Någon måste ta ansvar för den fysiska leveranssäkerheten i likhet med vad om beskrivs i den europeiska elmarknadsförordningen. När nu Energimarknadsinspektionen ska föreslå en Sverigeanpassad tillförlitlighetsnorm är det enklaste att låta nätägarna ta det ansvaret, skriver Nils Andersson och Gunnar Lundberg. Inom ramen för distributionsmonopolet bör de lokala nätägarna också ta ansvar för försäljning av fysisk el till samtliga kunder på nätet, menar de.

Om nätägarna tar över ansvaret för försäljning av fysisk el kan man också lägga ansvaret på nätägarna att se till att det alltid finns tillräcklig kapacitet på det egna nätet. Det kravet går inte att idag lägga på elhandlarna. Genom att sammanställa leveranssäkerhetsläget på det egna nätet idag och på tio års sikt ges regionnätägarna en bra bild över leveranssäkerhetsläget och lämnar denna information till stamnätsoperatören som idag är Svenska Kraftnät. Svenska kraftnät får då en samlad bild över leveranssäkerhetsläget nationellt, regionalt och lokalt. När Svenska kraftnät konstaterar att leveranssäkerhetskravet inte uppfylls regionalt eller nationellt görs en upphandling i konkurrens. Det kan gälla ny planerbar produktion eller lagringskapacitet.

Bild: Energimarknadsinspektionen ska föreslå norm för tillförlitlighet på elmarknaden.

För att tillgodose leveranssäkerheten på sitt nät ska nätägaren kunna, om behov finns, handla upp lokal produktion som finns på nätet men som av marknadsskäl inte används. Nätägaren ska dock inte äga egen produktion.

En sådan ordning är det enklaste och effektivaste sättet att uppfylla den europeiska elmarknadsförordningens krav på resurstillräcklighet (leveranssäkerhet).

Den 28 maj i år ska Energimarknadsinspektionen föreslå en tillförlitlighetsnorm i enlighet med artikel 25.2 i EU-förordningen 2019/943 (elmarknadsförordningen).

Artikel 25.2 lyder: ”Tillförlitlighetsnormen ska fastställas av medlemsstaten eller en behörig myndighet som har utsetts av medlemsstaten, på förslag av tillsynsmyndigheten. Tillförlitlighetsnormen ska baseras på den metod som anges i artikel 23.6”

Artikel 23.6 lyder: ”Senast den 5 januari 2020 ska Entso för el till Acer lämna in ett utkast till metod för att beräkna

a) värdet av förlorad last,
b) kostnaden för ny resurs (cost of new entry) avseende produktion eller efterfrågeflexibilitet, och
c) den tillförlitlighetsnorm som avses i artikel 25.”

Artikel 25.3 lyder: ”Tillförlitlighetsnormen ska beräknas med hjälp av minst värdet av förlorad last och kostnaden för ny resurs för en viss tidsram och ska uttryckas som förväntad energi ej levererad och förväntad förlorad last.”

Den europeiska bedömningen av resurstillräckligheten baserad på tillförlitlighetsnormen beskrivs i artikel 23 vars punkt 1 lyder: ”I den europeiska bedömningen av resurstillräckligheten ska resurstillräcklighetsproblem fastställas genom en bedömning av elsystemets sammantagna tillräcklighet för den befintliga och förväntade efterfrågan på el på unionsnivå, på medlemsstatsnivå och på individuell elområdesnivå när detta är relevant. Den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet ska omfatta varje år under en tioårsperiod från dagen för bedömningen.”

På det sätt som beskrivs ovan i denna EU-förordning arbetade svensk kraftindustri före avregleringen. De större bolagen, drygt 10, tog ett frivilligt gemensamt ansvar för leveranssäkerheten både avseende effekt och energi inom ramen för den s.k Samkörningen.

Samkörningen förbjöds i samband med den nya europeiska konkurrenslagstiftningen i början på 1990-talet och i och med avregleringen 1996 upphörde Samkörningen och och därmed beräkningarna av leveranssäkerheten i Sverige.

I den nya ellagen gavs elhandlarna balansansvar för att se till att kunderna fick den el de efterfrågar. Detta balansansvar är dock enbart ekonomiskt. Om leveranssäkerheten i Sverige inte kan upprätthållas har elhandlarna inget ansvar för att leverera fysisk el till sina kunder. Elhandlarna agerar enbart med att hjälpa kunderna att prissäkra sitt elbehov. På den fysiska elmarknaden lägger elhandlarna bud som är lodrätta för att undvika prisrisken. Om det inte finns el att köpa på den fysiska marknaden har elhandlaren inget ansvar utan en bristsituation som kan uppstå drabbar kunden.

***

Gunnar Lundberg
Civilingenjör KTH, verkade i Vattenfall som Marknadschef, Regionchef, VD Vattenfall Regionnät samt Regulatory Affairs.

Nils Andersson
Civilingenjör CTH, verkade i både privat kraftindustri och på Vattenfall, bl.a. som VD för Kraftverksföreningen.