Beslutet om en ny elförbindelse till Gotland banar väg för CCS-investeringen i cementfabriken i Slite.
– Elförsörjningen är äntligen garanterad. Tillräckligt med el är en grundläggande förutsättning för att kunna skilja koldioxiden ur rökgaserna, säger Mikael Kullman, projektledare för Slite CCS.
Men den juridiska processen för fabrikens miljötillstånd har varit krokig.

I våras lättade trycket kring Slite CCS när Svenska kraftnät efter många år i långbänk kunde ta sitt slutgiltiga investeringsbeslut för den nya Gotlandsförbindelsen. När man nu vet att TSO:n kommer att lägga två nya 220 kV växelströmskablar från fastlandet i lagom tid till driftsättningen 2030, dämpas många orosmoment. Toppeffekten kommer att ligga runt 200 MW, som är fyra gånger dagens behov.

Bild: Koldioxid ska fångas in från cementfabriken i Slite. Foto: Heidelberg Materials.

– Elförsörjningen är äntligen garanterad. Tillräckligt med el är en grundläggande förutsättning för att kunna skilja koldioxiden ur rökgaserna, säger Mikael Kullman, projektledare för Slite CCS.

Från vision till verklighet
Heidelberg Materials är både pionjär och långkörare inom CCS (Carbon Capture and Storage). Resan från vision till verklighet började 2005 hos cementfabriken Norcem utanför den norska småstaden Brevik, som gett sitt namn till Brevik CCS. Tjugo år senare kunde man i somras skicka världens första CO₂-fångst till lagring under Nordsjön.

På senare år har Heidelberg Materials också utvecklat sitt svenska projekt Slite CCS för framtida CO₂-fångst från cementfabriken på Gotland. Slite CCS är ett stort klimatprojekt i spetsen för flera av koncernens internationella CCS-satsningar.

Miljötillståndet nästan klart
Nu är Slite CCS på gång efter att Mark- och miljödomstolen den 7 maj 2025 slog fast att Heidelberg Materials miljöarbete i stenbrotten på Gotland håller tillräckligt hög kvalitet för att täkttillståndet kan förnyas. Cementfabriken har därför fått ett tidsbegränsat miljötillstånd på 30 år för kalkstensbrytning. Inom ramen för det nya tillståndet kommer Heidelberg Materials att investera cirka 1,5 miljarder kronor för skydd av vatten och natur.

Mikael Kullman, projektledare för Slite CCS.

– För Slite CCS innebär det att resursfrågan förhoppningsvis är säkrad, säger Mikael Kullman.

En säkerhet utan garanti, dock. Rent formellt är miljötillståndet för kalkbrytning fortfarande inte avgjort, även om de tidigare opponenterna Naturvårdsverket och Länsstyrelsen har meddelat att de inte kommer att överklaga det nu gällande beslutet. Det gör däremot vissa markägare och gruvmotståndarna, så även om det är osannolikt att ärendet åter tas upp till ny prövning så hänger tillståndet fortfarande i luften intill sista frist har löpt ut.

Det började med Brevik
CCS-teknologin utvecklades av Statoil (Equinor) på 1990-talet efter att olje- och gassektorn i Nordsjön hade belagts med höga CO₂-avgifter. 1996 invigdes världens första kommersiella CCS-anläggning på gasfältet Sleipner, som fortfarande är i drift.

1999 blev tyska HeidelbergCement ägare till både Norcem och dåvarande Cementa på Gotland. När Statoil ville applicera CCS på gaskraft tyckte Norcems hållbarhetschef Per Brevik att CO₂ också borde fångas från cementfabriken. Den gamla Ugn 6 hade precis byggts om så att den kunde använda alternativa bränslen.

Efter regeringsskiftet 2005 tog Per Brevik några politiska kontakter för att anhålla om stöd till vidare utveckling. Det fick han, men den statliga CCS-satsningen gick omkull 2013. 2020 återuppstod den i ny tappning, nu kallad Langskip och med HeidelbergCement som officiell partner. Det skapade förväntningar och ambitioner även i Slite.

Domstolens U-sväng
Under flera år tog de immateriella utmaningarna mest energi, särskilt tvisten i miljödomstolen. Det började 2021 när Cementas miljötillstånd för kalkbrytning skulle förnyas. Kalken hämtas i Filehajdar och mergelstenen i Västra Brottet, två dagbrott på totalt 180 hektar längre in på ön.

I god tid före det gamla tillståndets utgång hade fabriken fått sina miljöplaner godkända av Mark och miljödomstolen. Den 6 juli 2021 avvisades dock ansökan av Mark- och miljööverdomstolen efter att Naturvårdsverket och Länsstyrelsen hade överklagat.

Upptäckte cementen
I den juridiska hanteringen var det irrelevant att cementfabriken täcker tre fjärdedelar av Sveriges cementbehov, eller att ett cementstopp skulle leda till masspermitteringar i byggbranschen, infrastruktursektorn och hos flera nationella byggprojekt.

Så medan politiken upptäckte att cement är en samhällskritisk just-in-time-produkt, fick departementet erkänna att Sverige inte hade någon plan B. Det blev cementkris. För att rädda Sverige från total cementkollaps infördes en tillfällig krislag som gav parterna andrum. Miljödomstolen gav cementfabriken en ny frist att lämna in ännu en ansökan – den som nu har godkänts.

Rättssystem med skygglappar
Kalkstensfrågan har samtidigt gett svenska branscher och instanser ny insikt i Sveriges egenartade ordning med egna regionala domstolar enbart för miljöärenden. Ordningen har fått kritik för att den bidrar till ett juridiskt tunnelseende med parallella rättssystem som behandlar miljöfrågor separat utan hänsyn till sammanhang eller helhetsperspektiv.

I den svenska cementprocessen har CCS och klimatperspektivet varit påfallande frånvarande.

Gammalt möter nytt
Förutom att det blir trångt om plats, finns det idag inga oöverkomliga hinder för Slite CCS, menar Mikael Kullman. Det betyder inte att det blir enkelt. CCS-anläggningen ska resas i det gamla dagbrottet Östra Brottet, nära fabriken där den första cementugnen började rotera 1919, lockad dit av Gotlands stora kalkstensförekomster.

Platsen är har varit industrialiserad i över hundra år med nya och gamla strukturer om vartannat. Verksamheten har expanderat och fabriksområdet byggts om flera gånger så det finns fysiska hinder och barrikader lite överallt.

– Gränssnittet mellan nytt och gammalt kan vara en betydande teknisk utmaning så nybyggnation måste ske varsamt, säger Mikael Kullman.

Nationell betydelse
Samtidigt pressar omvärlden sig på med ryska aggressioner och skuggfartyg, även det en verklighet som kräver en ny kombination av miljö- och säkerhetspolitik. Generaldirektör Mikael Frisell på MSB påpekade vid ett tillfälle att ”en fungerande cementförsörjning, genom fortsatt brytning av kalk- och märgelsten samt tillverkning av cement i Slite på Gotland, är av stor nationell vikt för att upprätthålla vitala funktioner inom totalförsvaret”.

Idag är cementproduktionen under svensk säkerhetslagstiftning. Att en av Sveriges mest oumbärliga industrianläggningar ligger mitt i Östersjön med hamnen vänd mot öster får ändå tillskrivas ödets ironi.

Ny hamn och farled
Då CCS-anläggningen kräver ny infrastruktur för mellanlagring och utskeppning av infångad CO₂ måste hamnen byggas om. En ny kajanläggning ska anpassas till de extra stora CO₂-fartyg som behövs för att få ekonomi i transporterna. Det betyder att också farleden in mot Slite måste muddras och göras djupare utan att bli för inbjudande.

– Det ger oss nya säkerhetsutmaningar. När vi utformar hamnen och farleden behöver vi även ta hänsyn till krav från Försvarsdepartementet och möta Försvarsmaktens behov, säger Mikael Kullman.

– Cementfabriken och CCS-anläggningen måste kunna fungera även under kriser och konflikter.