Vi vill gratulera Isabella Lövin till att hon blir den som efter en nästan 50 år lång process får se till att slutförvaret av använt kärnbränsle kommer på plats. Det skriver Arman Teimouri, klimatpolitisk talesperson för liberalerna med särskilt ansvar för energifrågor.

Efter 47 år av förberedelser och den mest genomgripande demokratiska process vi sett i Sverige är allt klart för ett beslut om den långsiktiga hanteringen av bränslet från kärnkraftverken. Det enda som återstår – sedan Östhammars kommun på tisdagskvällen gav sitt klartecken – är regeringens godkännande. Statsrådet Isabella Lövin kommer kröna sin politiska karriär genom att bli den som ser till att Sverige får en långsiktig hantering av använt kärnbränsle.

Bild: Östhammar och Isabella Lövin. Foto: hanzbe/creativecommons.org/ regeringskansliet.

Östhammars kommunfullmäktige fattade på tisdagskvällen beslutet att godkänna slutförvaret för använt bränsle från kärnkraftverken byggs i kommunen. Tidigare har både Mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten gett klartecken. Nu återstår bara regeringens beslut innan bygget kan börja.

Regeringen har arbetat länge med frågan. Arbetet inleddes 1973 med att regeringen tillsatte en statlig utredning för att studera alternativa metoder att hantera det använda bränslet. Tre år senare tog kärnkraftsindustrin vid genom ett gemensamt bolag, som senare fick namnet Svensk Kärnbränslehantering, SKB. Bolaget började mer i detalj studera metoderna för att slutförvara det använda kärnbränslet. Metoden som kommer att användas, kallad KBS-3, valdes ut 1983 och har sedan dess förfinats.

Regeringen har sedan tidigt 80-vart tredje år fått en rapport över hur arbetet går och hur SKB tänkt sig fortsättningen. Varje gång har regeringen efter att ha lämnat sina synpunkter godkänt den fortsatta inriktningen. Den som nu anser sig behöva bli mer involverad eller informerad har varken hängt med i arbetet och är förmodligen inte intresserad av att få tillstånd ett slutförvar.

Östhammars beslut att godkänna slutförvaret har föregåtts av en mycket gedigen demokratisk process. Sedan Östhammar fick frågan av SKB 1995 har politiker och lokalbefolkning i och kring Östhammar arbetat med frågan. Intresseorganisationer från hela landet har också bjudits in och kunnat få ekonomiskt stöd för att delta i processen, vilket skett mycket aktivt. Idag pekar de opinionsundersökningar som gjorts på att över 80 procent invånarna i Östhammar vill se att slutförvaret byggs.

När Isabella Lövin lägger fram ärendet för beslut på regeringens bord får Sverige formellt en ”lösning” på frågan om det använda kärnbränslet. Vad som ska hända med bränslet har varit något som bekymrat inte minst människor i den gröna rörelsen runt om i världen i årtionden. Finland har sedan tidigare ett regeringsbeslut på plats och bygget av slutförvaret pågår för fullt. Nu kommer Isabella Lövin att kröna sin politiska karriär genom att bli den som ser till att även Sverige får en långsiktig hantering av använt kärnbränsle.

Än mer angenämt för miljö- och klimatminister Lövin är att staten inte behöver betala en krona. De medel som ska betala slutförvaret ligger fonderade i Kärnavfallsfonden dit elkunderna genom kärnkraftsbolagen sedan 1982 har betalat för både slutförvaret och för den framtida rivningen av kärnkraftverken. När regeringen har fattat sitt beslut kan kranarna öppnas och tiotals miljarder forsa ut i den svenska ekonomin. Att detta sker just nu när ekonomin är i behov att stimuleras är onekligen välkommet.

Vi vill gratulera Isabella Lövin till att hon blir den som efter en nästan 50 år lång process får se till att slutförvaret kommer på plats. Vi vet hur mycket hon brinner för frågan. Det är svårt att tänka sig en bättre final för en miljöpartistisk minister.