråga under 2022 och blottade att kunskapsnivån om komponenterna i elpriset, och vad som driver elpriset, inte var påfallande hög hos vare sig politiker, debattörer eller allmänhet.

En gemensam utgångspunkt är att Sverige och Finland i fråga om elen är de två lågprisländerna i Europa. Sverige låg i fjol lägst med ett medelpris (elpriset på börsen) på 129 euro/MWh, Finland nästlägst med 154 euro/MWh.

I Finland har frågeställningen förenklats av att landet utgör bara ett elområde, inte som i Sverige fyra, där ju vart och ett har sitt elpris. Å andra sidan hade Sverige – i fråga om det första elstödet – en stor fördel genom att detta redan var finansierat av elkunderna (genom Svenska kraftnäts flaskhalsintäkter). I praktiken var det fråga om en återbäring av för högt debiterade avgifter.

En tydlig skillnad handlar om krismedvetenhet och krisberedskap. I Finland är kriser något som finns på riktigt och på hemmaplan, medan kriser i Sverige i jämförelse mer hör till det abstrakta planet och finns någon annanstans och som begrepp överanvänds i det politiska spelet.

En grundläggande skillnad finns också i den politiska traditionen: Finland har inte det svenska blocktänkandet där ”högern” och ”vänstern” för en till synes evig fajt och där invektiven utdelas bara därför att motståndaren hör till fel sida. I Finland kan regeringssammansättningarna se ut lite hursomhelst, och då är det nödvändigt att alla håller sig någorlunda on speaking terms med alla.

Inte heller är grupptänkandet i Finland på svenskt vis cementerat i själva valsystemet. I Finland kan partiledningen inte bestämma vilka av partiets kandidater som väljs in (genom placeringen på partiets lista). Invalet beror på hur många röster kandidaterna personligen får. Väljarna kan välja bort politiker de är missnöjda med, och politikerna tvingas att prestera något synligt inför sina väljare under valperioderna.

Med detta sagt fick den finländska elstödsdebatten extra nerv av att riksdagsvalet råkade inträffa nu i vår. Just när partierna gav sig in i sina valkampanjer var krisstämningen kring elen som värst. Utspelen blev därför många, vilket återspeglas i att också de faktiskt politiskt beslutade åtgärderna blev brokiga och ofta invecklat konstruerade. Till stor frustration för elbolagen och de tjänstemän som hade att försöka ge de politiska besluten genomförbar form.

Här i korthet de viktigaste finländska stödformerna. Liksom i Sverige gäller att kostnaderna för eldistributionen står utanför stödsystemen.

Den viktigaste komponenten består av den elpriskompensation, statligt finansierad, som betalas till slutförbrukare vilkas elenergipris enligt elförsäljningsavtalet har överstigit 10 cent/kWh (ca 114 öre/kWh) och till dem som har ett elförsäljningsavtal som baserar sig på börspriset.

Slutkunden behöver inte ansöka om stödet – det ligger på elbolaget att räkna in kompensationen i elräkningen. Kompensationen betalas kalkylmässigt för en period på fyra månader, så att den månatligen är 50 procent av elräkningen för den andel som överstiger självrisken (90 euro), dock högst 700 euro per månad.

Den första posten av denna kompensation betalades ut baserat på elförbrukningen i november och december 2022. Den andra posten baserades på förbrukningen i januari 2023 – räknat till dubbelt belopp, så att elpriskompensation sammanräknat alltså motsvarar en fyramånadersperiod.

Mervärdesskatten på el är sänkt från 24 till 10 procent under perioden december 2022–april 2023.

Elavdrag vid beskattningen kan fås, om elräkningarna för bostaden överstiger 2 000 euro under perioden 1 januari–30 april 2023. Avdraget är 60 procent av de utgifter som överstiger 2 000 euro. Elavdraget ansöks hos Skatteförvaltningen.

Rätt till ett särskilt elstöd har hushåll som på grund av låga inkomster inte till fullo kan utnyttja elavdraget vid beskattningen. Detta elstöd söks hos FPA, vilket motsvarar Försäkringskassan.

Vidare är detaljförsäljare av el skyldiga att på kundens begäran bevilja räntefri förlängd betalningstid – på högst 120 dagar – för elräkningar som hänför sig till elförbrukning under januari-april i år.

Vidare gäller bland annat att understöd kan sökas av de flesta bostadssammanslutningar med uppvärmningen baserad på el eller fastighetsspecifika värmepumpar. Understödet kan retroaktivt fås för de månader då elpriset överstigit 10 cent/kWh. Också här gäller självrisken 90 euro per bostadslägenhet och maximiersättningen 700 euro per månad.

Ett tydligt drag i den finländska diskursen är att komplikationerna i elstödsfrågorna trots allt har erkänts. Till exempel i ledartexter har lyfts fram att elavtal kan se väldigt olika ut, att faktureringssystemen inte ger information om vad elen används till, att faktureringsperioderna varierar, kort sagt att det slutliga utfallet aldrig kan bli helt rättvist.

I debatten har regeringspartierna fått stryk för att de varit alltför senfärdiga med stödåtgärder, medan oppositionspartierna fått kritik för inkonsekvensen att kräva generösa elstöd samtidigt som de krävt statliga åtstramningar. Medierna har också noterat att de tjänstemän på det finländska näringsministeriet, som haft i uppdrag att ta fram administrativt hanterliga modeller för elstödet, suckat över uppgiften.

Hos energibolagen och deras systemleverantörer har kritiken mot stödsystemen varit massiv, då det ställt dem inför ett stort extraarbete till höga kostnader i en situation då de redan varit överbelastade som följd av den extrema marknadssituationen.

Ett intressant exempel på hur en del energiföretag hanterat situationen är bolaget Herrfors, med i huvudsak kommunala ägare, som tog beslutet att för gamla kunder hålla tillsvidarepriset på 9,05 cent/kWh, en förlustaffär, som bolaget kunnat kompensera genom stor egen elproduktion som bland annat kunnat säljas på intradagsmarknaden och balansmarknaden.

Herrforskunderna har alltså inte fått något elstöd. Undantaget är vd:n Roger Holm.

”Jag har under lång tid haft spotprisavtal, också nu över vintern för att se hur bra vi kan optimera elförbrukningen hemma till timmarna med billig el, även om jag som gammal Herrforskund kunde ha bytt till 9,05-centsavtalet”, berättar han.

Därmed låg snittpriset för Roger Holm under november och december långt över 10 cent per kWh, så enligt lag måste hans elleverantör (Herrfors) automatiskt se till att han får det stöd han är berättigad till.

”Vad jag vet är jag är den enda i personalen som fått stödet. Det här har en längre tid varit ett skämt vid kaffebordet, som exempel på stödets dåliga träffsäkerhet”, säger han.

Det kan ännu tilläggas att elprisdebatten i Finland under senare tid handlat mycket om den nya storreaktorn Olkiluoto 3:s betydelse. Efter att denna kommit i gång reguljärt hörs inte längre gliriningarna om hur länge byggprojektet tog. I stället återges beräkningar om hur mycket reaktorn pressar ner elpriset. I ett finländskt perspektiv gör 1 600 megawatt på hemmaplan en enorm skillnad.

Det senaste exemplet, rapporterat av bland andra affärstidningen Talouselämä, är en omfattande modellering av företaget Nordic Ren-Gas som gör gällande att elpriset i Finland under 2022 skulle ha varit hela 57 procent lägre, om Olkiluoto 3 skulle ha varit i drift från årets början (som planen var) och även den vindkraft som byggdes under året (en ökning från omkring 3 000 till 5 000 megawatt) skulle ha funnits på plats redan i början av 2022.

I stället för 154 euro/MWh skulle elpriset då ha varit 67 euro/MWh i Finland. Det är extrema siffror som, från en redan hög nivå, uppenbart har ökat stödet för kärnkraften i Finland ytterligare. Här nedan resultatet av Nordic Ren-Gas modellkörning, presenterad vid ett Fingridseminarium den 18 april.

De röda staplarna visar faktiskt elpris i Finland månad för månad 2022, de svarta staplarna elpriset som det enligt Nordic Ren-Gas modellkörningar skulle ha varit om Olkiluoto 3 hade varit i drift och 5 MW vindkraft skulle ha varit installerad redan vid ingången av året.

***

Foto: Hteink.min – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=22438110