Elexporten ger ett mycket bra bidrag till miljön. Men svenska kunder tvingas nu betala två gånger för hantering av koldioxiden. Först genom att åtgärda den egna elproduktionen och sedan ett högt elpris genom avgifter inom EU-ETS systemet för utsläpp som andra bidrar med, skriver Jan Kjerstensson. En lösning är återbetalning till svenska kunder av medel från EU-ETS systemet.

Det har nu kommit en del kommentarer från främst förbrukare på de höga elpriserna vi sett prov på en tid.  Priserna borde debatteras mer och jag menar att det förhoppningsvis kan gå att få fram en rimligare hantering av frågan.

Bild: Volkswagen-fabrik i Wolfsburg i Tyskland. Det är orimligt att svenska elkunder betalar samma pris som tyska, menar Jan Kjerstensson. Foto: Wikipedia.

Bakgrunden är väl känd vid det här laget men bottnar i problem på kontinenten gällande leverans av gas där pris och levererade volymer inte ligger i linje med de behov som finns eller förväntas finnas kommande säsong. Priset för el (och gas) har då stigit kraftigt och dessa höjningar fortplantas upp till Norden i högre eller mindre grad genom att kraftsystemen är ihopkopplade. Jag skrev på Second Opinion tidigare och förespråkade då just den här typen hopkoppling genom den möjlighet det ger att exportera i princip helt koldioxidfri el till kontinenten och därmed även ge ett bra bidrag till minskade koldioxidutsläpp där.

Tittar vi på utvecklingen sedan dess så har delar i detta uppfyllts dvs det har byggts mer vind men framför allt har det byggts mer kablar (Nordlink på 1400 MW) till kontinenten och mer är på gång. Så långt allt väl vill jag påstå men tittar man på priserna som svenska kunder får betala så finns det anledning att fundera över rimligheten. Jag vill sammanfatta läget så här: Kraftflödena är bra! Flödet av pengar mer tveksamt!

Flödet av kraft
Kraftflödena fyller väl sin funktion sett till de goda möjligheter vi i Sverige och Norden har när det gäller export av el med god miljöprestanda sett till alternativen på kontinenten. Exporten ger därmed ett mycket bra bidrag till miljön. Det är bra och det ska vi hålla fast vid. Till stor del är detta en fråga om att utnyttja våra goda naturresurser för att främja vår export precis som med skogen och malmen.

Får vi en utveckling i riktning mot ökad export som ett bidrag till att lösa miljöfrågorna på kontinenten så måste vi också tänka igenom hur ersättningen ska se ut. Enbart rörligt pris känns tveksamt. Förutom energin tillför vi också andra nyttigheter som förbättrad reglerbarhet och eventuellt även systemtjänster.

Vidare är en rimlig utveckling, med fler förbindelser till kontinenten och främst mer ny vind i systemet som idag i princip byggs helt utan bidrag, att priset i Sverige och Norden stiger och till och med riskerar att bli högre än det på kontinenten eftersom priserna på kontinenten emellanåt faller till mycket låga nivåer, långt under noll. Det är inte särskilt sannolikt för vår del där priserna normalt stannar nära noll som närmast utgör ett golv i Norden (exkl Danmark)

Viktigt att beakta är också är att vårt system, som det ser ut idag, är både ett energi- och effektdimensionerat system (från att tidigare enbart varit energidimensionerat) vilket innebär att vi trots att vi är nettoexportörer återkommande har behov av att importera såväl energi som effekt allt efter hur kraftsituationen utvecklas. Det finns alltså en ömsesidighet kring detta med utbytena som vi inte ska bortse ifrån.

Flödet av pengar
Reaktioner på höga priser har främst kommit från industrin vilket är naturligt. Så här års har privatpersoner normalt ingen högre förbrukning och drabbas därmed inte i samma utsträckning. Det finns anledning att ge förbrukarna stöd här vilket ger en något mer komplicerad bild än man kunde önska.

Först kan vi konstatera att kraftsystemen är hopbyggda och att utbyten etableras med sälj-och köpbuden i de skilda prisområden som grund. Utbytena som uppstår mellan områdena innebär kostnadsfördelar genom att totalkostnaden för produktionen sjunker. Allt detta är bra och ger rätt styrsignaler och ett optimalt utnyttjande av systemet.

Just nu har vi alltså en besvärlig situation för gasen på kontinenten vilket lett till kraftigt höjda elpriser. Därtill har EU:s system för utsläppsrätter EU – ETS systemet (för koldioxid) skärpts vilket lett till att priserna ökat ytterligare vilket sammantaget ger närmast extrema prisnivåer för el på kontinenten som sedan fortplantas upp till oss.

Även om läget för gasen stabiliseras, vilket det finns tecken på, så kan rimligen motsvarande situation uppstå igen. Vidare kommer knappast priserna på utsläppsrätter inom EU-ETS-systemet gå ned, utan här finns det en uttalad ambition att bibehålla en hög nivå. Det är viktigt för att bibehålla en hög motivation för alla de åtgärder som nu är på gång för att få ned CO2-utsläppen. Avvecklingen av kärnkraft i Tyskland kommer fortsätta med nästa steg nu i december 2021 och ett sista steg i december 2022, vilket ökar behovet av kol- och gasproduktion i Tyskland. Det kan i sin tur förväntas öka priset på utsläppsrätter. Sammantaget innebär detta att det är rimligt att tänka sig att priserna på kontinenten fortsatt kommer att vara höga även om det minskar en del från dagens mer extrema nivåer.

Frågeställningen om de höga elpriserna blir därmed fortsatt är högst relevant.

Svårigheten med att motivera de höga priserna ur ett förbrukarperspektiv är att vi i Sverige i god demokratisk ordning fattat beslut som innebär att vi har en i princip helt koldioxidfri produktion eller mer korrekt: produktion som inte bidrar till höjda koldioxidhalter i atmosfären (bio).

I Sverige tog vi under 50–60-talen beslut om att bygga ut vattenkraften med alla de konsekvenser det fick för människor när dammar byggdes och hus flyttades eller helt enkelt dämdes över.

Efter oljekriserna på 70-talet insåg vi att vi inte ville vara beroende av nyckfulla beslut från OPEC:s sida vilket ledde till en utbyggnad av kärnkraften under 70- och 80-talen. Även detta demokratiska beslut som man måste säga togs under stor vånda i landet.

Svenska folket har alltså varit med och tagit dessa beslut vilket även inneburit att man tagit och fortfarande tar konsekvenserna av dessa genom att vi fortsatt driver vår vattenkraft (med dess stora systemnytta), därtill driver vi fortsatt delar av kärnkraften och nu tillkommer vindkraften som byggs ut i rask takt och som även den har en påverkan på bygden där den uppförs.

I flera delar utgör Tyskland är här vår raka motsats. Avvecklingen av kärnkraften pågår, man bygger förvisso ut sol och vind men inte tillnärmelsevis i den omfattning som krävs, man har ambitioner att avveckla kolkraften men den lösning man tvingas ta till är då gas där man i hög grad bygger upp ett ökat beroende av Ryssland via den nya ledningen Nord Stream 2. Man har också valt bort CCS-tekniken (infångning koldioxid) som lösning på CO2-problematiken.

Det är alltså till stor del rakt motsatta beslut som tagits i de båda länderna. Ska då kunder i dessa länder, trots detta, betala samma pris? Jag menar att det inte är rimligt. Det skulle i så fall innebära att kunder i Sverige tvingades betala för hantering av koldioxiden två gånger. Först genom att åtgärda den egna produktionen och sedan genom avgifter inom EU-ETS systemet för utsläpp andra bidrar med.

Hur kan man lösa detta?
Det är naturligtvis inte lätt att hitta en alltigenom bra lösning på detta. En lösning som känns intressant är återbetalning till svenska kunder av medel från EU-ETS systemet som naturligtvis drar in mycket pengar i nuläget. En sådan återbetalning ska då göras på ett sätt som innebär att den styrning som priset ger inte påverkas.

Det skulle i så fall innebära att respektive land i högre utsträckning får stå för konsekvenserna av egna fattade beslut vilket inte är orimligt. Sedan ska vi naturligtvis ställa upp och hjälpa till i den utsträckning vi kan, men på rimliga villkor. Möjligheterna ser faktiskt rätt goda ut.